Det riktiga hotet finns på annat håll.

Det här är en fortsättning på mitt förra inlägg! Eftersom jag omöjligt kan ta upp mitt bakgrundsmaterial utan att gå in i detalj delade jag upp inlägget i två delar. För att inte denna förklaring också ska bli ett eget inlägg tänker jag avsluta den nu! Lägg märke till att medan det förra inlägget var seriös kritik så är detta en ominös (enligt Google Translate är det ett ord på svenska! Gud så glad jag blev nu!) varning som bör tas med en nypa salt och cur--ja. Varning: Jag länkar väldigt mycket i det här inlägget, om någon skulle bry sig!

I alla fall: i debatten som nämndes i förra inlägget var det någon som skrev att man inte gärna ville gå ut öppet och visa att man inte höll med om det här, eftersom man inte vill bli kopplad till pedofiler (för om du säger att något som de kallar barnporr inte är barnporr är du en pedofil, även om det uppenbarligen inte är barnporr, för en pedofil är en pedofil och så vidare).

Det de här människorna inte inser är att de är helt fel ute. De tror att om de försvarar yaoi, så ställer de sig på en massa svettiga, flåsande gamla gubbars sida, ni vet, de där som sitter hemma vid sina datorer och kollar på tecknad bögporr.

FEEEEEELLLLL! FEL! FEEELELLLELELELELLFLFFLELFEL!2 *beeeeeep* Du åker ut ur tävlingen! HEJDÅ!

Jo, ni förstår, så här är det: det är pedofilerna som kollar på shotacon. Men eftersom myndigheterna har bestämt sig för att ignorera shotacon (aka barnporr) och istället lägga fokus på yaoi, så inser de inte vilka det är som de egentligen borde jaga.

*

Man har en viss slags uppfattning om att de flesta perversa i samhället är män. Till en viss gräns är detta sant, självfallet. Men samtidigt kan det vara för att kvinnans kropp är så översexualiserad att männen helt enkelt inte kommer undan med lika mycket som kvinnorna. Ta det här som exempel: Det verkar vara fullständigt okej att en massa tanter på 55+ sitter i en biograf med sin dotter och sin dotterdotter och en miljard andra hormonstinna kvinnor och tjuter och stirrar och tappar löständerna varje gång Taylor Lautner går in på bioduken utan tröja och alldeles inoljad. Det är 100% fine att gamla tanter sitter och viftar med Team Jacob-vimplar och pratar om hur snygg och stilig den här lille 20-åringen eller vafan är. Men om en gammal gubbe skulle göra samma sak mot Taylor Swift skulle helvetet bryta ut (precis som Justin Bieber får agera förförare men alla fick damp av att Miley Cyrus visade ryggen på en bild; det är inte så att jag försvarar Miley Cyrus, men någon måtta får det faktiskt vara).

Det är samma sak i otakusarnas värld. Eller kanske åtminstone utifrån sett. Pojkarna läser Strawberry 100% och saker av Ken Akamatsu, och fnissar och tittar på bröst och trosor lite så där generat (önskar man, fast nä). Och man märker direkt när en serie är riktad till hormonstyrda små kåta killar, som när tjejer av den typen jättestor byst, mindre personlighet utgör hela den kvinnliga rolluppsättningen medan inte en enda kille (förutom möjligtvis Grey) ska behöva kvalificera sig till denna sortens serie över huvud taget.

Just det. Precis. Där kom det. Det finns ju faktiskt reverse harem-serier därute. Men på något sätt är det mindre politiskt korrekt att dregla över en kvinna som går topless än en man (varför det, kan man undra? Alla har trots allt bröstvårtor. Eller det hoppas jag i alla fall), och det blir därför automatiskt mindre perverst för en tjej att läsa en serie med massor av snygga killar än tvärtom.

Okej. Nu ska jag knappast påstå att jag är en supporter av manligt inriktad fanservice. Faktiskt avskyr jag det. Så fort en serie visar upp mer än tre karaktärer med supergigantiska bröst, eller när en kjol blåser upp precis så att man ser trosorna vid ett tillfälle där det var totalt onödigt för tjejen att överhuvudtaget ha en kjol, så bara dör mitt intresse direkt hur söta katter som än finns med i serien (Fairy Tail; mer om detta en annan gång). Jag klarar verkligen inte av att svälja såna där serier där alla tjejer är jäääääättesnygga (och här har faktiskt shojomangan ett övertag eftersom hela rollbesättningen brukar vara attraktiv och ingen ser ut så här), men där det inte finns en enda kille som är det minsta attraktiv förutom Grey. Men vi kan inte påstå att dessa stackars pojkar är perversa. Inte i jämförelse med vad som finns där ute.

De tar trots allt inte makten över karaktärernas liv i sina egna händer. De våldtar trots allt inte originalverket med sina egna sjuka fantasier och sätter ihop alla möjliga absurda scenarion i alla möjliga olika kombinationer. De gör trots allt inte som den farligaste rasen på vår jord.

De är inte yaoifangirls.

Fangirls är, på många sätt, mer skrämmande än en run-of-the-mill vanlig fanboy. Delvis på grund av faktumet att de flesta som skriver fanfiction är kvinnor, och fanfiction kan vara bland det som ger de största mindscars som det bara är möjligt. Dessutom är det ofta så att tjejer ser bortom bara brösten (eller vad det nu är), och verkligen går ned i karaktärens mest grundläggande uppbyggnad, från de minsta fibrerna - och därifrån kan börja bryta ned ALLT.

Nyckeln här är att den typiska fanboy:n måste visas sin fetisch, en fangirl hittar på den själv. Fangirls har den makt och vilja att skapa vad som helst ur ingenting, och ingen söt kille går säker om en yaoifangirl får syn på honom.

Därför ber jag våra myndigheter: rikta bort era blickar från de svettiga gubbarna för ett ögonblick. För oavsett hur svårt det är att tro, så utgör kvinnliga otakus i åldern 13 och uppåt det största hotet mot det motsatta könets integritet. Jag ber er att hålla utkik efter dem. Och tolka inte vad de gör som något det inte är. För om fangirls tillåts löpa fritt kommer de att växa upp, och då kommer vi att få en generation av tanter som nyper små pojkar i kinderna av helt andra anledningar än att de vill ge dem godis. Då kommer ni att ha mycket seriösare saker att handskas med än att förbjuda manga.