17 oktober 2010

Länkar!

Det finns numera tre nya länkar i länkboxen till vänster på sidan. Tänkte uppmärksamma dem lite eftersom alla är 5liga!

Den första länken går till den heliga Science Fiction Bokhandeln, mer behöver nog inte sägas, förutom hur jag hade kunnat glömma lägga upp den, helt sjukt.

Den andra länken går till den SF-drivna hemsidan J-Fi som har trevliga mangarecensioner, tips, releasedatum och artiklar. En trevlig liten grej att veta är att maskoten som dyker upp överallt är ritad av min lärares lillasyster. Världen är som sagt liten.

Och den tredje och sista länken som tekniskt sett hamnade högst upp av de tre i den faktiska länkningsgrejen leder er till Ikikata, en underhållande och aktuell hemsida om allt som har med Japan att göra :D Mycket bra för insatta personer som vill ha något att läsa.

Sisådärja, nu lämnar jag det upp till er att utforska länkarna ^_^ Ha så skojigt! eller nåt!

Nejnej, det här är inte alls perverst ^_^

I lördags var jag inne i stan och flummade med konventare på BR leksaker och Plattan :D skojskoj som väntat, menmen, hela gruppen gick runt och diskuterade en quiz som majoriteten hade gjort för att se vilken slags seme/uke man är x) Imorse fann jag testet, här ser ni mitt resultat (det var ungefär precis vad jag hade väntat mig ^_____^'):


You are a Innocent Uke!

Cute and sweet, and most gentle of all uke, whips and chains are not for you - you just want someone to love you. You are often spotted in candy shops wearing furry kitty ears, where you are sure to be noticed by the Romantic Seme, whose protective instincts will kick in and will only want to take you home and love and protect you. And you, of course, will be more than happy to spend the rest of your life baking cookies for your seme.
Most compatible with: Romantic Seme

Least compatible with: Sadistic Seme, Don't Fuck With Me Seme
What seme or uke are you? Take the experience at SemeUke.com, or get seme/uke merch..

^gör testet via länken ovan 8D

Är det inte lite underligt att ett motstånd mot kedjor anses vara undantaget snarare än regeln? ¨'__¨' Nåja, yaoi är väl yaoi (och 90% av all yaoi är skit -__- det är väl ingen mening om de inte älskar varandraaa D: <--*känner sig instämmande-på-profil-aktig*)

15 oktober 2010

Hanako and the Terror of Allegory

Som jag nämnde för X antal inlägg sedan så har jag läst en manga som jag tänker skriva en review på. Namnet på mangan är, som titeln på inlägget kanske antyder, Hanako and the Terror of Allegory, du har antagligen aldrig hört talas om den.

 I Japan finns det många så kallade vandringssägner om allt från den munlösa kvinnan till fisken med människoansikte och mannen under sängen. Oftast rysliga berättelser. Vad folk inte vet är att när någon tror att en sådan berättelse är sann blir den verklighet. Då är det dags för Daisuke Asou att rycka in, för han är folklore-detektiv. <---- Beskrivning stulen lånad från sfboks hemsida.

Nu undrar ni kanske, vad har Hanako, titelkaraktären, med denna beskrivning att göra?
Svar: Ingenting, titelkaraktären i fråga nämns inte ens på baksidestexten. Hanako är bara en random inneboende vars främsta roll verkar vara är att avslöja information som författaren i fråga inte orkade inkludera själv samt attrahera diverse lolicons med hjälp av framsidor med en naken hanako och inzoomningar på hennes lår.

Även de andra karaktärerna är extremt tråkiga, Daisuke Asou är så personlighetslös som det möjligtvis går och har inte någon konstant personlighet utan beter sig bara på det sättet som ger mest dramatik till berättelsen, och hans kvinnliga vän, som är så intetsägande att jag inte ens minns hennes namn, är en typisk skräckfilmshjältina av den dåliga sorten och sitter ofta och skriker och oroar sig mera över sin kärlek och sitt privatliv än spöken och låter ofta känslorna ta överhanden.


Den här saken ska vara läskig och ful. Jag tycker att den är
Både roligare och sötare än någon annan karaktär.

När det gäller story så har denna manga inte heller mycket att komma med. Två böcker bestående av fristående, icke-läskiga, patetiska "spökhistorier" och en dåligt utvecklad romans mellan tråkig kvinnokaraktär och tråkig manskaraktär samt en  väldigt tunn bakgrundsstory som aldrig lyckas engagera. Först i den sista boken börjar en sammahängande story bildas (hanakos bakgrunds-story), och trots att den fortfarande lider av en stor brist på förklaringar och dålig layout lyckas den i alla fall engagera mera än någonting annat i mangan, dock som ett drama snarare än en skräckmanga.

På den positiva sidan (ja, det finns faktiskt en, trots allt) så hade Hanako and the Terror of Allegory i alla fall ett trevligt tema, moderna myter är en av mina favoritsaker. Den var också väldigt lätt att läsa då ingenting onödigt så som stämningsuppbyggande och meningsfulla dialoger <--- räknas detta verkligen som en komplimang.?


En av de mindre misslyckade bilderna.

En sista sak (ytterligare kritik förstås) är att den är förfärligt fult ritad. Förutom att teckningsstilen inte faller mig i smaken är allting ojämnt, opropotioneligt och, ja, allmänt fult.

Kort och gott: En okänd manga som inte förtjänar någon slags populäritet, läs något annat istället (inte för att jag gjorde det).

14 oktober 2010

För alla er som har undrat.

De senaste dagarna har jag flera gånger fått frågan vad jag gör på min fritid. Mitt svar brukar, förutom ett "Ööööhhhhhh …" bli någonting i stil med äter, läser, och datoranvänder. Sanningen är dock en aning annorlunda (idag har jag t ex nördat TV-serier från 90-talet med usla effekter i ett par timmar), här kommer en inblick som de flesta av er säkert inte skulle ha velat ha.

TristessXVarelsen är absolut ingen OTP, och den brukar generera småpeddiga saker som följande serie (läses åt västerländskt håll var spalt för sig):

Översättning till svenska åt vilka det nu är:
På sistone har jag börjat svettas extremt mycket på gympan.
Det har inget att göra med ansträngande aktiviteter (duh)...
...utan med de underliga segerritualer som utförs av hankönet.
seme: *random attraktivt skratt, lär kunna förstås av alla språk*
uke: "Ja! Ja! Awesome, vi vann, vi vaa~~~nn!"
Jag: "Sensei... jag blöder. Får jag sätta mig?"


Sensei: "Började det här av sig självt eller var det någon som skadade dig? Hallå?"
Jag: "Vad ska man säga? 'Nej, sensei, det var min egen perversa hjärna'?"
^extremt dåligt när man söker jobb
*har dåligt samvete (men skyller på dem ändå)*
Sensei: "POJKARRR D:"
~ångerfulla små styggingar~
seme: "F'låt..."
uke: "Ja, sensei, förlåt förlåt förlååååt D:"
SPLURTT *censur*
random: "Sensei! Det dog!"
mitt ben: *ryck*
seme&uke: "Tusan, får vi skäll IGEN?"
 
Detta var en impuls efter att jag kom tillbaka från gympan och verkligen inte hade lust att jobba, då blir det istället uttryck för hur jag önskar att min gympa skulle vara. Föreställer absolut inte riktiga personer med undantag för mitt eget alter ego (jag får känslan att det där inte var en komplimang), för i så fall skulle jag inte kunna vara med på gymnastiken längre med risk för upprepning av sista rutan. (På senaste lektionen daskade anonym 1 till anonym 2 i rumpan, jag fick kolla bort extremt snabbt för att inget konstigt skulle hända.)

Så nåja, det är alltså sådant här jag gör på fritiden. Det vill säga, klottrar ned halvperversa serier på bortsprungna ritpapper, tuschar dem dagen efter med nyinköpta pennor från Clas Ohlson (smala stift = lycka ~ <3), och färglägger småslarvigt hår och blod i Paint.NET när jag återvänder hem. (Bakgrunder och screentones känner sig fedt dissade, för alla som inte förstod det så är grejerna i de tredje rutorna bishie sparkelz som jag inte orkade lägga ned tid på.) Om det finns någon människa därute som brukar ha något bättre för sig så kan väl den tipsa mig om något så att jag inte fortsätter med ovanan att tillbringa min fritid med att våldta det motsatta könets integritet och tänka mig bishies i shorts för att ta mig igenom idrottslektionerna?

om någon i skolan läser det här känner de sig rädda nu, eftersom vår skola har enorm brist på folk som uppskattar bishounen on bishounen :'(
som kompensation blir jag själv bara värre och värre, så om någon vill komma ut är det här rätt tillfälle

Memes är verkligen ... memes

Jag fick ett mail i min inkorg häromdagen. Jag kollar på det och ser att det är från min moster (cirka 55 år), och innehåller den glada raden "check this out on youtube" med en länk. Eftersom min moster är min moster så antog jag att det skulle vara något klipp med roliga katter och skojig musik till, hahah, tänker jag då, roliga katter med skojig musik till är ju som sagt alltid trevligt!

Men icke, jag klickar på länken och de bekanta tonerna från Rick Astleys "Never Gonna Give You Up" fyller mina hörlurar. Jag hade blivit rickrollad av min moster.

Jag blev rickrollad av MIN MOSTER. Jag kan nu skryta med att ha blivit rickrollad av min moster. Internet är sannerligen ett underligt fenomen.

Den berömda Impossible Quiz slår till igen D:


De flesta frågor är av denna sort.
Det är tråkigt, meningslöst, fult och irriterande.

Trots detta har jag spenderat den senaste timmen eller så med att spela igenom alla frågor om och om igen.

Jag vet ju att jag kan bättre! Jag har klarat nivån med den klickiga saken förut! Jag måste göra det nu med! Jag måste klara quizen.

(och de påstår att WoW är beroendeframkallande)

12 oktober 2010

Bakgrundsmusik...eller något

Jag knarkar MUCC för tillfället så här nedan delas det med av lite trevliga låtar





"Bojkotta Naruto"-kampanjen

Varning: Detta inlägg kan innehålla spoilers fram till Naruto kapitel 500 (vad det motsvarar i animen vet jag inte och orkar inte ta reda på det heller :3) som jag missat att göra vita, men eftersom Kishimoto knappast genomför alla avslöjanden på ett smidigare sätt så kan ni lika gärna läsa ändå.

Något måste göras! Vi måste sluta upp tillsammans och knuffa ner Naruto från sin pedestal som mangavärldens populäraste serie. Och varför måste vi det, frågar ni er? Jo, bevisen frodas!!

Masashi Kishimoto har totalt förlorat den lilla förmåga han haft att fortsätta skapa en respektabel serie. Allting börjar med Sasuke. Redan i de första böckerna deklarerar Kishimoto att Sasuke är hans absoluta favoritkaraktär, men det blir bara värre och värre under seriens gång. Det är Sasuke som dominerar hela storyn utan att för den delen vara med: särskilt under Shippuuden kan han vara borta i en sisådär 40 kapitel men spökar ändå eftersom alla går runt och tänker på honom hela tiden. Kishimoto slösar resten av dessa 40 kapitel på en strid som aldrig tar slut (han fick mig att för evigt inte tåla Sasori med hjälp av detta knep, jag satt bara och önskade att han skulle dö någon gång), och när man sitter där och irriterar sig och precis tänker sluta läsa så dyker Sasuke upp igen och bidrar med lite story, ett riktigt fult knep tycker jag >__< Enda anledningen till att mangan inte heter Sasuke är att det skulle få Sasuke att förlora sin distansmakt eftersom han skulle ha behövt vara med istället för att bara avlägsna sig och ändå få alla att vara besatta av honom.

Eftersom Naruto är en slagsmålsmanga så kan man egentligen inte klaga på de långa striderna, det är väl en personlig åsikt. Men alla dessa upprepade strider på en hel bok orsakar sakta men säkert alla intressanta karaktärers död! Jag menar, hur många finns det kvar nu? Orochimaru är död, Deidara, Sasori (trots att jag hatar honom), Kimimaro, Jiraiya, till och med Itachi har strukit med, tillsammans med otaliga andra, och vilka har vi kvar? Kabuto, Killerbee och Madara utgör knappast någon 5lig cast. Och de karaktärer som faktiskt fortfarande lever är ju nästan aldrig med, Gaara till exempel har knappt fått något utrymme på sistone.

Det var Orochimarus död som verkligen fick mig att ilskna till. Resten av världen må hata Orochimaru, men det är bara för att de faller i Kishimotos fälla ;__; Det är så uppenbart att han hatar sin egen antagonist (säkert eftersom han vill göra något med Sasuke som inte är att dyrka honom). Jag vet inte, han är en av mina favoritkaraktärer av någon anledning, trots att han är så konstig. Det är därför jag blir så arg över att Kishimoto kunde få mig att skämmas över hur Orochimaru betedde sig i Shippuuden – han gav honom en töntig klänning och ett överdrivet Sasukekomplex, samt en död som var totalt OOC. Jag menar, har man varit antagonist genom HELA originalseriens 25-nånting böcker, utfört omänskliga experiment, dödat Hokagen (där rök en till), och vänt Sasuke till den mörka sidan (hela grunden för handlingen),  är det extremt ologiskt att när man äntligen lyckas komma tillbaka genom sin superfantastiska odödlighetsteknik helt spontant ploppar ut ur någons mun, börjar skratta ondskefullt och dramatiskt skriker ut hela sin plan medan man samtidigt lämnar sig helt öppen för attack och blir ihjälbränd av någon Uchiha.
Lite puckat säger jag bara.
Jag borde egentligen ha slutat läsa då, för utan Orochimaru känns allt bara ... tomt >_> Men eftersom det antagligen bara är jag här som överhuvudtaget är lite positivt inställd till Orochimaru så kan jag påpeka resten av Narutos brister. Det som sorgligt nog inte fick mig att sluta läsa men som verkligen var skumt var Pain-arcen. Så Nagato bestämmer sig för att spränga hela Konoha – en möjligtvis intressant händelse – och sen när han har gjort det kommer en ninja i brandgul dräkt och skriker lite på honom så han återupplivar alla, jaha, okej... Nu när man äntligen trodde att någonting som skulle kräva den minsta plotskrivarförmåga från Kishimotos sida (s.k. "författande") hade skett så fixar man det genom att lägligt tillämpa First Law of Resurrection/Death Is Cheap (se TVtropes.org). Ska författaren vara så här lat så blir det ju bara uppenbart att han inte har någon plan för hur serien ska utvecklas och har fått med ungefär en tredjedel så mycket story på 60-nånting böcker som Arakawa klarade på de 12 Fullmetal Alchemist jag har läst >__> Istället fylls tiden med ritningar av hur chakra rör sig genom folks fötter.

Dessutom tycker jag att allt som skulle ha varit en Big Reveal (stort avslöjande för er som inte kan engelska, varför jag nu fick för mig att hjälpa er helt plötsligt) var otroligt dåligt utfört, som att Tobi är Madara och att Yondaime Hokage var Narutos pappa (jag menar I Am Your Father-ögonblicket brukar väl alltid vara dramatiskt?). De bara lät det halka ut liksom .__. Till och med pinsamma åskväder vid precis rätt tidpunkt är ju mer spännande än det här?

Eftersom det finns få serier som inte har en enda sak som går att kritisera ska jag inte fortsätta hacka på alla Narutos små fel, det är faktiskt inte så att jag har något emot den! Snarare rekommenderar jag att man ska läsa hela första halvan och en bra bit in i Shippuuden, eftersom man är helt lost i mangavärlden om man inte är bekant med Naruto, det är som att inte veta vilka kungafamiljen är (med detta menar jag att man går miste om massor av skämt och referenser, inte att Naruto på något sätt är kungligt). Om man inte orkar läsa så mycket kan man läsa spoilers på Narutopedia men det är ändå bättre att ha någon känsla för atmosfären i serien. Och den är faktiskt rätt okej fram tills alla börjar dö som flugor, förutom alla jobbiga karaktärer såklart, de överlever.

Det som har gjort att jag avskyr Naruto så mycket nu är att Kishimoto uppenbarligen har noll planer och bara ritar för att han vet att miljoner människor läser hans kapitel varje vecka. Han har förlorat all respekt för sin värld och alla karaktärer som han inte själv har en svag punkt för ska skämmas ut så gott det bara går, medan Sasuke ska höjas till en status i likhet med "Gud" (han är med så sällan att folket snart kommer att börja tvivla på att han överhuvudtaget finns).

Kishimoto bajsar ut nya "idéer" och evighetslånga strider på löpande band så att han ska kunna leva på något annat än ramen tills dess att han faktiskt kommer på något sätt att avsluta serien. Vilket förmodligen inte kommer att hända eftersom själv har förgjort alla möjligheter till en story genom att Sasuke förstör saker eller Naruto fixar dem. Detta skamlösa beteende från en författare ska inte under några omständigheter tolereras, så lägg ner Naruto tills Kishimoto skärper sig och börjar leverera något som han inte kom på när han var bakfull eller hur man nu gör för att skapa en karaktär som Killerbee.

Läs Nabari no Ou istället.


Miharu vinner hands down
Åtminstone när det gäller gulligast ögon

11 oktober 2010

Sushi Cat

Idag blir det ännu ett tips om ett litet onlinespel! Denna gång om det ytterst förträffliga spelet "Sushi Cat" från Armor Games.

För er som inte redan har spelat det så finns det här.

Spelets story kretsar kring en rund blå katt som vill få tag i den underbara rosa katten (OBS: ett gosedjur) den såg i ett fönster. För att klara av att ta sig till sin kärlek måste katten av olika anledningar (illustreras i alla små klipp som visas under spelets gång) bli så tjock som möjligt. För att hjälpa katten bli fet släpper man den från skärmens överkant i en vinkel som gör att den studsar mot de olika hindren på så sätt att den tar så många sushibitar med gulliga ansikten (speciellt rullarna med fiskrom!) den kan. Det finns även powerups som t ex Maneki-Nekos som ger olika bonusar, Tsunamirullar och drakkanoner.

Sushi Cat har egentligen ingen som helst mening och är i all ära faktiskt ganska tråkigt, men det är så extremt gulligt att alla brister blir förlåtna, och det är såpass lätt att klara ut att man trots allt spelar det om och om och om igen. Huvudpersonen den blå katten är så rund och bullig, den dallrar som en Jell-O när den studsar mot saker och den har en så bedårande liten mun när den äter att man bara blir helt AWH >__> eller något. Sushi Cat rekommenderas varmt till alla som tycker om katter, sushi, och/eller spel som är enkla men samtidigt trevligt underhållande och går att spela när som helst (så länge man har Internet dvs.).

Det finns även en uppföljare, Sushi Cat: The Honeymoon, och originalet finns som app till iPhone och iPod Touch.

Screenshot på dallrande och extremt fet katt x3

gameplay


9 oktober 2010

Svaret på livets stora mysterier

Eller i alla fall svaret på gåtorna skrivna här

1.1.Ett dörrhandtag (håhåhå, den har ni säkert aldrig hört förut!)
1.2. Australien =  Asien (Jaha, så nu behöver bokstäverna som bildar ordet sitta brevid varandra!? Detta blir bara mer och mer långsökt.)
1.3. En dagsresa (Va?)
1.4.Den. Som inte har betalt sin hatt. (IncrediblyLamePun@TvTropes och dessutom ett otroligt felplacerat skiljetecken)
1.5. När de kommer så långt ut att de inte når botten (CapitainObvious@TvTropes )

Nu har ni en aning om kvaliten på gåtorna i den här boken, jag hoppas att ni ser fram emot nästa gåtsamling! På återseende.

The Gathering - Everything is Scarier with Ghosts

(spoilers är vita)

En av filmerna jag såg medan mitt internet var avlidet var en skräckfilm vid namn The Gathering (om inte namnet redan var uppenbart I och med titeln på det här inlägget).  Flicka är med om bilolycka och tappar sitt närminne, doktorn identifierar henne som Cassie (efternamn). Man kan inte ta reda på var hon kommer ifrån (FridgeLogic@TvTropes – Om de kan ta reda på hennes namn så kan de väl ta reda på var hon bor i ett modernt 2000-talsamhälle?) så det slutar med att hon får bo med familjen som körde på henne. Samtidigt i samma stad hittas det en mystisk forntida kyrka och fadern i familjen fröken Cassie bor med arbetar med att undersöka statyerna som funnits i den. Cassie börjar snart se hemska syner både från det förflutna och från framtiden och måste nu förhindra att de hemska synerna blir verklighet.

Demma film verkade enligt baksidestexten vara den typiska So Ok It’s Average-skräckfilmen, det var den dock inte, den var aningen sämre. För det första så känns det som att detta egentligen är en kriminalare med lite läskiga syner och ett spöke inblandat bara för att.  Spökena ifråga gör aldrig någonting (förutom en som räddar dagen och hur läskigt är nu det?) förutom att stå och glo och de riktiga skräckelementen är icke-existenta. Synerna i fråga hade inte behövts för att filmen skulle fungera och är snarare ett hån mot skräckfilmer och ett försök att efterapa ett redan använt koncept och de enda spänningsinslagen är helt mundana. De mundana inslagen skulle om man fokuserat på dem kunnat leda till en rätt så trevlig story (3vlig, inte 5lig) men nu är de så dåligt utvecklade att de enda förklaringarna man får angående mördarens motiv  är huvudpersonens teorier som hon kommit på i ett chockat tillstånd på vägen till polisstationen (som självklart inte tror på henne CassandraTruth@TvTropes),
En annan väldigt jobbig sak var hur tråkiga och oorginela karaktärerna är, en lite neurotisk kvinna som hoppar till och gråter så fort någonting läskigt händer (trots att hon ju borde vara van med det med tanke på hennes syner) och hennes stoiska kärlek som aldrig rör en min (det visar sig dock att han har en ganska bra anledning till att han är så stoisk)  och så en liten stackars pojke som snabbt öppnar upp sig för Cassie (detta trots att han inte ens pratar med sina egna föräldrar, jag antar att spöken har någon speciel karisma ) och som ska skyddas från allt ont.
Dessa saker är trots allt inte ovanliga i en skräckfilm och var ungefär vad jag hade väntat mig, det som drar ned betyget till lägre än genomsnittet är helt enkelt skådespelarnas (brist på) talang. Kvinnan som spelar Cassie kan verkligen inte förmedla någon annan känsla än panik, vilket får de scener där hon ska verka tuff och stark att verka väldigt löjliga. Till exempel  låter scenen där hon konfronterar sin pojkvän efter att hon får reda på att han visste vad som pågick hela tiden och att hon också är ett spöke (TomatoInTheMirror@TvTropes) snarare som att hon kommit på honom med att vara otrogen än någonting annat. Hon missbruckar också ordet ”fuck” och använder det i sammanhang som i alla fall jag anser vara konstiga, till exempel: ”Oh Fuck! A baloon!”, samt ett antal normalar fraser så som ”I don’t know FUUUUUCCCCCCCCCKKKK” och ett antal ”fuck-you”s så klart. Detta gör att man under många av de mest dramatiska scenerna sitter och fnissar åt hennes mystiska sätt att säga saker på.

Och förresten: Nämnde jag att huvudpersonen spenderar de mest dramatiska delarna av filmen medvetslös? Nähä, då gör jag det nu.
Andra intressanta faktum om denna film:
·         Alla spöken är gamla och ovårdade och ser allmänt creepy ut förutom huvudpersonen som är en välvårdad ung kvinna med nya jeans och uppsatt hår, detta ser mycket lustigt ut när hon faktiskt står brevid dem, speciellt som hon ser ut att posera.
·         Det visar sig att spökena egentligen har blivit straffade av gud för att de tyckte att det var kul att se Jesus avrättas (FridgeLogic@TvTropes –Så det är så man straffar sadister? Genom att låta dem se på en massa hemskheter i  en evighet? Rolig gud det där.)
·         Inte en enda av huvudpersonerna dör. Om man inte räknar Cassie men hon var ju död från början så ja... Däremot dör minst fem personer som var med i kanske 2 scener var då mördaren går bärsärkagång, anledningen till att dessa scener lades in var antagligen så att huvudpersonen kunde ha hemska syner om deras framtidsöden.
·         Mördaren dödar också sin hund (En bokstavlig ShootTheDog@Tvtropes)  utan någon speciell anledning. Den döda hunden visas aldrig (GoreDisgressionShot@tvtropes).  Spetsade människor går dock mycket bra att visa.
·         Det verkar inte finnas något logiskt mönster i vilka mördaren låter leva och vilka han dödar. Han har visserligen ett antal personer han planerar att mörda men av de övriga verkar han slumpmässigt döda och slumpmässigt strunta i. Han sköt sin hund utan anledning men lät en dam som hindrade honom från att skjuta en pojke leva.
Ja, som ni hör har jag många klagomål om denna film men den dög ändå som underhållning mellan mitt nät var trasigt, den hade exakt en scen där man hoppade till (den var i den första minuten av filmen dessutom) och det är trots allt ganska upplyftande att se en skräckfilm där alla överlever.

Charles har återuppstått från det döda

Charles internet har egentligen fungerat fullt normalt ända sedan i onsdags, dessa dagar har dock spenderats med att spela WoW eftersom Charles får mindervärdeskomplex när dennes vän ligger 10 levels före Charles trots att Charles innan internetavbrottet låg en hel level före vännen i fråga.

Charles tid utan internet har varit både deprimerande och frustrerande. Den första dagen överlevde den modige Charles på musik och paint.net, den andra dagen gick denne ned till GAME och inhandlade 4 nya spel, den tredje dagen spelades dessa spel, även den fjärde dagen höll nöjet över inköpet i sig. Den femte var spelen redan tråkiga och Charles spenderade dagen med att se alla de 3 filmer dennes familj äger. Den sjätte dagen var Charles förtvivlad, denne tappade all tidsuppfattning och spenderade det mesta av sin tid med att klaga på internets frånvarande. Detta pågick i ett antal dagar tills Charles mor inte klarade av att se denne lida längre och ordnade så att Charles skulle få låna sin mormors systers internet. Charles var lycklig under de timmarna denne fick vara inne på msn, spela unicorn attack och wiki-walka runt på tvtropes.

Under de följande dagarna spenderade Charles all sin lediga tid hos sin mormors syster, där denna hade tillgång till en dator. I onsdags kom dock en tekniker och vips! så var Charles internet återställt. Att det skulle behöva ta över två veckor förstår Charles inte.

Trots allt överlevde Charles den stora utmaningen, har nu tagit igen sim förlorade spel-tid och kommer förhoppningsvis att börja skriva inlägg igen! Om några minuter kommer ett om en film Charles såg under sin internetlöshetsperiod och senare kommer också en manga-review och svaren till gåtorna, om någon minns dem.

~ Tills dess farväl ~

Nu behöver jag bara hitta något nytt att se på...

Hej alla läsare ^__^ Om ni finns där ^__^

Det här är Varelsen (Charles! Skriv nånting någon gång då ¨'-¨'), och idag har jag sett färdigt animen som jag har nämnt lite förbipasserande i tidigare inlägg!

Dess namn är Occult Academy (Okaruto Gakuin) och det är en kort anime på 13 avsnitt. Jag hade fått för mig att det bara var 12, men det utökade antalet avsnitt visade sig senare vara enormt tursamt.

Occult Academy handlar som namnet antyder om en skola med inriktning på övernaturliga saker. Det är inte Gakuen Alice, utan det rör sig snarare om den typen av paranormala fenomen som ibland påträffas i Keroro Gunsou (Sgt. Frog för er som inte kunde lista ut det)—dvs. grejer i stil med Ouijabräden, andar, telekinesi, ufon och monster. Efter rektorns död tar hans dotter Maya, som numera hatar det ockulta, över skolan i avsikt att stänga ner den. Vilket inte blir av när en naken kille från framtiden kommer ner från himlen och säger att han måste hitta "Nostradamus nyckel", det föremål som måste förgöras för att förhindra att den hemska framtid som är verkligheten år 2012 ska ske.

Ja, det låter kanske lite skumt och random, särskilt eftersom det inte är en renodlad humorserie som Keroro. Och det är det också. Åtminstone jag tycker det känns lite prekärt när Bunmei (eller Fumiaki som han egentligen heter—killen från framtiden alltså) flyger ner från himlen och berättar att "I framtiden är hela världen invaderad av aliens! o_o" Animens "story" går ut på att Maya och Bunmei under sina diverse äventyr tar foton på saker med en mobil implanterad med utomjordingarnas teknologi som visar en lycklig framtid om man tänker sig att man förstör föremålet och det är Nostradamus nyckel. Den kanske inte är så bra för den som tycker att storyn ska driva serien framåt, men annars är den faktiskt ganska trevlig. I stort sett allt som händer är extremt random och inte riktigt går att förklara utan att det låter skitkonstigt. Men det är inte händelserna utan karaktärerna som är Occult Academys styrka, och därför går det att förbise hur knäppt det låter när man säger "ja, jag ser på anime ^__^ en tjej blev nyss ivägburen av ett litet grönt monster/nästan slukad av fjärilsmän/strypt av en sak som inte syns/förföljd av någon slags Ku Klux Klan". (Och det finns faktiskt mer spännande avsnitt som när de lägger sig i nedkylningstankar för att utforska nära döden-upplevelser.)

Nästan alla karaktärer känns verkliga och som riktiga personligheter istället för en trop, och trots att en del av dem stämmer in på vissa stereotyper så är det ändå mer så att man känner igen deras drag från folk man faktiskt känner och inte från TV, eller ja, det vill säga om man känner lite konstiga människor. Särskilt knäppa är den sura vaktmästaren Smile och hans kompis JK, ett överviktigt nagellacksemo med rött hår och lila läppstift som spelar keyboard och bär runt på dowsingstavar som känner av spöken. Förutom den till en början kalla Maya och fega Bunmei finns Mayas bästis Ami och den överentusiastiska men inte alltid smarta Kozue. De sex tillsammans bildar eventuellt ett litet Scooby Gang, ibland med sällskap av Amis pappa. Gemenskapen dem emellan känns alldeles äkta och varm, och det är det som bär en stor del av serien igenom allt som är lite awkward.

Tyvärr så skruvar sig allt detta i avsnitt 11 och 12 som jag tyckte förstörde väldigt mycket av serien. Bunmeis love interest/Ms. Fanservice Mikaze, som är en av två karaktärer (den andra är också en one-sided love interest/part-time Ms. Fanservice) som inte känns äkta alls, är en stor anledning till detta. Hon är visserligen ganska jobbig genom hela serien men det var liksom en del av formeln, nu var det hennes fel att allt blev jättekonstigt. (Skumma borderline-hentaiscener i första halvan av avsnitt 11, ni har blivit varnade.) Serien gick ifrån lågmäld men trevligt flummig paranormalitet till en urusel de-svarta-onda-mot-de-goda-vita Final Fantasy-ripoff blandat med lättklädd Sugar Sugar Rune fail-arc som var totalt osynkroniserad med resten av serien och bara var, ja, jättekonstig och en ursäkt för att knyta ihop lösa trådar. Det var därför jag blev så glad när det visade sig att det fanns ett trettonde avsnitt, som både lyckades överraska och avsluta animen på ett sätt den var värd.

Betyg: 3 av 5. Sevärd om man för tillfället inte har något annat att se på, som en slags småmysig filler att ha i bakfickan.

Nästa gång är det förhoppningsvis Charles som skriver, jag tänker förbjuda Charles att överge den här bloggen på samma sätt som Charles övergav Naisu!, men om det inte blir av så kan jag väl skriva x) Ha en fortsatt trevlig kväll!

Bunmei är en pushover