Spelet Spore är ett spel från skaparna av The Sims, men denna gång är det inte människors liv man styr utan andra varelser*, varelser man designar helt själv. Man börjar som en maktlös liten cell (som egentligen inte kan vara en cell på grund av vissa naturvetenskapliga anledningar som ingen är intresserad av) men ens ras utvecklas eventuellt till ett stort rymdresande imperie.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
31 december 2010
30 december 2010
The Dreaming (Visual Novel) - Någonting jag faktiskt gillar
Ja, som titeln antyder så kommer detta inlägg att handla om en mycket 5lig visual novel vid namnet "The Dreaming". Vad som gör denna visual novel ännu 5ligare är att den är gratis! Den finns här: http://lemmasoft.renai.us/forums/viewtopic.php?f=11&t=5590
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
Etiketter:
charles,
spel,
The dreaming,
Visual Novels
En mindre bra recension av en mindre bra serie
Serien i fråga heter Baka to Test to Shoukanjuu. Animen är 12 episoder lång och baserad på en lightnovel.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget förMary-sue Himeko som är ett geni).
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget för
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
26 december 2010
filler
Vi har varit jättedåliga på att uppdatera den här månaden, därför bifogar jag denna serie bara för att Shizuo ser kul ut i panelen längst ner. Jag orkar inte leta efter något med jultema
21 december 2010
Jag kommer inte på någon titel, men det handlar i alla fall om anime
Godmorgon!
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
15 december 2010
Svaret på fler av livets stora mysterier
Efter ca 48 timmar av försvunnenhet har gåtboken återfunnits!
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
7 december 2010
Ett besök på SF-bokhandeln
Godkväll alla läsare!
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!Vilket inte gick så bra och antagligen kommer att leda till fortsatta inköp av saker jag redan läst/sett på internet. Beskåda följande lista över Varelsens Inköp på Science Fiction Bokhandeln Någon Dag I December 2010:
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!
- Pandora Hearts 3! Äntligen fick jag tag på den, av någon anledning har den skjutits upp. Pandora Hearts är väldigt mysig. Dock kan jag tänka mig att den skulle göra mycket bättre ifrån sig som ett TV-spel, där man tänker sig händelser i mangan som spelsekvenser eller cutscenes (ja, det som ett spel består av helt enkelt)! Jag skulle spela det spelet, om det fanns.
- FullMetal Alchemist 18. Nu har jag köpt alla svenskutgivna böcker, vilket är deprimerande då en bok av den engelska fortsättningen motsvarar 2 svenska volymer. FMA gjorde att man kom undan med att smyga ner en extra bok, just för att den var så billig. Nu finns ingen kul svensk manga kvar ):
- Ett impulsköp, i form av en shonen-ai vid namn In The End. Jag blev besviken av många anledningar, bland andra a) det var en lärar/elevromans, vilket inte nämndes på baksidan, och vilket jag i alla förutom de ovanligaste fall hatar, b) huvudpersonen var emo, vilket jag kanske borde ha kunnat lista ut utifrån baksidan men ändå, c) romansen var konstig och kändes ytlig då det verkade som att den ena saken bara bestämde sig spontant för att bli fascinerad av den andra, d) det blev återigen ett sådant fall då jag sitter och hatar semen och tycker mycket bättre om exet men eftersom exet har sina fel men ändå är förhållandevis normal ger han upphov till en möjligen normal, fast ändå gullig, relation vilket blir tråkigt för alla som är ute efter något förbjuuuuuudet och hux flux, och det var en sån där tråkig där bipersonerna inte får en sidestory åt sig själva, e) de var ritade lite skevt med aningen för stora huvuden, samt f) och fetstor spoiler i VIIIITTT: självmordet i slutet var extremt random.
- Ett köp av någonting icke förplanerat, nämligen första volymen av Tegami Bachi - Letter Bee. Den var inte riktigt min typ av serie men trevlig att ha som extrasak att följa om man har pengar över.
- Yumekui Kenbun - Nightmare Inspector 3. Trots att sättet som NI är upplagd på inte faller mig i smaken så är den trevlig! Den är särskilt bra att läsa i en fåtölj med te. Jag tycker väldigt mycket om stämningen och tidsepoken i den; helt enkelt är den tillräckligt bra för att den ska prioriteras.
- D.Gray-Man 17 vilket markerar min nästan kompletta samling DGM-böcker. Förr våndades jag över att jag hade så få, när jag köpt upp dem kommer jag att våndas över att det inte finns några kvar att köpa tills om x antal månader när förlaget släpper en ny. Det är åtminstone inte Yen Press som släpper dem, de har världens mest glesliggande datum och trots att de fjärde volymerna av PH och Kuroshitsuji numera känns närliggande så är de femte en fjärran dröm.
- DGM bok 18, och 19 när den kommer ut.
- Fler NI
- Nabari no Ou 4 och, eventuellt, 5
- Den där serien Moyasimon, jag kommer inte att kunna vila i frid förrän jag har läst den. Varför vet jag inte. Det är en självorsakad tortyr.
- Dogs bok 0. Dogs bok 1 kommer att ta lite tid att införskaffa då böckerna kostar typ 138 kr, menmen.
- Den där ensamma volymen av Fujoshi Rumi (och dessutom den sämsta, mest seinen-aktiga och minst ge-mig-BL-fanservice-aktiga volymen) som finns på SF, så att de kanske köper in fler, som de gjorde med Legal Drug efter att jag införskaffade alla
- Jag lovar, det var något mer, för det är det alltid. Men vad det är kommer jag inte på just nu, vilket kanske är lika bra.
Här är en till lista, på saker som jag planerar att köpa:
25 november 2010
msn 2011 must die
Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att den där SAKEN som vågar kalla sig "windows live messenger" (versalerna är borttagna Med Flit) version 2011 MÅSTE DÖ. Förgöras. Dräpas. Likvideras.
Den stackars arme Charles hade av ett hemskt infall lyckats få eländet på sin dator, och undertecknad Varelse lyssnade förfärat när dennes vän berättade om alla de ohyggliga hemskheter som det som snart avslöjade sig som en fruktansvärd parodi på MSN medförde. Varelsen pustade ut av lättnad, då denne oftast bara klickar bort irriterade meddelanden om uppdateringar eftersom detta oftast gör att man ombedes starta om datorn, vilket Varelsen helt enkelt är för lat för att göra. Tack vare denna lättja hade Varelsen klarat sig undan ett antal saker.
Bland annat tilläts Varelsen fortfarande kalla sig för "Varelsen", istället för att bli brutalt fråntagen möjligheten att vara anonym på internet: msn 2011 vill att man ska sluta använda den 5liga funktionen att ändra sitt visningsnamn (och då på så sätt kunna lägga till anmärkningar som "kommer strax, äter" eller "ser på anime, svarar segt", sådant där som kan vara bra för andra i ett chattrum att veta och som inte kan sammanfattas i de hela fyra statuslägen som MSN – kapitäler eftersom även MSN 2009 använder sig av detta – erbjuder). Alltså måste man använda sig av det man angett som sitt Riktiga Namn, så att alla man chattar med kan se det. Det kanske finns någon funktion som gör att det går att ändra men vad heter man då för dem??
Varelsen brukar på sin MacBook använda sig utav Messengers något sämre browserversion Webmessenger som även den tar bort funktionen med anpassat visningsnamn. På denna smått muppade miniversion så kan man ju anta att en del saker skulle vara försämrade, men det msn 2011 har gjort är att ta allt det sämsta från browserversionen och gjort det till den "riktiga" versionen. Bland dessa finns de hiskliga smileysarna. Det finns egentligen inget ord som kan beskriva dem, "gräslig" räcker inte till. Varelsen och Charles som förr skrockat utan skrupler åt de fjantiga ansiktena på MSN:s defaultsmileys blev nu villiga att tillbe dem vid ett altare på knä. De nya smileysarna är knalligt gula med malplacerade, missfärgade ögonbryn och smileyn :P går inte ens att beskriva med annat ord än Mongo. De är helt enkelt hemska.
But The Worst Is Yet To Come.
Ni må bli förfärade, svimma eller börja stänka heligt vatten (eller farmvillegrödor) på oss när ni hör detta: men varken Varelsen eller Charles existerar på Facebook. Faktiskt så är både Varelsen och Charles motståndare till Facebook, då vi anser att det har överskridit gränsen för ett trevligt socialt nätverk och istället har blivit en integritetskränkande och beroendeframkallande företagsverksamhet som är intet annat än en maliciös konspiration. Varelsen kan inte annat än tro att Facebook samarbetar med en ondsint myndighet, eller rentav har svalt denna ondsinta myndighet då det är så desperat att ha all information om så globalt sett obetydliga personer. Charles som förr gjort misstaget (jag tar mig friheten att bestämma vad Charles åsikt är nu) att bli medlem där påträffade enorma svårigheter att totalt stänga ner sitt konto. Vad vill Facebook oss? Det är klart att alla hemsidor vill ha kvar sina medlemmar men de flesta brukar acceptera om man vill stänga sina konton, ha dem öppna för återaktivering i ca ett halvår och sedan radera informationen, Facebook lagrar allt om alla och vill att vi ständigt ska berätta för världen om allt vi gör hela tiden, då det enda vi egentligen gör är att vara inne på Facebook.
Nåja, Varelsen kan ranta om Facebooks ondska hur länge som helst, men poängen är en annan (!). msn 2011 MARKNADSFÖR SIG genom sin koppling till Facebook! MSN som var undanflykten och trösten, kommunikationsmediet som inte krävde medlemskap på Facebook, som drivs av den endast smått och i vilket fall diskret onda korporationen Microsoft. Men nu har de slutit sig samman och msns mening har blivit att skapa ytterligare uppkoppling till Facebook. För oss var detta endast = äckligt.
Menmen, än så länge var allt väl. Varelsen använde sig fortfarande av Messenger 2009 och allt var frid och fröjd.
Ända tills Varelsens far fick för sig att faktiskt uppmärksamma skylten om uppdatering som på något sätt visat sig.
Varelsen tänkte logga in på MSN och såg, att fönstret såg inte ut som vanligt! Med darrande fingrar skrev Varelsen in lösenord och alla Varelsens värsta farhågor bekräftades med ens när denne såg den annorlunda layouten och faktumet att Varelsen inte längre hette "Varelsen *rolig smiley som nu, bara för att reta mig, vägrar komma upp genom den vanliga googlelänken*" utan istället kallades vid det namn som står på Varelsens pass!
Varelsen var förtvivlad, på riktigt, och tvekade inte att skälla ut sin far och sedan försöka hitta en lösning för att få det gamla, trogna MSN tillbaka. Alla tappra försök misslyckades dock då all gammal teknik/teknik som inte har en koppling till Facebook försvinner från interwebz snabbt, och Varelsen, fylld av hätsk ilska, bestämde sig för att blankt vägra att använda sig av den där koavföringsfödan som vågar kalla sig msn.
Efter att ha sett till att ha gett sin far ordentligt dåligt samvete genom att dra upp användarbetygsättningar och alla nackdelar med MSNs nyafucktardpenisersättare tog Varelsen det tappra beslutet att från och med nu endast använda sig av Webmessenger. Grafiska smileys och ritfunktion är något Varelsen kunde offra, eftersom smileys ändå bara är jobbiga och alla som gjort misstaget att installera den lusskitslickare som kallar sig msn numera inte ens kan använda ritfunktionen. Varelsen ändrade sitt "riktiga" namn till Varelsen Pwnsson och heter numera något acceptabelt inför alla denne chattar med. Och Varelsen sitter nu och ruvar på sin blodiga, eldkanonsfyllda hämnd mot "msn" 2011.
Den stackars arme Charles hade av ett hemskt infall lyckats få eländet på sin dator, och undertecknad Varelse lyssnade förfärat när dennes vän berättade om alla de ohyggliga hemskheter som det som snart avslöjade sig som en fruktansvärd parodi på MSN medförde. Varelsen pustade ut av lättnad, då denne oftast bara klickar bort irriterade meddelanden om uppdateringar eftersom detta oftast gör att man ombedes starta om datorn, vilket Varelsen helt enkelt är för lat för att göra. Tack vare denna lättja hade Varelsen klarat sig undan ett antal saker.
Bland annat tilläts Varelsen fortfarande kalla sig för "Varelsen", istället för att bli brutalt fråntagen möjligheten att vara anonym på internet: msn 2011 vill att man ska sluta använda den 5liga funktionen att ändra sitt visningsnamn (och då på så sätt kunna lägga till anmärkningar som "kommer strax, äter" eller "ser på anime, svarar segt", sådant där som kan vara bra för andra i ett chattrum att veta och som inte kan sammanfattas i de hela fyra statuslägen som MSN – kapitäler eftersom även MSN 2009 använder sig av detta – erbjuder). Alltså måste man använda sig av det man angett som sitt Riktiga Namn, så att alla man chattar med kan se det. Det kanske finns någon funktion som gör att det går att ändra men vad heter man då för dem??
Varelsen brukar på sin MacBook använda sig utav Messengers något sämre browserversion Webmessenger som även den tar bort funktionen med anpassat visningsnamn. På denna smått muppade miniversion så kan man ju anta att en del saker skulle vara försämrade, men det msn 2011 har gjort är att ta allt det sämsta från browserversionen och gjort det till den "riktiga" versionen. Bland dessa finns de hiskliga smileysarna. Det finns egentligen inget ord som kan beskriva dem, "gräslig" räcker inte till. Varelsen och Charles som förr skrockat utan skrupler åt de fjantiga ansiktena på MSN:s defaultsmileys blev nu villiga att tillbe dem vid ett altare på knä. De nya smileysarna är knalligt gula med malplacerade, missfärgade ögonbryn och smileyn :P går inte ens att beskriva med annat ord än Mongo. De är helt enkelt hemska.
But The Worst Is Yet To Come.
Ni må bli förfärade, svimma eller börja stänka heligt vatten (eller farmvillegrödor) på oss när ni hör detta: men varken Varelsen eller Charles existerar på Facebook. Faktiskt så är både Varelsen och Charles motståndare till Facebook, då vi anser att det har överskridit gränsen för ett trevligt socialt nätverk och istället har blivit en integritetskränkande och beroendeframkallande företagsverksamhet som är intet annat än en maliciös konspiration. Varelsen kan inte annat än tro att Facebook samarbetar med en ondsint myndighet, eller rentav har svalt denna ondsinta myndighet då det är så desperat att ha all information om så globalt sett obetydliga personer. Charles som förr gjort misstaget (jag tar mig friheten att bestämma vad Charles åsikt är nu) att bli medlem där påträffade enorma svårigheter att totalt stänga ner sitt konto. Vad vill Facebook oss? Det är klart att alla hemsidor vill ha kvar sina medlemmar men de flesta brukar acceptera om man vill stänga sina konton, ha dem öppna för återaktivering i ca ett halvår och sedan radera informationen, Facebook lagrar allt om alla och vill att vi ständigt ska berätta för världen om allt vi gör hela tiden, då det enda vi egentligen gör är att vara inne på Facebook.
Nåja, Varelsen kan ranta om Facebooks ondska hur länge som helst, men poängen är en annan (!). msn 2011 MARKNADSFÖR SIG genom sin koppling till Facebook! MSN som var undanflykten och trösten, kommunikationsmediet som inte krävde medlemskap på Facebook, som drivs av den endast smått och i vilket fall diskret onda korporationen Microsoft. Men nu har de slutit sig samman och msns mening har blivit att skapa ytterligare uppkoppling till Facebook. För oss var detta endast = äckligt.
Menmen, än så länge var allt väl. Varelsen använde sig fortfarande av Messenger 2009 och allt var frid och fröjd.
Ända tills Varelsens far fick för sig att faktiskt uppmärksamma skylten om uppdatering som på något sätt visat sig.
Varelsen tänkte logga in på MSN och såg, att fönstret såg inte ut som vanligt! Med darrande fingrar skrev Varelsen in lösenord och alla Varelsens värsta farhågor bekräftades med ens när denne såg den annorlunda layouten och faktumet att Varelsen inte längre hette "Varelsen *rolig smiley som nu, bara för att reta mig, vägrar komma upp genom den vanliga googlelänken*" utan istället kallades vid det namn som står på Varelsens pass!
Varelsen var förtvivlad, på riktigt, och tvekade inte att skälla ut sin far och sedan försöka hitta en lösning för att få det gamla, trogna MSN tillbaka. Alla tappra försök misslyckades dock då all gammal teknik/teknik som inte har en koppling till Facebook försvinner från interwebz snabbt, och Varelsen, fylld av hätsk ilska, bestämde sig för att blankt vägra att använda sig av den där koavföringsfödan som vågar kalla sig msn.
Efter att ha sett till att ha gett sin far ordentligt dåligt samvete genom att dra upp användarbetygsättningar och alla nackdelar med MSNs nya
22 november 2010
Fler av Livets Stora Mysterier
Uppföljare till denna. Inte delen om Kanada då utan gåtorna längre ned.
Svar samt kommentarer (AKA kritik) i senare inlägg.
2.1: Vem gråter när han ser solen?
2.2: Är varken kung eller drottning men bär ändå krona.
2.3: Vad är det för likhet mellan en spindel och en fiskare?
2.4: Vilken punkt är osynlig?
2.5: Vad kan man säga om en man med vitt hår?
2.6: Säg en sak som är lika tjock antingen den är fylld eller tom.
2.7: Vilket djur är starkast?
2.8: Vad är grönt både vinter och midsommar?
2.9: Vilken sportgren måste det vinnande laget alltid gå baklänges för att vinna?
2.10: Vad håller sig i längden alltid mitt i mängden?
(gåtorna är fortfarande från samma dåliga bok, jag är oskyldig)
Svar samt kommentarer (AKA kritik) i senare inlägg.
2.1: Vem gråter när han ser solen?
2.2: Är varken kung eller drottning men bär ändå krona.
2.3: Vad är det för likhet mellan en spindel och en fiskare?
2.4: Vilken punkt är osynlig?
2.5: Vad kan man säga om en man med vitt hår?
2.6: Säg en sak som är lika tjock antingen den är fylld eller tom.
2.7: Vilket djur är starkast?
2.8: Vad är grönt både vinter och midsommar?
2.9: Vilken sportgren måste det vinnande laget alltid gå baklänges för att vinna?
2.10: Vad håller sig i längden alltid mitt i mängden?
(gåtorna är fortfarande från samma dåliga bok, jag är oskyldig)
Vilket är bäst, The Sims 2 eller The Sims 3?
OBS! Detta är åsikter! De är inte entydiga fakta och ingenting hindrar att eventuella läsare tycker annorlunda!!
Något enkelt svar på frågan finns inte, för Charles finns det ytterst små frågor med enkla svar. I detta fall har Charles valt att dela in jämförelsen i olika kategorier och säga vilken denne anser är bäst inom respektive kategori. På grund av att jag är trött och detta inlägg blev mycket längre än väntat är jämförelsen uppdelad i flera delar, för det första karaktärsdesign:
Eget innehåll:
Detta är inte riktigt en del av spelet men det är viktigt att klara upp detta eftersom det kommer att nämnas flera gånger i texten. Eget innehåll är, som namnet antyder, eget innehåll man gör själv eller laddar ned från nätet för att få fler kläder eller möbler i spelet. På denna punkt vinner The Sims 2 med hästlängder, det finns ingenting man inte kan hitta till The Sims 2, vare sig det är en sommarklänning, skin till Zombies eller en liten fe som sitter på ens axel. The Sims 3 å andra sidan har nästan ingenting, detta har antagligen att göra med att The Sims 3 är nytt men det hindrar inte det faktum att The Sims 2 vinner på denna punkt med hästlängder.
Vinnare: The Sims 2
Karaktärsskapande/Utseende:
Detta är nog bland de svåraste frågorna att besvara. De har båda sina bra och dåliga sidor och det är till hundra procent en fråga om smak. Charles anser till exempel att ögonen i The Sims 2 ser jättekonstiga ut och att huvudena (Varelse, du får gärna ändra detta till korrekt pluralform av huvud Varelse säger: men det heter ju huvuden! vad skulle det annars heta, huvudar? ._.) är gigantiska i The Sims 3. The Sims 3 innehåller ett oändligt antal sätt att ändra om simmarnas ansikte och till viss grad även deras kropp, till skillnad från i The Sims 2 som bara hade två kroppsformer, och det är därför lätt att skapa unika simmar. Problemet sitter dock i att The Sims 3s karaktärer ser väldigt, i brist på bättre ord, gummiaktiga ut, med runda hakor, platta läppar och näsor med allt för mjuka konturer.
I The Sims 2 å andra sidan är möjligheterna att skapa unika karaktärer väldigt begränsade, speciellt om man inte använder Body Shop för ansikten utan gör dem i spelet med någon av spelets grundansikten som utgångspunkt. Simmarnas skin ser aningen för jämt ut och ögonen är inte precis vackra men det är till detta man har det underbara installerade innehållet. Ett par knapptrick och simmarna har bättre skuggade skin och ögon som The Sims originalinnehåll bara kan drömma om.
The Sims 3 har väldigt få kläder och hår och tror att den kan makea up (svenskt ord? för detta genom att ge spelaren en möjlighet att välja färg och mönster men detta leder bara till att varenda karaktär i spelet går omkring i samma linne i diverse underliga mönster och färger och inte ett enda klädesplagg är speciellt på något sätt. Fördelen med The Sims 3 är dock att den till skillnad från The Sims 2 tillåter spelaren att välja skor och strumpor separat från kläderna vilket i alla fall är rätt så roligt, speciellt strumporna, jag gillar strumpor.
The Sims 2 har egentligen inte heller så mycket intressant på klädfronten men detta är, precis som med ögonen och skinnet, lätt att åtgärda genom ett par knapptryckningar. Personligen har jag laddat ned, vilket jag nämnde i förra inlägget, över 4000 egna saker och bland dessa bör åtminstone 1000 vara kläder. Detta gör att The Sims 2 lätt besegrar The Sims 3 på den fronten, samma sak gäller hår även om slingfunktionen i The Sims 3 är väldigt 5lig.
Vinnare: The Sims 2, tack vare eget innehåll
Karaktärsskapande/Personlighet:
Kort Version: The Sims 3 vinner
Lång Version: The Sims 2 har ett antal (jag tror att det är 5) olika attribut och ett antal poäng man får fördela mellan dessa (till exempel sätta några på "Neat" så att simmen städar upp efter sig eller på "playful" och inte få några fördelar över huvud taget) och alla simmar betedde sig i stort sett likadant oavsett vad man valde förutom ett par knappt märkbara saker.
I The Sims 3 har vi å andra sidan oändligt många karaktärsdrag, varav ett par av de mest underhållande är galen, ond (speciellt kombinationen ond och vänlig), neurotisk och barnslig. Simmarna får på något sätt eget liv med dessa karaktärsdrag och man ser hur de påverkar deras relationer till övriga simmar och deras vardagsliv. Till exempel kan galna simmar berätta om konspirationsteorier (känn dig träffad, Varelse!), barnsliga simmar kan fiska i pooler, neurotiska kan gå upp mitt i natten för att kontrollera kran och onda kan ta onda bad. De olika interaktionerna är ofta skrattretande och det känns faktiskt om att man kan göra en någotsånär exakt version av vilken person som helst med karaktärsdragen och faktiskt få fram en person som beter sig därefter. Man kan kombinera personlighetsdragen på underhållande sätt och till exempel göra en sim som både är ond och vänlig eller andra till synes motsägelsefulla kombinationer och se dem spela ut på datorskärmen. (ifall någon undrar så gör spelet skillnad på god/ond och vänlig/elak. Det första är vad man tänker, det andra vad man gör). Till på köpet har simmarna nu flera olika mål i livet baserat på karaktärsdragen och man har möjlighet att själv påverka dem! På denna punkt är The Sims3 helt enkelt perfekt.
Vinnare: The Sims 3, som jag nämnde under den korta versionen
Något enkelt svar på frågan finns inte, för Charles finns det ytterst små frågor med enkla svar. I detta fall har Charles valt att dela in jämförelsen i olika kategorier och säga vilken denne anser är bäst inom respektive kategori. På grund av att jag är trött och detta inlägg blev mycket längre än väntat är jämförelsen uppdelad i flera delar, för det första karaktärsdesign:
Eget innehåll:
Detta är inte riktigt en del av spelet men det är viktigt att klara upp detta eftersom det kommer att nämnas flera gånger i texten. Eget innehåll är, som namnet antyder, eget innehåll man gör själv eller laddar ned från nätet för att få fler kläder eller möbler i spelet. På denna punkt vinner The Sims 2 med hästlängder, det finns ingenting man inte kan hitta till The Sims 2, vare sig det är en sommarklänning, skin till Zombies eller en liten fe som sitter på ens axel. The Sims 3 å andra sidan har nästan ingenting, detta har antagligen att göra med att The Sims 3 är nytt men det hindrar inte det faktum att The Sims 2 vinner på denna punkt med hästlängder.
Vinnare: The Sims 2
Karaktärsskapande/Utseende:
Detta är nog bland de svåraste frågorna att besvara. De har båda sina bra och dåliga sidor och det är till hundra procent en fråga om smak. Charles anser till exempel att ögonen i The Sims 2 ser jättekonstiga ut och att huvudena (Varelse, du får gärna ändra detta till korrekt pluralform av huvud Varelse säger: men det heter ju huvuden! vad skulle det annars heta, huvudar? ._.) är gigantiska i The Sims 3. The Sims 3 innehåller ett oändligt antal sätt att ändra om simmarnas ansikte och till viss grad även deras kropp, till skillnad från i The Sims 2 som bara hade två kroppsformer, och det är därför lätt att skapa unika simmar. Problemet sitter dock i att The Sims 3s karaktärer ser väldigt, i brist på bättre ord, gummiaktiga ut, med runda hakor, platta läppar och näsor med allt för mjuka konturer.
I The Sims 2 å andra sidan är möjligheterna att skapa unika karaktärer väldigt begränsade, speciellt om man inte använder Body Shop för ansikten utan gör dem i spelet med någon av spelets grundansikten som utgångspunkt. Simmarnas skin ser aningen för jämt ut och ögonen är inte precis vackra men det är till detta man har det underbara installerade innehållet. Ett par knapptrick och simmarna har bättre skuggade skin och ögon som The Sims originalinnehåll bara kan drömma om.
The Sims 3 har väldigt få kläder och hår och tror att den kan makea up (svenskt ord? för detta genom att ge spelaren en möjlighet att välja färg och mönster men detta leder bara till att varenda karaktär i spelet går omkring i samma linne i diverse underliga mönster och färger och inte ett enda klädesplagg är speciellt på något sätt. Fördelen med The Sims 3 är dock att den till skillnad från The Sims 2 tillåter spelaren att välja skor och strumpor separat från kläderna vilket i alla fall är rätt så roligt, speciellt strumporna, jag gillar strumpor.
The Sims 2 har egentligen inte heller så mycket intressant på klädfronten men detta är, precis som med ögonen och skinnet, lätt att åtgärda genom ett par knapptryckningar. Personligen har jag laddat ned, vilket jag nämnde i förra inlägget, över 4000 egna saker och bland dessa bör åtminstone 1000 vara kläder. Detta gör att The Sims 2 lätt besegrar The Sims 3 på den fronten, samma sak gäller hår även om slingfunktionen i The Sims 3 är väldigt 5lig.
Vinnare: The Sims 2, tack vare eget innehåll
Karaktärsskapande/Personlighet:
Kort Version: The Sims 3 vinner
Lång Version: The Sims 2 har ett antal (jag tror att det är 5) olika attribut och ett antal poäng man får fördela mellan dessa (till exempel sätta några på "Neat" så att simmen städar upp efter sig eller på "playful" och inte få några fördelar över huvud taget) och alla simmar betedde sig i stort sett likadant oavsett vad man valde förutom ett par knappt märkbara saker.
I The Sims 3 har vi å andra sidan oändligt många karaktärsdrag, varav ett par av de mest underhållande är galen, ond (speciellt kombinationen ond och vänlig), neurotisk och barnslig. Simmarna får på något sätt eget liv med dessa karaktärsdrag och man ser hur de påverkar deras relationer till övriga simmar och deras vardagsliv. Till exempel kan galna simmar berätta om konspirationsteorier (känn dig träffad, Varelse!), barnsliga simmar kan fiska i pooler, neurotiska kan gå upp mitt i natten för att kontrollera kran och onda kan ta onda bad. De olika interaktionerna är ofta skrattretande och det känns faktiskt om att man kan göra en någotsånär exakt version av vilken person som helst med karaktärsdragen och faktiskt få fram en person som beter sig därefter. Man kan kombinera personlighetsdragen på underhållande sätt och till exempel göra en sim som både är ond och vänlig eller andra till synes motsägelsefulla kombinationer och se dem spela ut på datorskärmen. (ifall någon undrar så gör spelet skillnad på god/ond och vänlig/elak. Det första är vad man tänker, det andra vad man gör). Till på köpet har simmarna nu flera olika mål i livet baserat på karaktärsdragen och man har möjlighet att själv påverka dem! På denna punkt är The Sims3 helt enkelt perfekt.
Vinnare: The Sims 3, som jag nämnde under den korta versionen
Etiketter:
charles,
jämförelse,
Lista,
långt,
spel,
The Sims 2,
the sims 3
4144
Inte över niotusen tyvärr men det är en början.
Vad säger då denna fina siffra? Är det hur många mangaserier jag har läst? Hur många bokstäver detta inlägg kommer att ha?
Nejdå, ingenting så väsentligt (ja, jag finner antalet bokstäver i ett inlägg viktigt), det är helt enkelt hur många saker till The Sims 2 jag har laddat ned under helgen. Filerna är fördelade i 17 olika mappar namngivna efter sidan jag tagit dem från och 113 av dem är tavlor med animemotiv som jag antagligen aldrig kommer att använda. Trots att 113 kan tyckas vara en mycket hög summa är det inte i närheten av hur många tavlor jag hade från början, det var nämligen 392 tavlor i paketeten jag laddade ned men jag rensade ut dem jag inte ansåg värdiga mitt spel.
Vart vill jag då komma med detta? Jag antar att jag försöker ge en bild av vad jag har spenderat helgen (min vanliga tid för upplägg) till. Senare ikväll kommer också mitt svar på frågan vilket är bäst? The Sims 2 eller The Sims 3?
Vad säger då denna fina siffra? Är det hur många mangaserier jag har läst? Hur många bokstäver detta inlägg kommer att ha?
Nejdå, ingenting så väsentligt (ja, jag finner antalet bokstäver i ett inlägg viktigt), det är helt enkelt hur många saker till The Sims 2 jag har laddat ned under helgen. Filerna är fördelade i 17 olika mappar namngivna efter sidan jag tagit dem från och 113 av dem är tavlor med animemotiv som jag antagligen aldrig kommer att använda. Trots att 113 kan tyckas vara en mycket hög summa är det inte i närheten av hur många tavlor jag hade från början, det var nämligen 392 tavlor i paketeten jag laddade ned men jag rensade ut dem jag inte ansåg värdiga mitt spel.
Vart vill jag då komma med detta? Jag antar att jag försöker ge en bild av vad jag har spenderat helgen (min vanliga tid för upplägg) till. Senare ikväll kommer också mitt svar på frågan vilket är bäst? The Sims 2 eller The Sims 3?
21 november 2010
15 november 2010
Spel + Varelsen = AGGHSFfPGHGHh RÖR INTE MIN TV
Tjenare, Varelsen här, och jag anländer med en update om (just det, wait for it, waaiit foorrr itttt) mitt liv!! Ta-daaan!
Jag är uppfödd på böcker och dåliga flashdressups, och på grund av brist på kunskap och konsoler blev det inga spel för mig förrän ca andra klass då jag vid varje tillfälle försökte sno min kompis Donkey Kong Country 2 (GBA). Jag har aldrig varit en spelnörd och det har aldrig stört mig, förrän Uppcon och konventare och allt detta eviga tjat om Kingdom Hearts. Jag kände mig helt enkelt extremt efter! Vem är Sora och varför har han en nyckel, LOL Långben! 8D
Henceforth: I goez retro, får tag på spelet och börjar spela det. En bidragande anledning till varför jag inte är en spelnörd är för att när jag börjar spela så kan jag inte sluta, något som får konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa, end lecture. Igår till exempel så satt jag i fem timmar och åkte runt överallt, oförmögen att bry mig om varken min brist på byxor eller flottiga hår eller faktumet att både min bror och dennes kompis ställde frågan om och om igen "Men har du suttit här ända sen vi gick???" efter varje gång de gick, på vilken svaret alltid var "Mm... 8D" När man blir förmanad av P11:or så vet man att någonting är fel.
Menmen, i vilket fall, jag var faktiskt tvungen att öppna upp de nya världarna! Jag orkade inte gå tillbaka till Traverse Town eller gud förbjude, Tarzanvärlden för att levla upp, och den där jävla organismen inuti valen GICK ju inte att besegra O_O Den var dessutom extremt dryg eftersom den tvingade mig att se om samma cutscene så många gånger att jag numera kan den i stort sett utantill.
("Let Pinocchio go, Riku!"
"A puppet that's lost its heart to the Heartless ... Maybe it holds the key to helping Kairi. How about it, Sora? Let's join forces and save her! We can do it together."
"..."
"What?! You'd rather fight me?! Over a puppet that has no heart?"
"Heart or no heart, at least he still has a conscience."
"Conscience?!"
"You might not hear it, but right now it's loud and clear. And it's telling me you're on the wrong side!!"
"Then you leave me no choice."
Och någonstans där:
"Pinocchio! Pin-OC-chio >_>"
"Jiminy... I'm not gonna make it."
(typ två sekunder senare)
"Oh, I guess I'm okay 8D")
Ovanstående är det ultimata beviset på att mitt minne är über. Eller att jag är en n00b, som blev nedslagen så många gånger. Eller att organismer i valar är de farligaste fienderna i världen.
Menmen, jag som känt mig så efter angående Kingdom Hearts kände mig bara ännu mer efter när det visade sig att typ alla karaktärer som inte är från Disney är från Final Fantasy, så det blev bara att lägga ännu ett spel till på min lista. (Andra spel är till exempel Zelda och grundläggande Mario. Curse you Nintendo.)
Jag laddade ner Final Fantasy VII från PlayStation Network. Eftersom det spelet bara är något år yngre än jag så var det otroligt muppat och jag fattade inte vilka kontroller man skulle använda, menmen, det lossnade till slut >_> (Att jag inte fattade att man INTE skulle anfalla den där skorpionen och istället fick game over typ tre gånger precis i spelets början, är en annan sak. Men det är inte mitt fel att engelskan är fail! Det var faktiskt inte så lätt att begripa.) Gubbarna i Playstation 1-spel ser verkligen roliga ut, särskilt med tanke på vilka manliga miner de har i alla mer avancerade bilder. (Sephiroth xD Jag undrar hur han kommer se ut.)
Båda spel är väldigt roliga förresten, trots FFVII:s gammalmodiga hej-jag-är-13-årgrafik och retro stridssystem (som mest påminner mig om Pokémon ._. fast Final Fantasy kanske var först, med risken att uppfattas som puckad orkar jag i vilket fall inte Wikipedia-a). Särskilt FF har en mycket engagerande story som gör att man vill spela vidare och se vad som händer. Till den grad att man kan överblicka gubbarnas, ahem, underliga armar.
En awesome grej med Kingdom Hearts är Jiminy's Journal, där man kan gå in och kolla vad som har hänt (om man missade det) och hur många valpar man har hittat och läsa om alla karaktärer. Man kan även få upp en bild i 3D av karaktären! Något som är väldigt underbart när man vill försjunka i sindolda Pedobear nördighet och sitta där och snurra runt squall någon trevlig karaktär om och om och om igen (ifall någon kommer in i vardagsrummet börjar man skratta och nynna på karnevalmusik och se allmänt galen ut, så misstänker de inget).
Men nåja, nu är jag åtminstone inte längre lika efter. Nu tänker jag gå upp, äta några kakor, möjligen inhandla lite sushi.
Sedan tänker jag spela.
Jag är uppfödd på böcker och dåliga flashdressups, och på grund av brist på kunskap och konsoler blev det inga spel för mig förrän ca andra klass då jag vid varje tillfälle försökte sno min kompis Donkey Kong Country 2 (GBA). Jag har aldrig varit en spelnörd och det har aldrig stört mig, förrän Uppcon och konventare och allt detta eviga tjat om Kingdom Hearts. Jag kände mig helt enkelt extremt efter! Vem är Sora och varför har han en nyckel, LOL Långben! 8D
Henceforth: I goez retro, får tag på spelet och börjar spela det. En bidragande anledning till varför jag inte är en spelnörd är för att när jag börjar spela så kan jag inte sluta, något som får konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa, end lecture. Igår till exempel så satt jag i fem timmar och åkte runt överallt, oförmögen att bry mig om varken min brist på byxor eller flottiga hår eller faktumet att både min bror och dennes kompis ställde frågan om och om igen "Men har du suttit här ända sen vi gick???" efter varje gång de gick, på vilken svaret alltid var "Mm... 8D" När man blir förmanad av P11:or så vet man att någonting är fel.
Menmen, i vilket fall, jag var faktiskt tvungen att öppna upp de nya världarna! Jag orkade inte gå tillbaka till Traverse Town eller gud förbjude, Tarzanvärlden för att levla upp, och den där jävla organismen inuti valen GICK ju inte att besegra O_O Den var dessutom extremt dryg eftersom den tvingade mig att se om samma cutscene så många gånger att jag numera kan den i stort sett utantill.
("Let Pinocchio go, Riku!"
"A puppet that's lost its heart to the Heartless ... Maybe it holds the key to helping Kairi. How about it, Sora? Let's join forces and save her! We can do it together."
"..."
"What?! You'd rather fight me?! Over a puppet that has no heart?"
"Heart or no heart, at least he still has a conscience."
"Conscience?!"
"You might not hear it, but right now it's loud and clear. And it's telling me you're on the wrong side!!"
"Then you leave me no choice."
Och någonstans där:
"Pinocchio! Pin-OC-chio >_>"
"Jiminy... I'm not gonna make it."
(typ två sekunder senare)
"Oh, I guess I'm okay 8D")
Ovanstående är det ultimata beviset på att mitt minne är über. Eller att jag är en n00b, som blev nedslagen så många gånger. Eller att organismer i valar är de farligaste fienderna i världen.
Menmen, jag som känt mig så efter angående Kingdom Hearts kände mig bara ännu mer efter när det visade sig att typ alla karaktärer som inte är från Disney är från Final Fantasy, så det blev bara att lägga ännu ett spel till på min lista. (Andra spel är till exempel Zelda och grundläggande Mario. Curse you Nintendo.)
Jag laddade ner Final Fantasy VII från PlayStation Network. Eftersom det spelet bara är något år yngre än jag så var det otroligt muppat och jag fattade inte vilka kontroller man skulle använda, menmen, det lossnade till slut >_> (Att jag inte fattade att man INTE skulle anfalla den där skorpionen och istället fick game over typ tre gånger precis i spelets början, är en annan sak. Men det är inte mitt fel att engelskan är fail! Det var faktiskt inte så lätt att begripa.) Gubbarna i Playstation 1-spel ser verkligen roliga ut, särskilt med tanke på vilka manliga miner de har i alla mer avancerade bilder. (Sephiroth xD Jag undrar hur han kommer se ut.)
Båda spel är väldigt roliga förresten, trots FFVII:s gammalmodiga hej-jag-är-13-årgrafik och retro stridssystem (som mest påminner mig om Pokémon ._. fast Final Fantasy kanske var först, med risken att uppfattas som puckad orkar jag i vilket fall inte Wikipedia-a). Särskilt FF har en mycket engagerande story som gör att man vill spela vidare och se vad som händer. Till den grad att man kan överblicka gubbarnas, ahem, underliga armar.
En awesome grej med Kingdom Hearts är Jiminy's Journal, där man kan gå in och kolla vad som har hänt (om man missade det) och hur många valpar man har hittat och läsa om alla karaktärer. Man kan även få upp en bild i 3D av karaktären! Något som är väldigt underbart när man vill försjunka i sin
Men nåja, nu är jag åtminstone inte längre lika efter. Nu tänker jag gå upp, äta några kakor, möjligen inhandla lite sushi.
Sedan tänker jag spela.
| Och hur fan låter Kalle Anka på japanska? o_O Jag är stolt, det där står "Jaa, sa oretachi mo *ehmm, kolla där borta!* ni *host*tte *lala*rareruka" |
| De ser ju lite roliga ut. Jag fortsätter referera till armarna, och kommer fram till att muskler är överskattat. |
Etiketter:
Final Fantasy VII,
Kingdom Hearts,
nörd,
spel,
varelsen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

