Visar inlägg med etikett d.gray-man. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett d.gray-man. Visa alla inlägg

7 februari 2011

Dag 08 - Least Favorite Anime Hero/-ine

Att ha separata frågor för heroes och villians var ju lite smått onödigt men här kommer det i alla fall, karaktärerna jag hatar, som alla andra i världen oftast älskar, om min blogg vore populär skulle det vara ett problem.

- Hinagiku (Hayate The Combat Butler)
Jag har redan skrivit en essä om det här

- Allen (D.GrayMan)
Han är så överskattad. Han är inte originell heller utan en väldigt tråkig och intetsägande protagonist av Messiah-typen som blir allsmäktig och allt sådant, trots detta känner jag åtta människor som älskar honom över allt annat för "han är ju så SÖÖÖÖT <333" <--- Deras åsikt, inte min, i mina ögon är han enbart tråkig.  Det började med att jag var neutral till honom och hatade att alla älskade honom så mycket men ju längre serien fortgick ju jobbigare blev han, han förvandlades helt enkelt från en tråkig karaktär till en tråkig Mary Sue/Marty Stu (Rolig Fakta: Allen får över 70 poäng på detta Mary Sue Test, allt över 50 är Mega Mary Sues). Det är visserligen sant att även Lenalee är något av en Mary Sue men denna är i alla fall inte överskattad och gled in i skuggan efter sin tid i rampljuset då serien numera fokuserar på andra karaktärer (Lenalee får 59 på testet ovan, fortfarande Mega Mary Sue men mindre än Allen.) och dessutom är de flesta fans medvetna om detta medan människor försöker ursäkta Allens MarySueighet med att han är "såååå guuuulllliiiigg <3"


Allen Walker, överskattad

- Kaname Kuran (Vampire Knight)Possesiv Incestig slemmig vampyr besatt av sin egen syster. Nog sagt.

- Blood Dupree (Alice in The Country of Hearts)Han är obehaglig och lika slemmig som Kaname, bara mera onskefull och minus incestbiten. Och lite slemmigare förresten. Jag har ingenting emot onskefulla karaktärer vanligtvis men jag förstår mig inte på när det ska föreställa attraktivt med män som försöker mörda de dem "älskar" och de fortfarande porträtteras som ett möjligt love interest trots att den normala reaktionen om en man, eller någon alls, oavsett hur snygga de är, försöker mörda en är att försvara sig med de medel som krävs, fly, polisanmäla dem och sedan undvika dem för resten av livet, om man ska vara vänlig och förlåtande då.

- Sakura Haruno (Naruto)
Irriterande klängig tjej som går runt och är värdelös i 100 episoder, sedan blir superstark men när det kommer till kritan fortfarande låter männen runt omkring henne göra allt det viktiga efter att hon varit badass i ca 40 kapitel. Dessutom klänger hon på Sasuke av alla karaktärer, vilket ger ett extra minus.

Det finns fler men det verkar som de karaktärer jag har mest kritik om är Bishies som alla gillar (och så Hinagiku, som alla gillar), jag är så lycklig att jag inte är populär, fangirlsen skulle storma mitt hus med yxor och facklor.

Andra karaktärer jag ogillar men inte har så mycket att säga om är:
Misa (Death Note) - Är allmänt irriterande och helt opassande för serien.
Vincent* (Pandora Hearts) - Han petade ut ögonen på en katt, det är oförlåteligt.
Himeji (Baka to Test to Shokanju) - Mary Sue+Ms.Fanservice=Hat

*Jag måste erkänna att detta hat är mera personligt, den sortens hat man ska känna mot antagonister (om man räknar honom som sådan, fast då skulle han ju ha varit med i förrgår istället...). Ni vet, de är hemska men till skillnad från övriga på listan vill man inte slita håret av sig så fort de är med utan bara slå till dem.


01. Your first manga/anime
02. Your favorite manga
03. Your favorite mangaka

04. Your favorite work by your favorite mangaka

05. Your favorite anime villian

06.Your least favorite anime villian
07. Your favorite anime hero/heroine
08. Your least favorite anime hero/heroine09. Your favorite yandere
10. Your favorite tsundere
11. Your favorite overused manga plot device
12. Your least favorite overused manga plot device
13. Your favorite oneshot manga
14. A manga you would recommend to everyone
15. A manga you wish to see more of
16. A manga that makes you fluffy and happy when you read it
17. A manga you used to love but don’t anymore
18. A mangaka you just can’t get yourself to like
19. Two mangaka or authors you wish would do a collaboration
20. A manga you disliked enough to stop reading
21. A manga that isn’t licensed but SHOULD be
22. A manga that you feel embarrassed about liking
23. A manga that you disliked at first but came to enjoy later on
24. A manga that you started out enjoying but ended up not liking as much
25. A manga that has art you don’t like but you still enjoyed it
26. A manga that has great art but you didn’t like it
27. A manga that is just plain wierd
28. A manga that you wish did not exist
29. A manga that deserves more recognition
30. The most epic scene ever

7 december 2010

Ett besök på SF-bokhandeln

Godkväll alla läsare!

Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.

När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp! Vilket inte gick så bra och antagligen kommer att leda till fortsatta inköp av saker jag redan läst/sett på internet. Beskåda följande lista över Varelsens Inköp på Science Fiction Bokhandeln Någon Dag I December 2010:

  • Pandora Hearts 3! Äntligen fick jag tag på den, av någon anledning har den skjutits upp. Pandora Hearts är väldigt mysig. Dock kan jag tänka mig att den skulle göra mycket bättre ifrån sig som ett TV-spel, där man tänker sig händelser i mangan som spelsekvenser eller cutscenes (ja, det som ett spel består av helt enkelt)! Jag skulle spela det spelet, om det fanns.
  • FullMetal Alchemist 18. Nu har jag köpt alla svenskutgivna böcker, vilket är deprimerande då en bok av den engelska fortsättningen motsvarar 2 svenska volymer. FMA gjorde att man kom undan med att smyga ner en extra bok, just för att den var så billig. Nu finns ingen kul svensk manga kvar ):
  • Ett impulsköp, i form av en shonen-ai vid namn In The End. Jag blev besviken av många anledningar, bland andra a) det var en lärar/elevromans, vilket inte nämndes på baksidan, och vilket jag i alla förutom de ovanligaste fall hatar, b) huvudpersonen var emo, vilket jag kanske borde ha kunnat lista ut utifrån baksidan men ändå, c) romansen var konstig och kändes ytlig då det verkade som att den ena saken bara bestämde sig spontant för att bli fascinerad av den andra, d) det blev återigen ett sådant fall då jag sitter och hatar semen och tycker mycket bättre om exet men eftersom exet har sina fel men ändå är förhållandevis normal ger han upphov till en möjligen normal, fast ändå gullig, relation vilket blir tråkigt för alla som är ute efter något förbjuuuuuudet och hux flux, och det var en sån där tråkig där bipersonerna inte får en sidestory åt sig själva, e) de var ritade lite skevt med aningen för stora huvuden, samt f) och fetstor spoiler i VIIIITTT: självmordet i slutet var extremt random.
  • Ett köp av någonting icke förplanerat, nämligen första volymen av Tegami Bachi - Letter Bee. Den var inte riktigt min typ av serie men trevlig att ha som extrasak att följa om man har pengar över.
  • Yumekui Kenbun - Nightmare Inspector 3. Trots att sättet som NI är upplagd på inte faller mig i smaken så är den trevlig! Den är särskilt bra att läsa i en fåtölj med te. Jag tycker väldigt mycket om stämningen och tidsepoken i den; helt enkelt är den tillräckligt bra för att den ska prioriteras.
  • D.Gray-Man 17 vilket markerar min nästan kompletta samling DGM-böcker. Förr våndades jag över att jag hade så få, när jag köpt upp dem kommer jag att våndas över att det inte finns några kvar att köpa tills om x antal månader när förlaget släpper en ny. Det är åtminstone inte Yen Press som släpper dem, de har världens mest glesliggande datum och trots att de fjärde volymerna av PH och Kuroshitsuji numera känns närliggande så är de femte en fjärran dröm.
  • Här är en till lista, på saker som jag planerar att köpa:
    • DGM bok 18, och 19 när den kommer ut.
    • Fler NI
    • Nabari no Ou 4 och, eventuellt, 5
    • Den där serien Moyasimon, jag kommer inte att kunna vila i frid förrän jag har läst den. Varför vet jag inte. Det är en självorsakad tortyr.
    • Dogs bok 0. Dogs bok 1 kommer att ta lite tid att införskaffa då böckerna kostar typ 138 kr, menmen.
    • Den där ensamma volymen av Fujoshi Rumi (och dessutom den sämsta, mest seinen-aktiga och minst ge-mig-BL-fanservice-aktiga volymen) som finns på SF, så att de kanske köper in fler, som de gjorde med Legal Drug efter att jag införskaffade alla
    • Jag lovar, det var något mer, för det är det alltid. Men vad det är kommer jag inte på just nu, vilket kanske är lika bra.

21 oktober 2010

Fangirl-moment, den riktiga varelsen återkommer strax.

AUUGUGHGHHHH. Mina böcker har anlänt från Adlibris. Jag tillbringade gårdagen samt idag med att läsa första boken av Nightmare Inspector; den är mycket trevlig och sådär lite psykologisk som Charles sade en gång men jag skulle dock ha velat se lite mer karaktärsutveckling redan i början istället för bara oneshots, var vad jag tänkte .__. (Lite mer som xxxHolic, den går ju lite i samma stil sådär :3) Nåja, sedan öppnade jag upp och läste bok 11 av D.Gray-man, och jag blev bara helt AUAUGUGUGHGHHHHHHH o______________O igen som om inget hade hänt. Trots att jag redan har sett hela Ark-arcen (:D) som anime så njuter jag precis lika mycket av att läsa den ändå, DGM är ju trots allt DGM!!1!!1!11!111!

Jag tror att det som gör den så fantastisk är hur stämningen mellan alla karaktärer är uppmålad, eller ja, då särskilt stämningen mellan den goda och den onda sidan :D Alla Noahs är så mänskliga på ett sätt som villains ofta inte lyckas med och sättet som de interagerar med exorcisterna på är så episkt trevligt<3 (exempel: Jasdevi & Allen X3 och Rooooaaaaaadddddddddd :DDDDDD) Det skadar ju inte att den är snyggt ritad och har en story och sådana där saker också, till skillnad från alla andra shonen på 504529137681 kapitel, *ahem*.

Och Lavi. Auuuhhhhhhh, Lavi. (Jag måste sluta med det där.) Men det går inte >_> (<-svarar sig själv) Han är bara så…AUGH!! Jag hade inte läst D.Gray-man på ett tag och känslan av att se Lavi i en story hade försvunnit lite, det var nästan så att jag skrattade åt mig själv men så bara vände jag sida till kapitel 100 och näsblödde metaforiskt (?) en aning, pinsamt nog blev jag tvungen att slita blicken, heh ♥ HERREJÖSSES HAN ÄR FÖR SNYGG >____> och han är så perfekt för kannndaaaaa D:

Det enda jag är orolig för när det gäller utvecklingen av D.Gray-man är att den går i Shonen Jump och att Hoshino kanske kan tänkas driva den vidare bortom sitt egentliga omfång, som har hänt en del andra serier, *ahem*. Hon borde avsluta DGM på 30-40 volymer och ge Earl/Black Order-konflikten en lösning (eller åtminstone en upplösning), istället för att döda sin antagonist två gånger på extremt nedvärderande sätt och ersätta dem med piercade saker som trycker på ångra så fort de har genomfört sina mästerplaner, ahem ahem AHEM.

Naruto borde ha slutat vid Orochimaru T___T

Men men, oavsett hur det går för D.Gray-man i framtiden så tänker jag nu spendera min tid med att bara titta på de sex färska volymerna som ligger och glänser lite i min bokhylla och även om serien går åt helvete finns ju få-damp-på-båten-utan-hårband-scenen att glo på några gånger.

Mata ne, nästa gång är det förhoppningsvis normala Varelsen som skriver ^__^

20 september 2010

Varför Sennen-ko är fantastisk :D

Goddag :D För att inte tänja det hederligt avlagda löftet att skriva minst en gång i veckan till sina yttersta gränser är jag schyst och uppdaterar idag! Charles har uteblivit i x antal dagar, vart Charles har tagit vägen vet jag inte menmen, förhoppningsvis kommer den tillbaka :D Så medans skriver jag!

Detta inlägg är tillägnat den enligt mig mest fantabulösa animeskurken Of All Time:

D.Gray-man's Millennium Earl

Så. Varför just Millennium Earl, eller Sennen-ko som Road föredrar att säga? Alla som känner mig är medvetna om att jag, ehm, tycker ganska mycket om D.Gray-man, men det är inte bara för att DGM är en mycket 5lig serie som Earl är så fantastisk!! (Och varför är DGM en sådan 5lig serie? Jao, det dras väl mellan den trevliga storyn, lite annat, och Lavi ...)

En mycket positiv sak hos många animeskurkar är att de inte är såna där tråkiga, jobbiga grejer som Är Onda i motsvarighet till de som Är Goda. Detta gäller för den delen hjältarna också. De är liksom lite anti, så att de onda är redeemable och omtyckbara medan de goda inte nödvändigtvis behöver vara särskilt .... snälla.

Men Earl är inte en sådan. Oavsett vad som kommer fram på senare dar i mangan, så framställs Earl igenom alla animens 103 avsnitt (och i bok 1-10 såvitt jag vet ._.) som OND. Inte är det frågan om något ånej hela min familj är död buhu nu ska jag mörda några nyfödda barn emoscenario á la Sasuke (Sasuke är ett exempel som jag helst inte ville använda ._. särskilt eftersom Sasuke "inte kaaannnnnn vara ond, han är ju jäääääättefantastisk D: eller hur? eller huuuuur?" enligt Kishimoto själv ... men ni fattar vad jag menar, hoppas jag >_>). Nä, Earl är ondskan förkroppsligad. Och det är här som det fantastiska kommer in.

För Hoshino har valt att göra ondskan förkroppsligad till en bullig, leende gubbe med moderiktigt stilskiftande hattaccessoarer, hjärtan efter sina repliker, och ett talande paraply. Jag menar herregud, nu måste man väl ändå klappa.

10 september 2010

Åh Kanda, vi visste att du var en tjej.

T.v., Kanda Yuu från D.Gray-man.
T.h., Kaori KANzaki från To Aru Majutsu No Index (som jag inte har sett, men ja).

Nu har vi beviset för multipla själar, precis som CLAMP alltid sa.

Sagans moraliska lektion är: CLAMP har alltid rätt. Och animevärlden måste verkligen komma på originellare karaktärsdesigner.

(Så här i efterhand börjar jag undra hur en pairing mellan de där två skulle se ut o_o Egocest?)