Memoirs of a Geisha ~ någon slags ursäkt till bokrecension ~

Jag tyckte det kändes lite roligt och fotogeniskt att jag köpte en Geishachoklad och satt och åt den medan jag läste Memoirs of a Geisha. (Dreamy Caramel-varianten på Geisha är förresten mycket godare än den vanliga. En gång var jag så sugen på en att jag sprang runt över hela stan för att hitta en, men det fanns inte på ICA och Konsum har alltid slut på det jag vill ha just när jag är som mest sugen, så självklart hade de den inte. Slutligen hamnade jag vid stationen där den är 1 krona dyrare, vilket gjorde att jag fick panik eftersom småmynten jag tagit ur burken var ett småmynt för lite, men jag hittade lyckligtvis en enkrona i min ficka så jag fick Geishan trots allt.)

För några år sedan (februari 2008 för att vara exakt, oj, 2008 var två år sedan o__O) så hade den numera nedlagda mangatidningen Shojo Stars tema geishor på sina mittensidor (trots att det egentligen bara var två artiklar, en om Kyoto och en om geishor med en liten sminkguide – resten av mittensidorna tillägnades horoskop och något band med det 5liga namnet Plastic Tree). De tipsade då självfallet om En geishas memoarer och jag som alltid får tvångstankar att kolla upp allt som tipsas om upptäckte att vi hade boken på engelska hemma. Jag hade inte ens fyllt 12 år då så den var inte direkt, eh, lämplig för mig, och jag blev helt otroligt chockad av att tidningen hade tipsat om något så grafiskt (eftersom jag på något sätt lyckades hitta alla de snuskigaste sidorna och läsa allihopa fast mystiskt nog missade hela resten av boken, ca 85%, med sina intressanta beskrivningar av japansk kultur). Jag hade lyckats inbilla mig att jag var den enda i världen som läste den eller i alla fall att alla i världen som läste den var 11, så underligt nog skrev jag in till tidningen i något slags uppror mot att de tagit bort blodiga Godchild eftersom den var olämplig för barn och rantade om att AUGH NI TOG SÄKERT BORT DEN BLODIGA SERIEN FÖR ATT DEN VAR BLODIG OCH SÅ TIPSAR NI OM SÅNT HÄR SNUUUUSK HUR TÄNKER NIIII ASFGFSHDFDSHCHKRKKKHHHHH D:

Shojo Stars-redaktionen, som lyckligtvis var lite mer mogen än jag, svarade på mitt mail, bad om ursäkt för att jag blivit illa berörd (.__.') och förklarade tålmodigt att det fanns folk i åldern 15-18 som läste tidningen och därför uppskattade boken. Samt att man tagit bort Godchild just eftersom den var så populär och inte för att folks föräldrar hade engagerat sig och börjat vässa sina grepar. (Jag har en otroligt felaktig bild av folks föräldrar.) Dock lite drygt att det skulle ta dem tre månader att få ut första upplagan, tyckte jag då, innan jag hade mött ... *trumvirvel* YEN PRESS!! Yen Press släppte andra boken av Pandora Hearts och Kuroshitsuji i MAJ, efter ett vem vet hur långt uppehåll, och treorna kommer inte förrän i OKTOBER D: DET ÄR FÖRFASEN NÄSTAN ETT HALVÅR *______* KRIMINELLT!

Men ja, okej. Jag läser som sagt Memoirs of a Geisha nu ^__^ Den är rätt så trevlig, det är så många små intressanta faktum här och där. Alla som känner mig vet att jag är ett stort fan av random trivia och att jag ofta slänger ur mig konstiga små saker som ingen vet eller behöver veta, men som gör livet mycket intressantare, precis som såna där tepåsar med små spådomar på lappen. Det är en sån där bok som inte vill hålla sig stängd, och man vill fortsätta läsa den trots att det inte händer så mycket i actionväg direkt (än ... i alla fall). För de som inte kan gissa handlingen utifrån bokens titel så handlar den om geishan Sayuri som berättar historien om sitt liv. Jag har bara läst ca 80 sidor, men än så länge är den läsvärd och rekommenderbar.

Jag vet däremot inte riktigt vad jag ska göra av mig själv när jag läser om den förrädiske Mr. Tanaka och bara kan tänka på en monokelgubbe med te som skrattar "Hoh ... hoh ... hoh" .______. Allvaret går liksom ur allting då.