Varför Sennen-ko är fantastisk :D

Goddag :D För att inte tänja det hederligt avlagda löftet att skriva minst en gång i veckan till sina yttersta gränser är jag schyst och uppdaterar idag! Charles har uteblivit i x antal dagar, vart Charles har tagit vägen vet jag inte menmen, förhoppningsvis kommer den tillbaka :D Så medans skriver jag!

Detta inlägg är tillägnat den enligt mig mest fantabulösa animeskurken Of All Time:

D.Gray-man's Millennium Earl

Så. Varför just Millennium Earl, eller Sennen-ko som Road föredrar att säga? Alla som känner mig är medvetna om att jag, ehm, tycker ganska mycket om D.Gray-man, men det är inte bara för att DGM är en mycket 5lig serie som Earl är så fantastisk!! (Och varför är DGM en sådan 5lig serie? Jao, det dras väl mellan den trevliga storyn, lite annat, och Lavi ...)

En mycket positiv sak hos många animeskurkar är att de inte är såna där tråkiga, jobbiga grejer som Är Onda i motsvarighet till de som Är Goda. Detta gäller för den delen hjältarna också. De är liksom lite anti, så att de onda är redeemable och omtyckbara medan de goda inte nödvändigtvis behöver vara särskilt .... snälla.

Men Earl är inte en sådan. Oavsett vad som kommer fram på senare dar i mangan, så framställs Earl igenom alla animens 103 avsnitt (och i bok 1-10 såvitt jag vet ._.) som OND. Inte är det frågan om något ånej hela min familj är död buhu nu ska jag mörda några nyfödda barn emoscenario á la Sasuke (Sasuke är ett exempel som jag helst inte ville använda ._. särskilt eftersom Sasuke "inte kaaannnnnn vara ond, han är ju jäääääättefantastisk D: eller hur? eller huuuuur?" enligt Kishimoto själv ... men ni fattar vad jag menar, hoppas jag >_>). Nä, Earl är ondskan förkroppsligad. Och det är här som det fantastiska kommer in.

För Hoshino har valt att göra ondskan förkroppsligad till en bullig, leende gubbe med moderiktigt stilskiftande hattaccessoarer, hjärtan efter sina repliker, och ett talande paraply. Jag menar herregud, nu måste man väl ändå klappa.