Varelsen utforskar biblioteket del 1: Drömmarnas djup

Så! Idag var jag på biblioteket för att låna en Hitlerfilm till tyskan, och det slutade med att jag bestämde mig för att låna lite diverse titlar som jag inte har läst från Väsby biblioteks *ahem* otroligt välsorterade, svenska mangaavdelning. (Räknas en sådan där snurrställning som en avdelning? o__O Fast med tanke på att halva snurrställningens innehåll alltid är utlånat, oftast precis den bok man vill ha, så vet man aldrig ...)

Menmen, jag tänkte i alla fall presentera några av dem allteftersom jag läser dem! Se, så engagerad jag är! Jag förtjänar lite creds! :D

Den första jag läste var en småobskyr liten oneshot vid namn Drömmarnas djup (Yume no Soko), publicerad av Ordbilder, som fortsätter ge ut världens konstigaste titlar på svenska när alla andra (läs: Bonnier Carlsen) har gett upp allt förutom Naruto och One Piece. Det var en märklig liten manga om en flicka som faller så djupt i sömn att hon hamnar på platsen där drömmar blir till - närmare bestämt, ett snabbköp som drivs av en hundliknande varelse med stickad mössa, där alla möjliga saker kan ske.

Mangan hade en ovanlig stil på teckningarna, som ni ser på bilden ovan: lite scratchy, utan en massa raster, med lite skeva bakgrunder som bidrog till känslan av en värld som ligger lite i limbo. Figurerna såg närmast chibiaktiga ut med pyttesmå ögon, och det syntes verkligen att det skulle vara japaner (vilket alla magical girls med rosa hår och grapefruktögon inte alltid lyckas lika bra med) - om så en aning besynnerliga japaner. (Finns det överhuvudtaget någonting som kan kallas för o-besynnerlig japan? :3)

"Drömmarnas djup" var, som de flesta oneshots, en serie fristående berättelser med ett genomgående tema. I detta fall om de underliga personer och väsen som dyker upp på snabbköpet, i en dimension där känslor bevaras i burkar och pyttesmå djur i kostym delar ut drömmar utvalda av Gud till människorna. Kapitlen handlar om allt ifrån vilken effekt kattungar har på folk till små före detta människor som måste komma underfund med sina problem i detta liv, och genomsyras alla av en lite halvsömnig stämning, som kan uppfattas som både mysig och seg beroende på humöret. Den lämpligt drömmande känslan som bär boken har med stänk av både humor och existentiellt grubblande (och ... fisar :D). Kändes även lite Ghibli, med tanke på alla förunderliga små saker som frodas i drömmarnas värld!

Berättelsen känns lite enformig om man läser hela i ett svep; Drömmarnas djup verkade snarare som en riktig höstbok, som man borde krypa ihop med på ett varmt ställe under en ruskig dag för att mysa med tills solen kommer fram igen.

(En sak till: Varför är det så himla många som heter Satoru? o_O Det verkar som om varje gång någonting utspelar sig i en miljö där japanerna ska verka japanska så finns det alltid någon som heter Satoru. Är Satoru Japans motsvarighet till Kalle? Heter alla pojkar i textuppgifter i japanska matteböcker Satoru? Det är i alla fall väldigt irriterande. Det är inget fel på namnet Satoru, men jag blir numera lite trött varje gång jag ser någon som heter så. Det var en i serien som hette Satoru, om ni undrar. Just ja, det var även med en giraff i den! Då blev jag lite glad, jag menar, hur ofta ser man giraffer i manga?)