Spelet Spore är ett spel från skaparna av The Sims, men denna gång är det inte människors liv man styr utan andra varelser*, varelser man designar helt själv. Man börjar som en maktlös liten cell (som egentligen inte kan vara en cell på grund av vissa naturvetenskapliga anledningar som ingen är intresserad av) men ens ras utvecklas eventuellt till ett stort rymdresande imperie.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar