Visar inlägg med etikett kritik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kritik. Visa alla inlägg

7 februari 2011

Dag 08 - Least Favorite Anime Hero/-ine

Att ha separata frågor för heroes och villians var ju lite smått onödigt men här kommer det i alla fall, karaktärerna jag hatar, som alla andra i världen oftast älskar, om min blogg vore populär skulle det vara ett problem.

- Hinagiku (Hayate The Combat Butler)
Jag har redan skrivit en essä om det här

- Allen (D.GrayMan)
Han är så överskattad. Han är inte originell heller utan en väldigt tråkig och intetsägande protagonist av Messiah-typen som blir allsmäktig och allt sådant, trots detta känner jag åtta människor som älskar honom över allt annat för "han är ju så SÖÖÖÖT <333" <--- Deras åsikt, inte min, i mina ögon är han enbart tråkig.  Det började med att jag var neutral till honom och hatade att alla älskade honom så mycket men ju längre serien fortgick ju jobbigare blev han, han förvandlades helt enkelt från en tråkig karaktär till en tråkig Mary Sue/Marty Stu (Rolig Fakta: Allen får över 70 poäng på detta Mary Sue Test, allt över 50 är Mega Mary Sues). Det är visserligen sant att även Lenalee är något av en Mary Sue men denna är i alla fall inte överskattad och gled in i skuggan efter sin tid i rampljuset då serien numera fokuserar på andra karaktärer (Lenalee får 59 på testet ovan, fortfarande Mega Mary Sue men mindre än Allen.) och dessutom är de flesta fans medvetna om detta medan människor försöker ursäkta Allens MarySueighet med att han är "såååå guuuulllliiiigg <3"


Allen Walker, överskattad

- Kaname Kuran (Vampire Knight)Possesiv Incestig slemmig vampyr besatt av sin egen syster. Nog sagt.

- Blood Dupree (Alice in The Country of Hearts)Han är obehaglig och lika slemmig som Kaname, bara mera onskefull och minus incestbiten. Och lite slemmigare förresten. Jag har ingenting emot onskefulla karaktärer vanligtvis men jag förstår mig inte på när det ska föreställa attraktivt med män som försöker mörda de dem "älskar" och de fortfarande porträtteras som ett möjligt love interest trots att den normala reaktionen om en man, eller någon alls, oavsett hur snygga de är, försöker mörda en är att försvara sig med de medel som krävs, fly, polisanmäla dem och sedan undvika dem för resten av livet, om man ska vara vänlig och förlåtande då.

- Sakura Haruno (Naruto)
Irriterande klängig tjej som går runt och är värdelös i 100 episoder, sedan blir superstark men när det kommer till kritan fortfarande låter männen runt omkring henne göra allt det viktiga efter att hon varit badass i ca 40 kapitel. Dessutom klänger hon på Sasuke av alla karaktärer, vilket ger ett extra minus.

Det finns fler men det verkar som de karaktärer jag har mest kritik om är Bishies som alla gillar (och så Hinagiku, som alla gillar), jag är så lycklig att jag inte är populär, fangirlsen skulle storma mitt hus med yxor och facklor.

Andra karaktärer jag ogillar men inte har så mycket att säga om är:
Misa (Death Note) - Är allmänt irriterande och helt opassande för serien.
Vincent* (Pandora Hearts) - Han petade ut ögonen på en katt, det är oförlåteligt.
Himeji (Baka to Test to Shokanju) - Mary Sue+Ms.Fanservice=Hat

*Jag måste erkänna att detta hat är mera personligt, den sortens hat man ska känna mot antagonister (om man räknar honom som sådan, fast då skulle han ju ha varit med i förrgår istället...). Ni vet, de är hemska men till skillnad från övriga på listan vill man inte slita håret av sig så fort de är med utan bara slå till dem.


01. Your first manga/anime
02. Your favorite manga
03. Your favorite mangaka

04. Your favorite work by your favorite mangaka

05. Your favorite anime villian

06.Your least favorite anime villian
07. Your favorite anime hero/heroine
08. Your least favorite anime hero/heroine09. Your favorite yandere
10. Your favorite tsundere
11. Your favorite overused manga plot device
12. Your least favorite overused manga plot device
13. Your favorite oneshot manga
14. A manga you would recommend to everyone
15. A manga you wish to see more of
16. A manga that makes you fluffy and happy when you read it
17. A manga you used to love but don’t anymore
18. A mangaka you just can’t get yourself to like
19. Two mangaka or authors you wish would do a collaboration
20. A manga you disliked enough to stop reading
21. A manga that isn’t licensed but SHOULD be
22. A manga that you feel embarrassed about liking
23. A manga that you disliked at first but came to enjoy later on
24. A manga that you started out enjoying but ended up not liking as much
25. A manga that has art you don’t like but you still enjoyed it
26. A manga that has great art but you didn’t like it
27. A manga that is just plain wierd
28. A manga that you wish did not exist
29. A manga that deserves more recognition
30. The most epic scene ever

12 oktober 2010

"Bojkotta Naruto"-kampanjen

Varning: Detta inlägg kan innehålla spoilers fram till Naruto kapitel 500 (vad det motsvarar i animen vet jag inte och orkar inte ta reda på det heller :3) som jag missat att göra vita, men eftersom Kishimoto knappast genomför alla avslöjanden på ett smidigare sätt så kan ni lika gärna läsa ändå.

Något måste göras! Vi måste sluta upp tillsammans och knuffa ner Naruto från sin pedestal som mangavärldens populäraste serie. Och varför måste vi det, frågar ni er? Jo, bevisen frodas!!

Masashi Kishimoto har totalt förlorat den lilla förmåga han haft att fortsätta skapa en respektabel serie. Allting börjar med Sasuke. Redan i de första böckerna deklarerar Kishimoto att Sasuke är hans absoluta favoritkaraktär, men det blir bara värre och värre under seriens gång. Det är Sasuke som dominerar hela storyn utan att för den delen vara med: särskilt under Shippuuden kan han vara borta i en sisådär 40 kapitel men spökar ändå eftersom alla går runt och tänker på honom hela tiden. Kishimoto slösar resten av dessa 40 kapitel på en strid som aldrig tar slut (han fick mig att för evigt inte tåla Sasori med hjälp av detta knep, jag satt bara och önskade att han skulle dö någon gång), och när man sitter där och irriterar sig och precis tänker sluta läsa så dyker Sasuke upp igen och bidrar med lite story, ett riktigt fult knep tycker jag >__< Enda anledningen till att mangan inte heter Sasuke är att det skulle få Sasuke att förlora sin distansmakt eftersom han skulle ha behövt vara med istället för att bara avlägsna sig och ändå få alla att vara besatta av honom.

Eftersom Naruto är en slagsmålsmanga så kan man egentligen inte klaga på de långa striderna, det är väl en personlig åsikt. Men alla dessa upprepade strider på en hel bok orsakar sakta men säkert alla intressanta karaktärers död! Jag menar, hur många finns det kvar nu? Orochimaru är död, Deidara, Sasori (trots att jag hatar honom), Kimimaro, Jiraiya, till och med Itachi har strukit med, tillsammans med otaliga andra, och vilka har vi kvar? Kabuto, Killerbee och Madara utgör knappast någon 5lig cast. Och de karaktärer som faktiskt fortfarande lever är ju nästan aldrig med, Gaara till exempel har knappt fått något utrymme på sistone.

Det var Orochimarus död som verkligen fick mig att ilskna till. Resten av världen må hata Orochimaru, men det är bara för att de faller i Kishimotos fälla ;__; Det är så uppenbart att han hatar sin egen antagonist (säkert eftersom han vill göra något med Sasuke som inte är att dyrka honom). Jag vet inte, han är en av mina favoritkaraktärer av någon anledning, trots att han är så konstig. Det är därför jag blir så arg över att Kishimoto kunde få mig att skämmas över hur Orochimaru betedde sig i Shippuuden – han gav honom en töntig klänning och ett överdrivet Sasukekomplex, samt en död som var totalt OOC. Jag menar, har man varit antagonist genom HELA originalseriens 25-nånting böcker, utfört omänskliga experiment, dödat Hokagen (där rök en till), och vänt Sasuke till den mörka sidan (hela grunden för handlingen),  är det extremt ologiskt att när man äntligen lyckas komma tillbaka genom sin superfantastiska odödlighetsteknik helt spontant ploppar ut ur någons mun, börjar skratta ondskefullt och dramatiskt skriker ut hela sin plan medan man samtidigt lämnar sig helt öppen för attack och blir ihjälbränd av någon Uchiha.
Lite puckat säger jag bara.
Jag borde egentligen ha slutat läsa då, för utan Orochimaru känns allt bara ... tomt >_> Men eftersom det antagligen bara är jag här som överhuvudtaget är lite positivt inställd till Orochimaru så kan jag påpeka resten av Narutos brister. Det som sorgligt nog inte fick mig att sluta läsa men som verkligen var skumt var Pain-arcen. Så Nagato bestämmer sig för att spränga hela Konoha – en möjligtvis intressant händelse – och sen när han har gjort det kommer en ninja i brandgul dräkt och skriker lite på honom så han återupplivar alla, jaha, okej... Nu när man äntligen trodde att någonting som skulle kräva den minsta plotskrivarförmåga från Kishimotos sida (s.k. "författande") hade skett så fixar man det genom att lägligt tillämpa First Law of Resurrection/Death Is Cheap (se TVtropes.org). Ska författaren vara så här lat så blir det ju bara uppenbart att han inte har någon plan för hur serien ska utvecklas och har fått med ungefär en tredjedel så mycket story på 60-nånting böcker som Arakawa klarade på de 12 Fullmetal Alchemist jag har läst >__> Istället fylls tiden med ritningar av hur chakra rör sig genom folks fötter.

Dessutom tycker jag att allt som skulle ha varit en Big Reveal (stort avslöjande för er som inte kan engelska, varför jag nu fick för mig att hjälpa er helt plötsligt) var otroligt dåligt utfört, som att Tobi är Madara och att Yondaime Hokage var Narutos pappa (jag menar I Am Your Father-ögonblicket brukar väl alltid vara dramatiskt?). De bara lät det halka ut liksom .__. Till och med pinsamma åskväder vid precis rätt tidpunkt är ju mer spännande än det här?

Eftersom det finns få serier som inte har en enda sak som går att kritisera ska jag inte fortsätta hacka på alla Narutos små fel, det är faktiskt inte så att jag har något emot den! Snarare rekommenderar jag att man ska läsa hela första halvan och en bra bit in i Shippuuden, eftersom man är helt lost i mangavärlden om man inte är bekant med Naruto, det är som att inte veta vilka kungafamiljen är (med detta menar jag att man går miste om massor av skämt och referenser, inte att Naruto på något sätt är kungligt). Om man inte orkar läsa så mycket kan man läsa spoilers på Narutopedia men det är ändå bättre att ha någon känsla för atmosfären i serien. Och den är faktiskt rätt okej fram tills alla börjar dö som flugor, förutom alla jobbiga karaktärer såklart, de överlever.

Det som har gjort att jag avskyr Naruto så mycket nu är att Kishimoto uppenbarligen har noll planer och bara ritar för att han vet att miljoner människor läser hans kapitel varje vecka. Han har förlorat all respekt för sin värld och alla karaktärer som han inte själv har en svag punkt för ska skämmas ut så gott det bara går, medan Sasuke ska höjas till en status i likhet med "Gud" (han är med så sällan att folket snart kommer att börja tvivla på att han överhuvudtaget finns).

Kishimoto bajsar ut nya "idéer" och evighetslånga strider på löpande band så att han ska kunna leva på något annat än ramen tills dess att han faktiskt kommer på något sätt att avsluta serien. Vilket förmodligen inte kommer att hända eftersom själv har förgjort alla möjligheter till en story genom att Sasuke förstör saker eller Naruto fixar dem. Detta skamlösa beteende från en författare ska inte under några omständigheter tolereras, så lägg ner Naruto tills Kishimoto skärper sig och börjar leverera något som han inte kom på när han var bakfull eller hur man nu gör för att skapa en karaktär som Killerbee.

Läs Nabari no Ou istället.


Miharu vinner hands down
Åtminstone när det gäller gulligast ögon

9 oktober 2010

Svaret på livets stora mysterier

Eller i alla fall svaret på gåtorna skrivna här

1.1.Ett dörrhandtag (håhåhå, den har ni säkert aldrig hört förut!)
1.2. Australien =  Asien (Jaha, så nu behöver bokstäverna som bildar ordet sitta brevid varandra!? Detta blir bara mer och mer långsökt.)
1.3. En dagsresa (Va?)
1.4.Den. Som inte har betalt sin hatt. (IncrediblyLamePun@TvTropes och dessutom ett otroligt felplacerat skiljetecken)
1.5. När de kommer så långt ut att de inte når botten (CapitainObvious@TvTropes )

Nu har ni en aning om kvaliten på gåtorna i den här boken, jag hoppas att ni ser fram emot nästa gåtsamling! På återseende.

The Gathering - Everything is Scarier with Ghosts

(spoilers är vita)

En av filmerna jag såg medan mitt internet var avlidet var en skräckfilm vid namn The Gathering (om inte namnet redan var uppenbart I och med titeln på det här inlägget).  Flicka är med om bilolycka och tappar sitt närminne, doktorn identifierar henne som Cassie (efternamn). Man kan inte ta reda på var hon kommer ifrån (FridgeLogic@TvTropes – Om de kan ta reda på hennes namn så kan de väl ta reda på var hon bor i ett modernt 2000-talsamhälle?) så det slutar med att hon får bo med familjen som körde på henne. Samtidigt i samma stad hittas det en mystisk forntida kyrka och fadern i familjen fröken Cassie bor med arbetar med att undersöka statyerna som funnits i den. Cassie börjar snart se hemska syner både från det förflutna och från framtiden och måste nu förhindra att de hemska synerna blir verklighet.

Demma film verkade enligt baksidestexten vara den typiska So Ok It’s Average-skräckfilmen, det var den dock inte, den var aningen sämre. För det första så känns det som att detta egentligen är en kriminalare med lite läskiga syner och ett spöke inblandat bara för att.  Spökena ifråga gör aldrig någonting (förutom en som räddar dagen och hur läskigt är nu det?) förutom att stå och glo och de riktiga skräckelementen är icke-existenta. Synerna i fråga hade inte behövts för att filmen skulle fungera och är snarare ett hån mot skräckfilmer och ett försök att efterapa ett redan använt koncept och de enda spänningsinslagen är helt mundana. De mundana inslagen skulle om man fokuserat på dem kunnat leda till en rätt så trevlig story (3vlig, inte 5lig) men nu är de så dåligt utvecklade att de enda förklaringarna man får angående mördarens motiv  är huvudpersonens teorier som hon kommit på i ett chockat tillstånd på vägen till polisstationen (som självklart inte tror på henne CassandraTruth@TvTropes),
En annan väldigt jobbig sak var hur tråkiga och oorginela karaktärerna är, en lite neurotisk kvinna som hoppar till och gråter så fort någonting läskigt händer (trots att hon ju borde vara van med det med tanke på hennes syner) och hennes stoiska kärlek som aldrig rör en min (det visar sig dock att han har en ganska bra anledning till att han är så stoisk)  och så en liten stackars pojke som snabbt öppnar upp sig för Cassie (detta trots att han inte ens pratar med sina egna föräldrar, jag antar att spöken har någon speciel karisma ) och som ska skyddas från allt ont.
Dessa saker är trots allt inte ovanliga i en skräckfilm och var ungefär vad jag hade väntat mig, det som drar ned betyget till lägre än genomsnittet är helt enkelt skådespelarnas (brist på) talang. Kvinnan som spelar Cassie kan verkligen inte förmedla någon annan känsla än panik, vilket får de scener där hon ska verka tuff och stark att verka väldigt löjliga. Till exempel  låter scenen där hon konfronterar sin pojkvän efter att hon får reda på att han visste vad som pågick hela tiden och att hon också är ett spöke (TomatoInTheMirror@TvTropes) snarare som att hon kommit på honom med att vara otrogen än någonting annat. Hon missbruckar också ordet ”fuck” och använder det i sammanhang som i alla fall jag anser vara konstiga, till exempel: ”Oh Fuck! A baloon!”, samt ett antal normalar fraser så som ”I don’t know FUUUUUCCCCCCCCCKKKK” och ett antal ”fuck-you”s så klart. Detta gör att man under många av de mest dramatiska scenerna sitter och fnissar åt hennes mystiska sätt att säga saker på.

Och förresten: Nämnde jag att huvudpersonen spenderar de mest dramatiska delarna av filmen medvetslös? Nähä, då gör jag det nu.
Andra intressanta faktum om denna film:
·         Alla spöken är gamla och ovårdade och ser allmänt creepy ut förutom huvudpersonen som är en välvårdad ung kvinna med nya jeans och uppsatt hår, detta ser mycket lustigt ut när hon faktiskt står brevid dem, speciellt som hon ser ut att posera.
·         Det visar sig att spökena egentligen har blivit straffade av gud för att de tyckte att det var kul att se Jesus avrättas (FridgeLogic@TvTropes –Så det är så man straffar sadister? Genom att låta dem se på en massa hemskheter i  en evighet? Rolig gud det där.)
·         Inte en enda av huvudpersonerna dör. Om man inte räknar Cassie men hon var ju död från början så ja... Däremot dör minst fem personer som var med i kanske 2 scener var då mördaren går bärsärkagång, anledningen till att dessa scener lades in var antagligen så att huvudpersonen kunde ha hemska syner om deras framtidsöden.
·         Mördaren dödar också sin hund (En bokstavlig ShootTheDog@Tvtropes)  utan någon speciell anledning. Den döda hunden visas aldrig (GoreDisgressionShot@tvtropes).  Spetsade människor går dock mycket bra att visa.
·         Det verkar inte finnas något logiskt mönster i vilka mördaren låter leva och vilka han dödar. Han har visserligen ett antal personer han planerar att mörda men av de övriga verkar han slumpmässigt döda och slumpmässigt strunta i. Han sköt sin hund utan anledning men lät en dam som hindrade honom från att skjuta en pojke leva.
Ja, som ni hör har jag många klagomål om denna film men den dög ändå som underhållning mellan mitt nät var trasigt, den hade exakt en scen där man hoppade till (den var i den första minuten av filmen dessutom) och det är trots allt ganska upplyftande att se en skräckfilm där alla överlever.