7 november 2010

MangaListan - the ultimate version

Följande är en Utarbetad och Överskådlig Lista av de mangaböcker som ägs utav Varelsen och Charles. Observera att Charles version är en aning längre och därför placeras sist. Observera även att dessa listor även innehåller den manga som är felköp/urväxt. Och observera slutligen att totalsumman räknades ut via slarvig huvudräkning och därför kan vara en bok eller tio fel. Men okej.


Varelsens lista
Titel, antal (författare)
BARON: The Cat Returns, oneshot (Aoi Hiiragi)
Black Butler volym 1-3 (Yana Toboso)
Clover, Omnibus (CLAMP)
D.Gray-man volym 1-16 (Katsura Hoshino)
Death Note volym 1-12 (Tsugumi Ohba, Takeshi Obata)
Death Note How to Read 13, specialvolym (Tsugumi Ohba Takeshi Obata)
Fruits Basket volym 1-7 (Natsuki Takaya)
FullMetal Alchemist volym 1-17 (Hiromu Arakawa)
Gakuen Alice volym 1 (Tachibana Higuchi)
Godchild volym 1-8 (Kaori Yuki)
Hell Girl volym 1 (Miyuki Eto)
Kamikaze Kaito Jeanne volym 1-3 (Arina Tanemura)
Keroro volym 1-10 (Mine Yoshizaki)
Legal Drug volym 1-3 (CLAMP)
Nabari no Ou volym 1-3 (Yuhki Kamatani)
Nana volym 1-9 (Ai Yazawa)
Oh! My Goddess volym 1-3 (Kousuke Fujishima)
Pandora Hearts volym 1-2 (Jun Mochizuki)
Skip Beat! volym 1-11 (Yoshiki Nakamura)
Sugar Sugar Rune volym 1-8 (Moyoco Anno)
The Cain Saga volymer 1, 2, 3, 4:1, 4:2 (Kaori Yuki)
The Tarot Café volym 1-2 (Sang-Sun Park)
Time Stranger Kyoko volym 1-3 (Arina Tanemura)
Tokyo Mew Mew volym 1-7 (Mia Ikumi & Reiko Yoshida)
Tokyo Mew Mew á la mode volym 1-2 (Mia Ikumi)
Wolf's Rain volym 1 (Keiko Nobumoto, Toshitsugu Iida)
Yumekui Kenbun Nightmare Inspector volym 1-2 (Shin Mashiba)
xxxHOLiC volym 1-14 (CLAMP)
Totalt ca 156 böcker


Charles lista
Alice in the Country of Hearts 3 volymer
Anne Freaks 2 volymer
Black Butler 3 volymer
Blank Slate 2 volymer
Chibi Vampire 14 volymer
Chobits 4 volymer
Chrono Crusade 8 volymer
Crimson Shell 1 volym
Deadman Wonderland 3 volymer
Death Note 12 volymer
D.Gray-man 18 volymer
DNAngel 11 volymer
Dragon Ball 1 volym
Doors of Chaos 2 volymer
Fairy Cube 3 volymer
Fate/stay night 2 volymer
Fruits Basket 19 volymer
Full Metal Alchemist 23 volymer
God Child 8 volymer
Hayate The Combat Butler 6 volymer
.hack//Legenden om skymningsarmbandet 3 volymer
Haruhi Suzumiya 7 volymer
Heavens Will 1 volym
Hell Girl 6 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Abducted by Demons arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Cotton Drifting arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Curse Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Time Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Beyond Midnight arc 1 volym
Inu Yasha 33 volymer
Kamikaze Kaitou Jeanne 7 volymer
Kieli 2 volymer
Legal Drug 1 volym
Love Hina 3 volymer
Lunar Legend Tsukihime 6 volymer
Magic Knight Rayearth 6 volymer
Maria Holic 3 volymer
Missing 3 volymer
Nabari no Ou 4 volymer
Naruto 10 volymer
Negima! 1 volym
Neon Genesis Evangelion 6 volymer
Nightmares for Sale 2 volymer
Nightmare Inspector 9 volymer
Oh! My Goddess 1 volym
Pandora Hearts 3 volymer
Pichi Pichi Pitch Mermaid Melody 2 volymer
Power! 6 volymer
Princess AI 3 volymer
Psycho Busters 5 volymer
Ranma ½ 4 volymer
Reading Club 1 volym
Rozen Maiden 8 volymer
S.A. 2 volymer
Sayonara Zetsubou Sensei 7 volymer
Shakugan no Shana 4 volymer
Shugo Chara 6 volymer
Sola 1 volym
Soul Eater 4 volymer
Spiral: The Bonds of Reasoning 9 volymer
Sugar Sugar Rune 8 volymer
The Tarot Café 3 volymer
Time Stranger Kyoko 3 volymer
Tokyo mew mew 7 volymer
Tokyo mew mew á la mode 2 volymer
Tsubasa RESERVoir CHRoNiCLE 2 volymer
Vampire Knight 10 böcker
xxxHolic 15 böcker
Zombie Loan 10 böcker
Totalt ca 393 böcker

Och vinnaren är Charles!

Det här inlägget finns mest för att vi ska skryta.

5 november 2010

3 mangaserier till som behöver mera kärlek

Uppföljare till denna

Ibitsu - Ryou Haruka
Ännu en skräckmanga. Denna handlar om en ung man träffar en kvinna i en lolitaklänning som sitter bland soporna. Hon frågar om han har en syster och han svarar, det skulle han inte ha gjort.
En väldigt bra skräckmanga av den mera klassiska stilen, till skillnad från de extremt underliga Junji Ito-mangorna. Den är lagom obehaglig, tillräckligt för att kännas seriös men inte så mycket att man blir paranoid av den och den lyckas vara originell utan att vara konstig (inte för att jag har något problem med konstiga serier). Lolitakvinnan är en väldigt intressant karaktär och storyn rör sig i en bra takt och det verkar som att någon har börjat uppdatera den igen. Rekommenderas till alla skräckälskare.

Sumire 16 sai - Nagayoshi Takeru
En komedimanga, för omväxlings skull. Den handlar om en docka, kontrollerad av en medelålders man, som går i skolan. Bättre än det låter och väldigt mycket roligare. Mangan är visserligen väldigt linjär och inte vidare bra ritad men den är verkligen läsvärd och lätt att ta sig igenom oavsett hur lat man är. Trots att den egentligen följer samma story som vilken normal slice of life som helst blir det så enormt roligt att se en docka (och mannen som sitter bakom henne och pratar med henne) göra alla de sakerna och man sitter nästan och skrattar bara av att se på dem. Rekommenderas till alla som är trötta på komplicerade intriger och bara vill ha någonting roligt som inte kräver vidare mycket engagemang.

Reset - Tsutsui Tetsuya
Annorlunda manga vars genre jag inte riktigt kan placera. Dataspel orsakar självmord. En hackare försöker lösa mysteriet. Har ännu bara läst ett par kapitel men verkar hitills lovande. Utforskar det männskliga psyket, spelvärlden etc. och är väldigt tankefödande (är det ens ett ord? Jag tvivlar på det) samt lätt att fastna i. Kontrasten mellan  vardagen och de mera bisarra sakerna fungerar bra då de är lika chockande för karaktären som den skulle ha varit för en vanlig människa. Rekommenderas till de som vill ha någon mera komplicerad manga och orkar engagera sig.

Kanda har fått ännu en klon.

För er som kommer ihåg det som stod här, gläds: Kanda Yuu har fått sig ännu en sak att vara extremt identisk med.


^den där saken. Visst är det likt?

ot3:n skulle bli väldigt fail

Diverse om CLAMP och lite nya inköp

Goddag, och välkomna till novembers första inlägg! Jag tycker att jag och Charles har skött oss exemplariskt, tänka sig, hela 43 inlägg på bara 2 månader! Vi borde vara riktigt stolta över oss själva nu ^^ Vilket vi säkerligen också är, eller i alla fall jag.

Idag har jag (<--detta låter oroande likt ett normalt blogginlägg) varit och nördat runt på Stockholms diverse seriebutiker (<--okej det var inget). Mitt uppdrag var att lägga beslag på Fujoshi Rumi för att kunna ha mysig BL-innuendo ständigt i närheten utan att behöva sätta på en dator och därmed fastna vid diverse annan BL vilket misslyckades eftersom ingen hade den ¨'__¨' menmen, istället inhandlade jag FullMetal Alchemist bok nummer 17 (FMA bör tillägnas ett inlägg snarast), samt en omnibus av CLAMP som verkligen inte får plats i min hylla och därför får ligga ovanpå. Omnibusen är av CLAMPs serie "Clover" och det är just min tur att jag lyckas inhandla ännu en av de tre serier som CLAMP har bestämt sig för att dissa, varav de andra två är X/1999 och Legal Drug.

Sorg.

Allvarligt talat tycker jag att det är väldigt respektlöst av CLAMP att bara ... överge sina serier sådär! >__< De ritar bara xxxHolic och någonting vid namn Kobato nu, kan de inte återuppta någon av sina andra serier som har varit avstannade i mer än ett decennium? (Särskilt Legal Drug >_> att överge Kazahaya är som att överge en våt liten kattunge...och det är bara så fel.)

Clover-omnibusen innehöll de fyra färdigställda volymerna. Enligt Wikipedia:
The manga was conceived as a four part story. The first two volumes comprise part I and trace the main story in the present. The following two volumes are parts II and III, and are flashbacks which explain the history behind certain incidents. According to series head writerNanase Ohkawa, two further books are needed to complete the story.[1]

SÅ VARFÖR RITAR MAN DEM INTE DÅÅÅÅ?!?!?!?!?! D:
Clover upphörde år 1999. Alltså har den varit i dödläge ännu längre än Legal Drug (som varit död sedan 2003). Inte snällt tycker man här.

För de som undrar vad Clover faktiskt handlar om kan jag göra ännu en sådan där tråkig bokrecensions-sak här (dvs. en översättning av förlagets baksidestext och sen lite klagomål från mig ^-^):

Kazuhiko är en ung, men redan djupt sårad, black-ops-agent (vad det heter på svenska vet jag inte ._. men en sån där militär som sysslar med saker som inte är helt lagliga, såna som konspirationsteoretiker tycker är intressanta :D) i en barock, retroteknologisk värld—sliten från sin pensionerade tillvaro för att eskortera den mystiska flickan Sue till ett resmål som bara hon känner till. Sue och Kazuhiko har aldrig träffats … men trots det känner hon honom. Sedan fyra års ålder växte hon upp med två avlägsna röster som enda mänskliga kontakt: hennes gamla "mormoders"—Kazuhikos överordnade, General Ko (pfft, det lät lite kul) och Kazuhikos döda flickväns, den vackra sångerskan Ora. Och Sue har varit fången i buren i alla dessa år på grund av vad hon är, och vad Clover Leaf-projektet upptäckte att hon var: en militär topphemlighet … och den farligaste personen i världen.

Berättarstilen i Clover är väldigt intressant. Bilderna är otroligt glesa och extremt estetiska, syftet är inte att klämma in så mycket story som möjligt på en sida utan det kan vara två små rutor och sedan bara tomhet för att uttrycka stämningen. Den började väldigt lovade med en intressant science fiction-värld, dock tyckte jag att den blev lite tråkig senare när fokuset blev på alla storrrrrmande kännnnnnslor eller ja, ni vet, shojo, vilket gör att dess medelbetyg sänks lite i mina ögon. ("Slutet" var däremot lite mer intressant när man fick veta mer om en annan karaktär.)

Omnibusformatet gör fint ifrån sig då man får masssssvis med fina färgsidor och exklusiva extrabilder i slutet! Clover rekommenderas mest till alla som tycker om bilder, artbooks och diverse, inte så mycket till hardcore fans av Naruto ^-^

För en gångs skull orkar jag inte sätta in en bild.

29 oktober 2010

Varelsen återgår till sina rötter.

Eftersom jag, den högt vördade Varelsen, har tillbringat mina senaste inlägg med att fangirla över saker som jag för endast något år sedan behandlade som leprainfekterade hamstrar, tänker jag i detta inlägg skärpa till mig. Detta innebär att detta både kommer att bli längre och mer svårläsligt. WOOHOO! Nu ska alla normala bloggläsare hurra för mig och sluka det här som en glass med kolasås. (Ersätt kolasås med något annat om du inte gillar kolasås. Exempelvis jordgubbar.)

För några dagar sedan började jag läsa om ett par serier som jag har varit hemskt förtjust i under många långa år (typ 3), för nostalgins och uppskattningen av den äkta kvalitetens skull. (När man köper blandade mangor på rekommendation kan det hända att man får med flera som inte alls faller en i smaken och därmed bedövar känslan för riktigt bra serier; därmed kan det bara vara hälsosamt att återuppleva bra-heten hos de serier som man verkligen vet är ... bra.) När Varelsen får goda minnen kring något uppnår detta något en kultstatus hos Varelsen, som sedan absolut inte kan brytas och inte är ett random "KYAA ZOMG LAVI" (<--en överdrift och brutal kränkning från Charles sida ¨'_¨' jag är väl inte sådär? bara i hemlighet?) ryck utan snarare en mer lågmäld men samtidigt mycket mer djuprotad känsla som gör att man bara börjar le i hela ansiktet. (Exempel: Filmen Catwoman, som sågs av mig vid ca 11 års ålder i en katt- och Egyptenperiod och därmed höjdes till en status i likhet med Gud. Filmrecensenterna höll däremot inte med mig. Men dem skiter jag i.)

I vilket fall som helst ¨'_¨' Nu försöker jag bara motbevisa Charles genom att skriva alldeles för långa stycken med alldeles för många stora ord. Nu så :D Poängen :D En sådan gillar jag inte alls :D

Godchild
Kaori Yukis Godchild var den första mangan som jag verkligen på allvar Tyckte Hemskt Mycket Om. Jag stötte på den när den gick i Shojo Stars och fann den blodig men samtidigt väldigt fascinerande. Det jag nog gillar mest med den är upplägget som passar mig precis; den börjar med fristående äventyr men som ändå introducerar karaktärerna på ett naturligt sätt och övergår sedan stilfullt till en djupare plotline, medan alla oneshots ändå sprängs in ibland för att behålla variationen. Dessutom är den så härligt skruvad på ett sätt som ändå inte känns totalt ologiskt (världen rymmer många underligheter), och handlar om djupt psykologiskt störda människor. Djupt psykologiskt störda människor är alltid intressantast att läsa om :D Eller djupt psykologiskt störda människoliknande saker (Anne Rice's Vampire Chronicles! <3). Dessutom är den av en utmärkt längd (7-13 böcker är den optimala längden på en serie; räknat med eller utan Cain Saga blir Godchild oavsett perfekt längd!) med en rejäl plot twist och ett rörande och tvetydigt slut som inte drar sig för att göra läsaren bedrövad. Den bästa sortens serie helt enkelt.

dessutom läste jag denna under min yaoi-är-djävulens-
avkomma-period, så jag tänker inte ens nämna något sådant :D
jag har alltid haft svårt för riff :D:D:D:D:D:D

xxxHolic
Biblioteket i mitt område har bara första volymen av xxxHolic. Detta var innan jag kände till Science Fiction Bokhandeln, och den volymen blev omlånad HUR många gånger som helst xD Jag tröttnade aldrig på den! Jag tyckte helt enkelt att den var precis lika cool varje gång jag läste den. Det var urbant övernaturligt, det var teman värda att begrubbla, och det var baseballträn som döptes till Skära-Igenom-Metall-Svärd (vilket jag garvade åt. Länge). xxxHolic är så underlig och speciell på alla sätt, tecknarstilen är medvetet lite konstig och annorlunda från andra CLAMP-serier för att uppehålla seriens surrealism. Även den gör det här mysiga med fristående äventyr som ändå ger mer inblick i huvudpersonernas syn på saken än ett utomstående perspektiv, Watanuki är sannerligen älskvärd av sig ^-^ Det som gör xxxHolic snäppet sämre än Godchild är dels det utdragna antalet böcker innan storyn kommer igång, dels att surrealismen och crossovern med Tsubasa går överstyr när det väl händer. Men annars är den så hemskt trevlig, med sina lättlästa kapitel (förutom möjligtvis aphanden x_x den är läskig!) och neotraditionella asiatiska stämning.
Av någon anledning gör Legal Drug-crossoverbiten alltid mig glad :D Varför då? Den är typ två sidor? Men Legal Drug är också ohyggligt bra >_> Dock har den varit avstannad i produktionen i 7 år. CLAMP måste få böter.


ALLA GILLAR FJÄRILAR OCH RÖKELSE

Jag är för tillfället på bok 2 i båda serier i min extremt snabba ahem ahem omläsning. Eftersom klockan nu är 00.27 så ska jag stänga av datorn och (inte sova, vad tror du? ¨'_¨' det här är enda tiden på dygnet då det är tyst!) läsa arcen Butterfly Bones; Alexis lives on :3

Baibai ^-^

och där fick du din intellektuella sak, Charles ¨'_¨' heheh x) du är nog den enda som har läst hit.
~owari~

28 oktober 2010

Varelsen ville att jag skulle uppdatera

Och det gör Jag, omtänksam som jag är.
Detta inlägg kommer att ha en simpel struktur och till största delen utgöras av en punktlista. Jag kommer att lista saker som är bra eller "5liga" under titeln "5ligt" och saker som är dåliga eller "0liga" under titeln "0ligt". Om någon undrar över orden bygger de på systemet som nämndes i första inlägget: Någonting som är 5ligt är helt enkelt bättre än något som bara är 3vligt". Någonting 0ligt är därför inte Xligt alls.

5ligt
  • Halloween. Skräckfilmer på TV, godis, ledigt från skolan, roliga pumpor och fladdermöss, sidor som lägger upp läskiga saker i högtidens ära, , ett tillfälle att klä ut sig till grim reaper eller ett blödande lik, behöver jag fortsätta? Halloween är helt enkelt underbart.
  • Att den arcen med den bästa storyn av Haruhi Suzumiya mangan finns på engelska och i min ägo nu. Och att den har Yuki på framsidan istället för Haruhi. Yuki Nagato är en långt 5ligare karaktär än Haruhi eller någon annan karaktär i mangan (speciellt Haruhi dock, hon är lite dryg) , sidan ser faktiskt lite ut som fanart, vilket Varelsen påpekade. Menmen, Yuki som Yuki. Även om denne Yuki inte ärlika 5lig som den vanliga
  • Imogen Heap. Väldigt underlig men desto 5ligare musik. Mina favoritlåtar är The Walk och Headlock. Det krävs dock en viss typ av humör för att lyssna på dem, personligen påstår jag att bara lyssna på låtarna och inte göra någonting annat så länge. De är intressanta nog att uppmärksama.
  • http://www.sfbok.se/manga/recension.asp?Move=list&Page=1 . Den där artikeln, för att det är sant.
  • Hunden Cindy som bor i den lilla staden Berkinge med 7 invånare. Den gillar att bära omkring på vedträn och sova på mina fötter. Jag gillar att krama den och lukta på dess päls. Hundvalpar må vara överskattade men fullvuxna schäfrar på 60 kilo är det sannerligen inte.
  • Sovmorgonen jag får imorgon. Våran idrottslärare vill sova så vi får börja vid Nio istället för Åtta.
0ligt
  • När man sätter versalerna på fel ord. Till exempel "Jag gav kalle Ballongen" vilket implicerar att Kalle är en sak och Ballongen en person. Fast egentligen är det ju ganska komiskt om man ser det så (<--- Underlig humor).
  • Negima! Hur kunde jag betala 110 kr för den där? Den har inte ens en story!! Hur vågar den marknadsföra sig som äventyrsmanga (eller vänta, det kanske bara var Yokohime som marknadsförde den så)
  • Svanar. Man matar dem och vad får man för det? Jo de jagar en och biter en! De är onda! (Det där scenariet skedde för 10 år sedan. Jag är bara väldigt väldigt långsint.)
  • Avsaknaden av "ångra"-knapp när man ritar för hand. Det enda man kan göra när man ritat en bit av en lång lugg fel är att sudda ut hela ögat och sedan försöka fylla i konturerna av ögat och hoppas att man tryckte hårt nog med pennan.

Lycka! :D

Denna lilla Charles läste igenom den betydligt mindre Varelsens inlägg där hon nämner en sida vid namn comics heaven. Charles bestämde sig för at gå in och se på denna och av en slump fann Charles en bok denne aldrig trodde sig få se: Reading Club Volym 2! Mitt felköp som jag skrev om i en tidigare artikel! Den ensama boken i storformat som förstör min hyla eftersom den är ensam om formatet! Den är inte längre ett felköp! Tvåan finns!

För de flesta människor innebär detta antagligen inget speciellt men för en människa som Jag så är det viktigare än att det finns apelsinjuice till frukosten (extremt viktigt det med dock), så pass att jag faktiskt klappade händerna i förtjusning efter upptäckten. Min lycka framkommer antagligen inte av det sansade och smileys-lösa språket i denna text. Detta beror delvis på att jag har någon slags spärr som förbjuder mig att skriva mindre samlade saker på officiella sidor och dels för att jag redan skrev nedåtstående åt Varelsen över MSN och därav redan avreagerat mig.

Nämen se! säger:

Comic heavens har visst ett mycket större utbud än sf men somsagt, dyrt
GAAAAAH
READING CLUB BOK NUMMER 2
DEN FINNS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WOHO
INGEN MER ENSAM STORPOCKET I MIN BOKHYLLA
WOHO
Varelsen säger:
:D
Nämen se! säger:
YAY!"
Varelsen säger:
så 5ligt :D
Nämen se! säger:
AAAAAWWWWWEEESSSOOOOMMMMEE
Mitt felköp är inte längre ett felköp!!!

Fujoshi Rumi eller Varelsen får fangirldamp igen, fast inte lika allvarlig sådan.

Har ni någonsin upplevt att man på ett eller annat sätt strosar runt lite grann på internet och på något sätt lyckas hitta en ytterst 5lig manga som är så bra att man till slut överhuvudtaget glömmer vart man hittade den? I sådana fall kan man inte annat än tro att det var Hitsuzen – eller ödet, som Ichihara Yuuko föredrar att säga.

Jag fann av en slump mangan Fujoshi Rumi, a.k.a Mousou Shoujo Otakukei, på Mangafox, och jag så att säga dog lite. Handlingen, en feelgood romantisk komedi, har en utgångspunkt i Takahiro Abe, en vanlig, välanpassad och proper ung man. Under sitt första år på gymnasiet förälskar han sig i Rumi Asai – en yaoi-moe-älskande otaku som är så långt ifrån vanlig som det går att bli. Rumi är fullständigt övertygad om att Takahiro och Shunsuke Chiba, Abes bästis från mellanstadiet, älskar varandra och låter sina fujoshifantasier löpa fritt!
Kan förälskelse uppstå mellan en vanlig kille och en Fujoshi?

(fujoshi = en galen fangirl av gayromanser som ibland kan vara en aning socialt inadept. Den ordagranna översättningen blir något i stil med "rutten flicka", ohohoho.)

Fujoshi Rumi är egentligen en seinen, men det är så pass mycket fanservice av den trevliga sorten att det i början knappt märks alls. I senare kapitel blir det dock fler bröst, trosor, shoujo-ai-tafsning och så vidare än vad jag egentligen trivs med (Mangafox kategoriserar den som ecchi, det stämmer antagligen.......), men alla bilder på pojkar som ramlar på varandra den referensfyllda humorn är såpass rolig att den fick MIG att läsa igenom en hel tråkig mangakonvents-arc som gick ut på att själva seinenmålgruppen skulle få sina fetischer uppfyllda.

Det som är underbart med mangan är den skyhöga igenkänningsfaktorn, jag började asgarva av chockblandad förtjusning varje gång den tillsynes oskyldiga men näsblödande och egentligen extremt perversa Rumi svimmar då Chiba och Abe hamnar i lustiga ställningar situationer, tänker sig sig själv som kille eller går runt och dreglar på gympan eller får allmän moepanik. Samtidigt som den bidrar med Fetish Fuel åt alla så lyckas den kärleksfullt ironisera över hela otakukulturen (typ som Ouran med reverse-harem-genren) med sina massvis av referenser. Den kan inte mäta sig med referenserna i Sayonara Zetsubou Sensei som tar upp nästan halva boken, men många är det. Dessutom fanns det inga karaktärer jag störde mig på, inte ens när de trakasserar varandra för det ska man ju ha förutsett x) Alla var faktiskt väldigt lätta att tycka om i all sin pervositet (Mary Sues är de inte!), och man sitter och hoppas både på att folk av samma kön ska ramla på varandra mer och att folk av motsatt kön ska sluta vara tröga och bara erkänna.

Dock kom den ultimata nådastöten för gör-Varelsen-till-ett-jättestort-fan genom detta. Av alla mangor i HELA CYBERSPACE lyckas jag fastna för en som refererar till min OTP!!1!111!1!1!!1!!1 HITSUZEN INDEED!

Jag skall inhandla denna så snart det bara går. SF-bokhandeln har den inte, däremot har det dyra men trevliga alternativet Comics Heaven den i lager vilket gör mig lycklig. Jag menar. Referenser till LaviYuu. Nu dör jag~~!

(Charles: Nu när jag äntligen utforskar och hittar någon manga på egen hand så är det självfallet rena motsatsen till vad du gillar >_> heheh, förlåt xD fast nä x3)

vol. 1

23 oktober 2010

Tre mangaserier som behöver mera kärlek

Eller vad det svenska motsvarighet till "needs more love" är, enligt den lilla fröken Varelse är det vad som står i titeln. Titeln är självförklarande och presenteras med hjälp av en fantastisk punktlista. Alla serier som listas här är icke-licensade utanför japan och finns därför att läsa på mangareader och/eller mangafox.
  • Yami no Koe - Junji ItoEn samling oneshots skrivna av författaren till mästerverket Uzumaki. Denna kollektion av Oneshots är visserligen bara hälften så bra som Uzumaki och kanske en fjärdedel så läskig men historierna är sådär lagom obehagliga och underhållande skumma på samma gång så den är definitivt läsvärd. De två första historierna är de överälgset sämsta medan de bästa är nummer tre och nummer sex som är minnesvärda och lagom underliga och skrämmande. Nummer fem är spyframkallande och äcklig och bör inte läsas av någon som planerar att äta någonting under de kommande fem veckorna. Finns att läsa på Mangafox, läs också uppföljaren Yami no Koe - Kaidan som är lika bra den.
  • Doubt - Tonogai YoshikiEn 21 kapitel lång manga som påminner om SAW fast med mindre elaboraterad tortyr och mera story och psykologisk skräck. Människor blir inlåsta och mördade en efter en och deras enda chans att ta sig ut är att lista ut vem som är mördaren. Denna manga är populärare än de andra på listan och jag känner faktiskt hela 2 människor som har läst den. Den är hur som helst väldigt 5lig´, bra ritad, bra story och bra upplägg. Finns att läsa på Mangafox
  • Hoozuki no Shima - orkar inte hitta författareEn väldigt trevlig bok om två barn på en isolerad ö som måste fly från den innan de blir dödade. min beskrivning suger men mangan är läsvärd på alla sätt och vis förutom att man blir störd av peddo-läraren, så pass att han fick mig att sluta läsa den första gången jag läste, då jag bara var ett oskyldigt litet barn (vars hobby var att läsa alla mangaserier som mangafox klassade som skräck). Den är lätt att läsa och förstå men lyckas ändå engagera med sin storyn

21 oktober 2010

Fangirl-moment, den riktiga varelsen återkommer strax.

AUUGUGHGHHHH. Mina böcker har anlänt från Adlibris. Jag tillbringade gårdagen samt idag med att läsa första boken av Nightmare Inspector; den är mycket trevlig och sådär lite psykologisk som Charles sade en gång men jag skulle dock ha velat se lite mer karaktärsutveckling redan i början istället för bara oneshots, var vad jag tänkte .__. (Lite mer som xxxHolic, den går ju lite i samma stil sådär :3) Nåja, sedan öppnade jag upp och läste bok 11 av D.Gray-man, och jag blev bara helt AUAUGUGUGHGHHHHHHH o______________O igen som om inget hade hänt. Trots att jag redan har sett hela Ark-arcen (:D) som anime så njuter jag precis lika mycket av att läsa den ändå, DGM är ju trots allt DGM!!1!!1!11!111!

Jag tror att det som gör den så fantastisk är hur stämningen mellan alla karaktärer är uppmålad, eller ja, då särskilt stämningen mellan den goda och den onda sidan :D Alla Noahs är så mänskliga på ett sätt som villains ofta inte lyckas med och sättet som de interagerar med exorcisterna på är så episkt trevligt<3 (exempel: Jasdevi & Allen X3 och Rooooaaaaaadddddddddd :DDDDDD) Det skadar ju inte att den är snyggt ritad och har en story och sådana där saker också, till skillnad från alla andra shonen på 504529137681 kapitel, *ahem*.

Och Lavi. Auuuhhhhhhh, Lavi. (Jag måste sluta med det där.) Men det går inte >_> (<-svarar sig själv) Han är bara så…AUGH!! Jag hade inte läst D.Gray-man på ett tag och känslan av att se Lavi i en story hade försvunnit lite, det var nästan så att jag skrattade åt mig själv men så bara vände jag sida till kapitel 100 och näsblödde metaforiskt (?) en aning, pinsamt nog blev jag tvungen att slita blicken, heh ♥ HERREJÖSSES HAN ÄR FÖR SNYGG >____> och han är så perfekt för kannndaaaaa D:

Det enda jag är orolig för när det gäller utvecklingen av D.Gray-man är att den går i Shonen Jump och att Hoshino kanske kan tänkas driva den vidare bortom sitt egentliga omfång, som har hänt en del andra serier, *ahem*. Hon borde avsluta DGM på 30-40 volymer och ge Earl/Black Order-konflikten en lösning (eller åtminstone en upplösning), istället för att döda sin antagonist två gånger på extremt nedvärderande sätt och ersätta dem med piercade saker som trycker på ångra så fort de har genomfört sina mästerplaner, ahem ahem AHEM.

Naruto borde ha slutat vid Orochimaru T___T

Men men, oavsett hur det går för D.Gray-man i framtiden så tänker jag nu spendera min tid med att bara titta på de sex färska volymerna som ligger och glänser lite i min bokhylla och även om serien går åt helvete finns ju få-damp-på-båten-utan-hårband-scenen att glo på några gånger.

Mata ne, nästa gång är det förhoppningsvis normala Varelsen som skriver ^__^

17 oktober 2010

mysiga OT:s och ET:s (Charles version)



Denna håller jag med Varelsen om. Den är verkligen fruktansvärt 5lig! Som Varelsen nog nämnde är den från Pandora Hearts. Jag valde dock en video med annan tillhörande bild, för variationens skull.



ET från första säsongen av Vampire Knight. Animen är förfärlig sådär men slutmusiken är nice. Min favoritdel är musiken i början. Jag har förresten memoriserat texten till hela den första en och en halv minuten, jag är duktig.



Ending nummer 2 från samma anime, med samma artist. Detta gör det ganska förståeligt att denna också är på listan över mysika OT:s/ET:s. Denna är nästan trevligare än den första då den känns mera komplex på något vis, dock svårare att memorisera.



Den första Openingen till Higurashi no Naku koro ni. Den är otroligt trevlig och bringar tillbaka 5liga minnen om tiden då jag först såg den. Den passar också väldigt bra till animen tycker jag.



OT:n till säsong 2 av samma anime. Egentligen väldigt mycket tråkigare än den andra men även här passar dess stämming så pass bra ihop med animen att den blir lika bra i alla fall.
Nej förresten, den är inte alls tråkig. Den är faktiskt jättetrevlig, lika trevlig som den från säsong 1. *lyssnade på den igen och ändrade sig*


Och gissa vad detta är! Jo, det är openingen till den TREDJE säsongen! Animen i sig är visserligen inte i närheten av lika bra som de andra två och introt passar inte stämmningen i animen lika bra men sången i sig är ännu 5ligare än de två tidigare. Jag kan en stor del av texten på grund av att jag lyssnat på den minst 100 gånger.



Denna sång kan jag också texten till,  någonting jag finner väldigt underligt eftersom jag bara har sett cirka 3 avsnitt av animen innan jag blev utråkad. Openingen är dock rätt så trevlig och lugnande på något vis.



Om sången verkligen är bra eller inte är jag inte så säker på, jag vet dock att Sayonara Zetsubo Senseis opening platsar här bara på grund av iden med små (rätt så tråkiga, men ändå) skämt skrivna i bakgrunden.

----------------------------------------------------------

Det får räcka ^_^ Det finns säkert flera men eftersom dessa var de jag kom på direkt så betyder det antagligen att de är de mest framstående. Ha det så bra!

mysiga OTs och ETs :D (Varelsens version)


Den här låten är ... så underbar *__* Jag hatade den till en början, men efter att ha hört den genom hela tredje säsongen av D.Gray-Man så blev den till sist ":D" och sedermera knarkad. (Gå förresten in på klippet på YouTube och lägg märke till smileyn efter den näst högst betygsatta kommentaren xD)
Doubt & Trust - Access


Åh vad den här satte sig; introt till Pandora Hearts om någon undrar, därav den tuffa bilden :3
Parallel Hearts - FictionJunction Yuuka


Augh =__= Denna däremot är ond. Jag vet inte vart den kom ifrån, jag lyssnade på någonting helt annat och så kom den som bakgrundmusik till eftertexterna. Jag har haft den i huvudet sedan dess. ET till någon säsong av Naruto.
Nakushita Kotoba - No Regret Life

Pissiga Sony Music har tagit bort originalversionen av den mysiga insert themen till Kuroshitsuji II så nu finns bara dryga fandubs kvar. Låten heter Kagayaku Sora no Shijima Ni Wa och framförs av Kalafina om någon vill surfa runt och försöka hitta den riktiga ¨'__¨'


OTn från Kuroshitsuji I tog de däremot INTE bort! Mysig och underbart nostalgisk efter CLAUDE och innan Sebastian blev konstig ¨'__¨'
Monochrome no Kiss - SID


Den här är egentligen ganska jobbig. Men den förvandlades till en uthärdlig och catchy låt efter andra genomlyssningen, á la Caramelldansen. Vad den heter har jag ingen aning om, det är väl det där som står i början av videon. Den är från To Aru Majutsu No Index, lägg märke till Fem!Kanda:n, den störda Allenkopian och Crosswannaben på bilden x)


Mysigt piano är mysigt.
Random påträffad DNAngel OT från runtsurfning på YouTube, jag har inte sett själva DNAngel-animen.


Och auughh. AUUGGGHHHHH, DEN HÄRRRRRRR. Den var så underbar att den numera är sönderlyssnad ("Musician" i slutet på videon också *-*). Första DGM-OT:n.
Innocent Sorrow - Abingdon Boys School.

Nu vet jag att jag tänkte lägga upp någonting här, en eller flera, som jag har glömt, kommer att komma på igen klockan två på natten och skrika NEEEJ HELSKOTTA OCKSÅ inuti mitt huvud, menmen x) Folket får nöja sig med ovanstående special mentions som lyckades ta sig igenom filtret :D

VARNING: Här klagar Charles på Hinagiku IGEN!

Till skillnad från andra människor som klagar på karaktärer så kan ni se att jag inte har tagit någon osmickrande eller förolämpande bild på henne. Detta är av 2 anledningar:
  • Jag föredrar att argumentera med riktiga argument istället för med propaganda och förtal
  • Det FINNS inga förolämpande bilder på henne för alla älskar henne
Ja, förutom jag då... Jag får lust att kasta boken i väggen så fort hon är med...
Om detta var en populärare blogg med läsare som faktiskt visste vem Hinagiku var så skulle de just nu tänka: "Hur kkkaaaaaaaaan man hata Hinagiku-chaaaaan <33 Hon är ju bara så söt och smart och snäll och blablabla" och det är just detta som är anledningen till att jag inte gillar henne >___< PERFEKTA KARAKTÄRER ÄR INTE INTRESSANTA! Okej, så jag antar att ALLA karaktärer (förutom Ayumu eller vad hon hette) är "för perfekta" men Hinagiku är bara för mycket >__< Jag menar i hennes karaktärsbeskrivning längst bak i boken så STÅR det att hon är bra på i stort sett allt >___< Jag menar, det borde ju vara ett tecken på att en karaktär har gått för långt...

Hon är extremt populär, alla karaktärer älskar henne, hon är vacker(fast egentligen så tycker jag inte att hon är det... men jag är nog partisk), hon är smart, en vän av alla levande varelser, kan av någon anledning slåss med svärd och så vidare =_= Och tar sympatipoäng då den stackarn blev övergiven av sin a föräldrar också. Det enda "felet" med henne är inte ens ett riktigt fel, men hon ska visst vara rägg för höjder. Detta hindrar henne dock inte från att klättra upp i träd för att rädda fågelungar...

När jag läste karaktärsbeskrivningen så antog jag att hon skulle vara en parodi på mary-sue-typen men nej =_= Författaren tycker helt seriöst att vi ska älska henne, jag menar, hon är ju perfekt, hur ska vi kunna låta bli?!
Och det värsta är att det FUNGERAR! Hon är enligt tvtropes (Lovely hemsida föresten) den populäraste karaktären i serien! Dubbelt så populär som Maria som kom 2a >__< UUUUSCCCH! Vad hände med realistiska karaktärer med både positiva och negativa egenskaper? =_=


(Detta inlägg är det första inlägget från Naisu! Jag tyckte att detta behövde uppmärksammas åter igen.)