Captain Jack Sparrow (aka. "Fnurp") envisas alltid med att skicka saker till mig som vid första anblicken är fåniga men som sedan fastnar.
Ett exempel är följande:
En underlig och väldigt catchy låt om barn som ska ställa sig på led på en buss.
En meme som finns i Naruto-, Gundam-, D.Gray-man-, South Park-, Inuyasha- och många andra versioner.
(Hatsune Miku-versionen var visst populärast, så det fick bli den .__.)
31 december 2010
Spelet Spore - Ännu ett inlägg från Charles
Spelet Spore är ett spel från skaparna av The Sims, men denna gång är det inte människors liv man styr utan andra varelser*, varelser man designar helt själv. Man börjar som en maktlös liten cell (som egentligen inte kan vara en cell på grund av vissa naturvetenskapliga anledningar som ingen är intresserad av) men ens ras utvecklas eventuellt till ett stort rymdresande imperie.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
30 december 2010
The Dreaming (Visual Novel) - Någonting jag faktiskt gillar
Ja, som titeln antyder så kommer detta inlägg att handla om en mycket 5lig visual novel vid namnet "The Dreaming". Vad som gör denna visual novel ännu 5ligare är att den är gratis! Den finns här: http://lemmasoft.renai.us/forums/viewtopic.php?f=11&t=5590
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
En mindre bra recension av en mindre bra serie
Serien i fråga heter Baka to Test to Shoukanjuu. Animen är 12 episoder lång och baserad på en lightnovel.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget förMary-sue Himeko som är ett geni).
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget för
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
26 december 2010
filler
Vi har varit jättedåliga på att uppdatera den här månaden, därför bifogar jag denna serie bara för att Shizuo ser kul ut i panelen längst ner. Jag orkar inte leta efter något med jultema
21 december 2010
Jag kommer inte på någon titel, men det handlar i alla fall om anime
Godmorgon!
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
(Om Charles uppskattar DRRR!!-skaparens Baccano kommer Varelsen att se även på den.)
 |
| Jag bifogar följande bild som är totalt orelaterad, men som underhåller mig. |
15 december 2010
Svaret på fler av livets stora mysterier
Efter ca 48 timmar av försvunnenhet har gåtboken återfunnits!
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
7 december 2010
Ett besök på SF-bokhandeln
Godkväll alla läsare!
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!Vilket inte gick så bra och antagligen kommer att leda till fortsatta inköp av saker jag redan läst/sett på internet. Beskåda följande lista över Varelsens Inköp på Science Fiction Bokhandeln Någon Dag I December 2010:
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!
- Pandora Hearts 3! Äntligen fick jag tag på den, av någon anledning har den skjutits upp. Pandora Hearts är väldigt mysig. Dock kan jag tänka mig att den skulle göra mycket bättre ifrån sig som ett TV-spel, där man tänker sig händelser i mangan som spelsekvenser eller cutscenes (ja, det som ett spel består av helt enkelt)! Jag skulle spela det spelet, om det fanns.
- FullMetal Alchemist 18. Nu har jag köpt alla svenskutgivna böcker, vilket är deprimerande då en bok av den engelska fortsättningen motsvarar 2 svenska volymer. FMA gjorde att man kom undan med att smyga ner en extra bok, just för att den var så billig. Nu finns ingen kul svensk manga kvar ):
- Ett impulsköp, i form av en shonen-ai vid namn In The End. Jag blev besviken av många anledningar, bland andra a) det var en lärar/elevromans, vilket inte nämndes på baksidan, och vilket jag i alla förutom de ovanligaste fall hatar, b) huvudpersonen var emo, vilket jag kanske borde ha kunnat lista ut utifrån baksidan men ändå, c) romansen var konstig och kändes ytlig då det verkade som att den ena saken bara bestämde sig spontant för att bli fascinerad av den andra, d) det blev återigen ett sådant fall då jag sitter och hatar semen och tycker mycket bättre om exet men eftersom exet har sina fel men ändå är förhållandevis normal ger han upphov till en möjligen normal, fast ändå gullig, relation vilket blir tråkigt för alla som är ute efter något förbjuuuuuudet och hux flux, och det var en sån där tråkig där bipersonerna inte får en sidestory åt sig själva, e) de var ritade lite skevt med aningen för stora huvuden, samt f) och fetstor spoiler i VIIIITTT: självmordet i slutet var extremt random.
- Ett köp av någonting icke förplanerat, nämligen första volymen av Tegami Bachi - Letter Bee. Den var inte riktigt min typ av serie men trevlig att ha som extrasak att följa om man har pengar över.
- Yumekui Kenbun - Nightmare Inspector 3. Trots att sättet som NI är upplagd på inte faller mig i smaken så är den trevlig! Den är särskilt bra att läsa i en fåtölj med te. Jag tycker väldigt mycket om stämningen och tidsepoken i den; helt enkelt är den tillräckligt bra för att den ska prioriteras.
- D.Gray-Man 17 vilket markerar min nästan kompletta samling DGM-böcker. Förr våndades jag över att jag hade så få, när jag köpt upp dem kommer jag att våndas över att det inte finns några kvar att köpa tills om x antal månader när förlaget släpper en ny. Det är åtminstone inte Yen Press som släpper dem, de har världens mest glesliggande datum och trots att de fjärde volymerna av PH och Kuroshitsuji numera känns närliggande så är de femte en fjärran dröm.
- DGM bok 18, och 19 när den kommer ut.
- Fler NI
- Nabari no Ou 4 och, eventuellt, 5
- Den där serien Moyasimon, jag kommer inte att kunna vila i frid förrän jag har läst den. Varför vet jag inte. Det är en självorsakad tortyr.
- Dogs bok 0. Dogs bok 1 kommer att ta lite tid att införskaffa då böckerna kostar typ 138 kr, menmen.
- Den där ensamma volymen av Fujoshi Rumi (och dessutom den sämsta, mest seinen-aktiga och minst ge-mig-BL-fanservice-aktiga volymen) som finns på SF, så att de kanske köper in fler, som de gjorde med Legal Drug efter att jag införskaffade alla
- Jag lovar, det var något mer, för det är det alltid. Men vad det är kommer jag inte på just nu, vilket kanske är lika bra.
Här är en till lista, på saker som jag planerar att köpa:
25 november 2010
msn 2011 must die
Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att den där SAKEN som vågar kalla sig "windows live messenger" (versalerna är borttagna Med Flit) version 2011 MÅSTE DÖ. Förgöras. Dräpas. Likvideras.
Den stackars arme Charles hade av ett hemskt infall lyckats få eländet på sin dator, och undertecknad Varelse lyssnade förfärat när dennes vän berättade om alla de ohyggliga hemskheter som det som snart avslöjade sig som en fruktansvärd parodi på MSN medförde. Varelsen pustade ut av lättnad, då denne oftast bara klickar bort irriterade meddelanden om uppdateringar eftersom detta oftast gör att man ombedes starta om datorn, vilket Varelsen helt enkelt är för lat för att göra. Tack vare denna lättja hade Varelsen klarat sig undan ett antal saker.
Bland annat tilläts Varelsen fortfarande kalla sig för "Varelsen", istället för att bli brutalt fråntagen möjligheten att vara anonym på internet: msn 2011 vill att man ska sluta använda den 5liga funktionen att ändra sitt visningsnamn (och då på så sätt kunna lägga till anmärkningar som "kommer strax, äter" eller "ser på anime, svarar segt", sådant där som kan vara bra för andra i ett chattrum att veta och som inte kan sammanfattas i de hela fyra statuslägen som MSN – kapitäler eftersom även MSN 2009 använder sig av detta – erbjuder). Alltså måste man använda sig av det man angett som sitt Riktiga Namn, så att alla man chattar med kan se det. Det kanske finns någon funktion som gör att det går att ändra men vad heter man då för dem??
Varelsen brukar på sin MacBook använda sig utav Messengers något sämre browserversion Webmessenger som även den tar bort funktionen med anpassat visningsnamn. På denna smått muppade miniversion så kan man ju anta att en del saker skulle vara försämrade, men det msn 2011 har gjort är att ta allt det sämsta från browserversionen och gjort det till den "riktiga" versionen. Bland dessa finns de hiskliga smileysarna. Det finns egentligen inget ord som kan beskriva dem, "gräslig" räcker inte till. Varelsen och Charles som förr skrockat utan skrupler åt de fjantiga ansiktena på MSN:s defaultsmileys blev nu villiga att tillbe dem vid ett altare på knä. De nya smileysarna är knalligt gula med malplacerade, missfärgade ögonbryn och smileyn :P går inte ens att beskriva med annat ord än Mongo. De är helt enkelt hemska.
But The Worst Is Yet To Come.
Ni må bli förfärade, svimma eller börja stänka heligt vatten (eller farmvillegrödor) på oss när ni hör detta: men varken Varelsen eller Charles existerar på Facebook. Faktiskt så är både Varelsen och Charles motståndare till Facebook, då vi anser att det har överskridit gränsen för ett trevligt socialt nätverk och istället har blivit en integritetskränkande och beroendeframkallande företagsverksamhet som är intet annat än en maliciös konspiration. Varelsen kan inte annat än tro att Facebook samarbetar med en ondsint myndighet, eller rentav har svalt denna ondsinta myndighet då det är så desperat att ha all information om så globalt sett obetydliga personer. Charles som förr gjort misstaget (jag tar mig friheten att bestämma vad Charles åsikt är nu) att bli medlem där påträffade enorma svårigheter att totalt stänga ner sitt konto. Vad vill Facebook oss? Det är klart att alla hemsidor vill ha kvar sina medlemmar men de flesta brukar acceptera om man vill stänga sina konton, ha dem öppna för återaktivering i ca ett halvår och sedan radera informationen, Facebook lagrar allt om alla och vill att vi ständigt ska berätta för världen om allt vi gör hela tiden, då det enda vi egentligen gör är att vara inne på Facebook.
Nåja, Varelsen kan ranta om Facebooks ondska hur länge som helst, men poängen är en annan (!). msn 2011 MARKNADSFÖR SIG genom sin koppling till Facebook! MSN som var undanflykten och trösten, kommunikationsmediet som inte krävde medlemskap på Facebook, som drivs av den endast smått och i vilket fall diskret onda korporationen Microsoft. Men nu har de slutit sig samman och msns mening har blivit att skapa ytterligare uppkoppling till Facebook. För oss var detta endast = äckligt.
Menmen, än så länge var allt väl. Varelsen använde sig fortfarande av Messenger 2009 och allt var frid och fröjd.
Ända tills Varelsens far fick för sig att faktiskt uppmärksamma skylten om uppdatering som på något sätt visat sig.
Varelsen tänkte logga in på MSN och såg, att fönstret såg inte ut som vanligt! Med darrande fingrar skrev Varelsen in lösenord och alla Varelsens värsta farhågor bekräftades med ens när denne såg den annorlunda layouten och faktumet att Varelsen inte längre hette "Varelsen *rolig smiley som nu, bara för att reta mig, vägrar komma upp genom den vanliga googlelänken*" utan istället kallades vid det namn som står på Varelsens pass!
Varelsen var förtvivlad, på riktigt, och tvekade inte att skälla ut sin far och sedan försöka hitta en lösning för att få det gamla, trogna MSN tillbaka. Alla tappra försök misslyckades dock då all gammal teknik/teknik som inte har en koppling till Facebook försvinner från interwebz snabbt, och Varelsen, fylld av hätsk ilska, bestämde sig för att blankt vägra att använda sig av den där koavföringsfödan som vågar kalla sig msn.
Efter att ha sett till att ha gett sin far ordentligt dåligt samvete genom att dra upp användarbetygsättningar och alla nackdelar med MSNs nyafucktardpenisersättare tog Varelsen det tappra beslutet att från och med nu endast använda sig av Webmessenger. Grafiska smileys och ritfunktion är något Varelsen kunde offra, eftersom smileys ändå bara är jobbiga och alla som gjort misstaget att installera den lusskitslickare som kallar sig msn numera inte ens kan använda ritfunktionen. Varelsen ändrade sitt "riktiga" namn till Varelsen Pwnsson och heter numera något acceptabelt inför alla denne chattar med. Och Varelsen sitter nu och ruvar på sin blodiga, eldkanonsfyllda hämnd mot "msn" 2011.
Den stackars arme Charles hade av ett hemskt infall lyckats få eländet på sin dator, och undertecknad Varelse lyssnade förfärat när dennes vän berättade om alla de ohyggliga hemskheter som det som snart avslöjade sig som en fruktansvärd parodi på MSN medförde. Varelsen pustade ut av lättnad, då denne oftast bara klickar bort irriterade meddelanden om uppdateringar eftersom detta oftast gör att man ombedes starta om datorn, vilket Varelsen helt enkelt är för lat för att göra. Tack vare denna lättja hade Varelsen klarat sig undan ett antal saker.
Bland annat tilläts Varelsen fortfarande kalla sig för "Varelsen", istället för att bli brutalt fråntagen möjligheten att vara anonym på internet: msn 2011 vill att man ska sluta använda den 5liga funktionen att ändra sitt visningsnamn (och då på så sätt kunna lägga till anmärkningar som "kommer strax, äter" eller "ser på anime, svarar segt", sådant där som kan vara bra för andra i ett chattrum att veta och som inte kan sammanfattas i de hela fyra statuslägen som MSN – kapitäler eftersom även MSN 2009 använder sig av detta – erbjuder). Alltså måste man använda sig av det man angett som sitt Riktiga Namn, så att alla man chattar med kan se det. Det kanske finns någon funktion som gör att det går att ändra men vad heter man då för dem??
Varelsen brukar på sin MacBook använda sig utav Messengers något sämre browserversion Webmessenger som även den tar bort funktionen med anpassat visningsnamn. På denna smått muppade miniversion så kan man ju anta att en del saker skulle vara försämrade, men det msn 2011 har gjort är att ta allt det sämsta från browserversionen och gjort det till den "riktiga" versionen. Bland dessa finns de hiskliga smileysarna. Det finns egentligen inget ord som kan beskriva dem, "gräslig" räcker inte till. Varelsen och Charles som förr skrockat utan skrupler åt de fjantiga ansiktena på MSN:s defaultsmileys blev nu villiga att tillbe dem vid ett altare på knä. De nya smileysarna är knalligt gula med malplacerade, missfärgade ögonbryn och smileyn :P går inte ens att beskriva med annat ord än Mongo. De är helt enkelt hemska.
But The Worst Is Yet To Come.
Ni må bli förfärade, svimma eller börja stänka heligt vatten (eller farmvillegrödor) på oss när ni hör detta: men varken Varelsen eller Charles existerar på Facebook. Faktiskt så är både Varelsen och Charles motståndare till Facebook, då vi anser att det har överskridit gränsen för ett trevligt socialt nätverk och istället har blivit en integritetskränkande och beroendeframkallande företagsverksamhet som är intet annat än en maliciös konspiration. Varelsen kan inte annat än tro att Facebook samarbetar med en ondsint myndighet, eller rentav har svalt denna ondsinta myndighet då det är så desperat att ha all information om så globalt sett obetydliga personer. Charles som förr gjort misstaget (jag tar mig friheten att bestämma vad Charles åsikt är nu) att bli medlem där påträffade enorma svårigheter att totalt stänga ner sitt konto. Vad vill Facebook oss? Det är klart att alla hemsidor vill ha kvar sina medlemmar men de flesta brukar acceptera om man vill stänga sina konton, ha dem öppna för återaktivering i ca ett halvår och sedan radera informationen, Facebook lagrar allt om alla och vill att vi ständigt ska berätta för världen om allt vi gör hela tiden, då det enda vi egentligen gör är att vara inne på Facebook.
Nåja, Varelsen kan ranta om Facebooks ondska hur länge som helst, men poängen är en annan (!). msn 2011 MARKNADSFÖR SIG genom sin koppling till Facebook! MSN som var undanflykten och trösten, kommunikationsmediet som inte krävde medlemskap på Facebook, som drivs av den endast smått och i vilket fall diskret onda korporationen Microsoft. Men nu har de slutit sig samman och msns mening har blivit att skapa ytterligare uppkoppling till Facebook. För oss var detta endast = äckligt.
Menmen, än så länge var allt väl. Varelsen använde sig fortfarande av Messenger 2009 och allt var frid och fröjd.
Ända tills Varelsens far fick för sig att faktiskt uppmärksamma skylten om uppdatering som på något sätt visat sig.
Varelsen tänkte logga in på MSN och såg, att fönstret såg inte ut som vanligt! Med darrande fingrar skrev Varelsen in lösenord och alla Varelsens värsta farhågor bekräftades med ens när denne såg den annorlunda layouten och faktumet att Varelsen inte längre hette "Varelsen *rolig smiley som nu, bara för att reta mig, vägrar komma upp genom den vanliga googlelänken*" utan istället kallades vid det namn som står på Varelsens pass!
Varelsen var förtvivlad, på riktigt, och tvekade inte att skälla ut sin far och sedan försöka hitta en lösning för att få det gamla, trogna MSN tillbaka. Alla tappra försök misslyckades dock då all gammal teknik/teknik som inte har en koppling till Facebook försvinner från interwebz snabbt, och Varelsen, fylld av hätsk ilska, bestämde sig för att blankt vägra att använda sig av den där koavföringsfödan som vågar kalla sig msn.
Efter att ha sett till att ha gett sin far ordentligt dåligt samvete genom att dra upp användarbetygsättningar och alla nackdelar med MSNs nya
22 november 2010
Fler av Livets Stora Mysterier
Uppföljare till denna. Inte delen om Kanada då utan gåtorna längre ned.
Svar samt kommentarer (AKA kritik) i senare inlägg.
2.1: Vem gråter när han ser solen?
2.2: Är varken kung eller drottning men bär ändå krona.
2.3: Vad är det för likhet mellan en spindel och en fiskare?
2.4: Vilken punkt är osynlig?
2.5: Vad kan man säga om en man med vitt hår?
2.6: Säg en sak som är lika tjock antingen den är fylld eller tom.
2.7: Vilket djur är starkast?
2.8: Vad är grönt både vinter och midsommar?
2.9: Vilken sportgren måste det vinnande laget alltid gå baklänges för att vinna?
2.10: Vad håller sig i längden alltid mitt i mängden?
(gåtorna är fortfarande från samma dåliga bok, jag är oskyldig)
Svar samt kommentarer (AKA kritik) i senare inlägg.
2.1: Vem gråter när han ser solen?
2.2: Är varken kung eller drottning men bär ändå krona.
2.3: Vad är det för likhet mellan en spindel och en fiskare?
2.4: Vilken punkt är osynlig?
2.5: Vad kan man säga om en man med vitt hår?
2.6: Säg en sak som är lika tjock antingen den är fylld eller tom.
2.7: Vilket djur är starkast?
2.8: Vad är grönt både vinter och midsommar?
2.9: Vilken sportgren måste det vinnande laget alltid gå baklänges för att vinna?
2.10: Vad håller sig i längden alltid mitt i mängden?
(gåtorna är fortfarande från samma dåliga bok, jag är oskyldig)
Vilket är bäst, The Sims 2 eller The Sims 3?
OBS! Detta är åsikter! De är inte entydiga fakta och ingenting hindrar att eventuella läsare tycker annorlunda!!
Något enkelt svar på frågan finns inte, för Charles finns det ytterst små frågor med enkla svar. I detta fall har Charles valt att dela in jämförelsen i olika kategorier och säga vilken denne anser är bäst inom respektive kategori. På grund av att jag är trött och detta inlägg blev mycket längre än väntat är jämförelsen uppdelad i flera delar, för det första karaktärsdesign:
Eget innehåll:
Detta är inte riktigt en del av spelet men det är viktigt att klara upp detta eftersom det kommer att nämnas flera gånger i texten. Eget innehåll är, som namnet antyder, eget innehåll man gör själv eller laddar ned från nätet för att få fler kläder eller möbler i spelet. På denna punkt vinner The Sims 2 med hästlängder, det finns ingenting man inte kan hitta till The Sims 2, vare sig det är en sommarklänning, skin till Zombies eller en liten fe som sitter på ens axel. The Sims 3 å andra sidan har nästan ingenting, detta har antagligen att göra med att The Sims 3 är nytt men det hindrar inte det faktum att The Sims 2 vinner på denna punkt med hästlängder.
Vinnare: The Sims 2
Karaktärsskapande/Utseende:
Detta är nog bland de svåraste frågorna att besvara. De har båda sina bra och dåliga sidor och det är till hundra procent en fråga om smak. Charles anser till exempel att ögonen i The Sims 2 ser jättekonstiga ut och att huvudena (Varelse, du får gärna ändra detta till korrekt pluralform av huvud Varelse säger: men det heter ju huvuden! vad skulle det annars heta, huvudar? ._.) är gigantiska i The Sims 3. The Sims 3 innehåller ett oändligt antal sätt att ändra om simmarnas ansikte och till viss grad även deras kropp, till skillnad från i The Sims 2 som bara hade två kroppsformer, och det är därför lätt att skapa unika simmar. Problemet sitter dock i att The Sims 3s karaktärer ser väldigt, i brist på bättre ord, gummiaktiga ut, med runda hakor, platta läppar och näsor med allt för mjuka konturer.
I The Sims 2 å andra sidan är möjligheterna att skapa unika karaktärer väldigt begränsade, speciellt om man inte använder Body Shop för ansikten utan gör dem i spelet med någon av spelets grundansikten som utgångspunkt. Simmarnas skin ser aningen för jämt ut och ögonen är inte precis vackra men det är till detta man har det underbara installerade innehållet. Ett par knapptrick och simmarna har bättre skuggade skin och ögon som The Sims originalinnehåll bara kan drömma om.
The Sims 3 har väldigt få kläder och hår och tror att den kan makea up (svenskt ord? för detta genom att ge spelaren en möjlighet att välja färg och mönster men detta leder bara till att varenda karaktär i spelet går omkring i samma linne i diverse underliga mönster och färger och inte ett enda klädesplagg är speciellt på något sätt. Fördelen med The Sims 3 är dock att den till skillnad från The Sims 2 tillåter spelaren att välja skor och strumpor separat från kläderna vilket i alla fall är rätt så roligt, speciellt strumporna, jag gillar strumpor.
The Sims 2 har egentligen inte heller så mycket intressant på klädfronten men detta är, precis som med ögonen och skinnet, lätt att åtgärda genom ett par knapptryckningar. Personligen har jag laddat ned, vilket jag nämnde i förra inlägget, över 4000 egna saker och bland dessa bör åtminstone 1000 vara kläder. Detta gör att The Sims 2 lätt besegrar The Sims 3 på den fronten, samma sak gäller hår även om slingfunktionen i The Sims 3 är väldigt 5lig.
Vinnare: The Sims 2, tack vare eget innehåll
Karaktärsskapande/Personlighet:
Kort Version: The Sims 3 vinner
Lång Version: The Sims 2 har ett antal (jag tror att det är 5) olika attribut och ett antal poäng man får fördela mellan dessa (till exempel sätta några på "Neat" så att simmen städar upp efter sig eller på "playful" och inte få några fördelar över huvud taget) och alla simmar betedde sig i stort sett likadant oavsett vad man valde förutom ett par knappt märkbara saker.
I The Sims 3 har vi å andra sidan oändligt många karaktärsdrag, varav ett par av de mest underhållande är galen, ond (speciellt kombinationen ond och vänlig), neurotisk och barnslig. Simmarna får på något sätt eget liv med dessa karaktärsdrag och man ser hur de påverkar deras relationer till övriga simmar och deras vardagsliv. Till exempel kan galna simmar berätta om konspirationsteorier (känn dig träffad, Varelse!), barnsliga simmar kan fiska i pooler, neurotiska kan gå upp mitt i natten för att kontrollera kran och onda kan ta onda bad. De olika interaktionerna är ofta skrattretande och det känns faktiskt om att man kan göra en någotsånär exakt version av vilken person som helst med karaktärsdragen och faktiskt få fram en person som beter sig därefter. Man kan kombinera personlighetsdragen på underhållande sätt och till exempel göra en sim som både är ond och vänlig eller andra till synes motsägelsefulla kombinationer och se dem spela ut på datorskärmen. (ifall någon undrar så gör spelet skillnad på god/ond och vänlig/elak. Det första är vad man tänker, det andra vad man gör). Till på köpet har simmarna nu flera olika mål i livet baserat på karaktärsdragen och man har möjlighet att själv påverka dem! På denna punkt är The Sims3 helt enkelt perfekt.
Vinnare: The Sims 3, som jag nämnde under den korta versionen
Något enkelt svar på frågan finns inte, för Charles finns det ytterst små frågor med enkla svar. I detta fall har Charles valt att dela in jämförelsen i olika kategorier och säga vilken denne anser är bäst inom respektive kategori. På grund av att jag är trött och detta inlägg blev mycket längre än väntat är jämförelsen uppdelad i flera delar, för det första karaktärsdesign:
Eget innehåll:
Detta är inte riktigt en del av spelet men det är viktigt att klara upp detta eftersom det kommer att nämnas flera gånger i texten. Eget innehåll är, som namnet antyder, eget innehåll man gör själv eller laddar ned från nätet för att få fler kläder eller möbler i spelet. På denna punkt vinner The Sims 2 med hästlängder, det finns ingenting man inte kan hitta till The Sims 2, vare sig det är en sommarklänning, skin till Zombies eller en liten fe som sitter på ens axel. The Sims 3 å andra sidan har nästan ingenting, detta har antagligen att göra med att The Sims 3 är nytt men det hindrar inte det faktum att The Sims 2 vinner på denna punkt med hästlängder.
Vinnare: The Sims 2
Karaktärsskapande/Utseende:
Detta är nog bland de svåraste frågorna att besvara. De har båda sina bra och dåliga sidor och det är till hundra procent en fråga om smak. Charles anser till exempel att ögonen i The Sims 2 ser jättekonstiga ut och att huvudena (Varelse, du får gärna ändra detta till korrekt pluralform av huvud Varelse säger: men det heter ju huvuden! vad skulle det annars heta, huvudar? ._.) är gigantiska i The Sims 3. The Sims 3 innehåller ett oändligt antal sätt att ändra om simmarnas ansikte och till viss grad även deras kropp, till skillnad från i The Sims 2 som bara hade två kroppsformer, och det är därför lätt att skapa unika simmar. Problemet sitter dock i att The Sims 3s karaktärer ser väldigt, i brist på bättre ord, gummiaktiga ut, med runda hakor, platta läppar och näsor med allt för mjuka konturer.
I The Sims 2 å andra sidan är möjligheterna att skapa unika karaktärer väldigt begränsade, speciellt om man inte använder Body Shop för ansikten utan gör dem i spelet med någon av spelets grundansikten som utgångspunkt. Simmarnas skin ser aningen för jämt ut och ögonen är inte precis vackra men det är till detta man har det underbara installerade innehållet. Ett par knapptrick och simmarna har bättre skuggade skin och ögon som The Sims originalinnehåll bara kan drömma om.
The Sims 3 har väldigt få kläder och hår och tror att den kan makea up (svenskt ord? för detta genom att ge spelaren en möjlighet att välja färg och mönster men detta leder bara till att varenda karaktär i spelet går omkring i samma linne i diverse underliga mönster och färger och inte ett enda klädesplagg är speciellt på något sätt. Fördelen med The Sims 3 är dock att den till skillnad från The Sims 2 tillåter spelaren att välja skor och strumpor separat från kläderna vilket i alla fall är rätt så roligt, speciellt strumporna, jag gillar strumpor.
The Sims 2 har egentligen inte heller så mycket intressant på klädfronten men detta är, precis som med ögonen och skinnet, lätt att åtgärda genom ett par knapptryckningar. Personligen har jag laddat ned, vilket jag nämnde i förra inlägget, över 4000 egna saker och bland dessa bör åtminstone 1000 vara kläder. Detta gör att The Sims 2 lätt besegrar The Sims 3 på den fronten, samma sak gäller hår även om slingfunktionen i The Sims 3 är väldigt 5lig.
Vinnare: The Sims 2, tack vare eget innehåll
Karaktärsskapande/Personlighet:
Kort Version: The Sims 3 vinner
Lång Version: The Sims 2 har ett antal (jag tror att det är 5) olika attribut och ett antal poäng man får fördela mellan dessa (till exempel sätta några på "Neat" så att simmen städar upp efter sig eller på "playful" och inte få några fördelar över huvud taget) och alla simmar betedde sig i stort sett likadant oavsett vad man valde förutom ett par knappt märkbara saker.
I The Sims 3 har vi å andra sidan oändligt många karaktärsdrag, varav ett par av de mest underhållande är galen, ond (speciellt kombinationen ond och vänlig), neurotisk och barnslig. Simmarna får på något sätt eget liv med dessa karaktärsdrag och man ser hur de påverkar deras relationer till övriga simmar och deras vardagsliv. Till exempel kan galna simmar berätta om konspirationsteorier (känn dig träffad, Varelse!), barnsliga simmar kan fiska i pooler, neurotiska kan gå upp mitt i natten för att kontrollera kran och onda kan ta onda bad. De olika interaktionerna är ofta skrattretande och det känns faktiskt om att man kan göra en någotsånär exakt version av vilken person som helst med karaktärsdragen och faktiskt få fram en person som beter sig därefter. Man kan kombinera personlighetsdragen på underhållande sätt och till exempel göra en sim som både är ond och vänlig eller andra till synes motsägelsefulla kombinationer och se dem spela ut på datorskärmen. (ifall någon undrar så gör spelet skillnad på god/ond och vänlig/elak. Det första är vad man tänker, det andra vad man gör). Till på köpet har simmarna nu flera olika mål i livet baserat på karaktärsdragen och man har möjlighet att själv påverka dem! På denna punkt är The Sims3 helt enkelt perfekt.
Vinnare: The Sims 3, som jag nämnde under den korta versionen
4144
Inte över niotusen tyvärr men det är en början.
Vad säger då denna fina siffra? Är det hur många mangaserier jag har läst? Hur många bokstäver detta inlägg kommer att ha?
Nejdå, ingenting så väsentligt (ja, jag finner antalet bokstäver i ett inlägg viktigt), det är helt enkelt hur många saker till The Sims 2 jag har laddat ned under helgen. Filerna är fördelade i 17 olika mappar namngivna efter sidan jag tagit dem från och 113 av dem är tavlor med animemotiv som jag antagligen aldrig kommer att använda. Trots att 113 kan tyckas vara en mycket hög summa är det inte i närheten av hur många tavlor jag hade från början, det var nämligen 392 tavlor i paketeten jag laddade ned men jag rensade ut dem jag inte ansåg värdiga mitt spel.
Vart vill jag då komma med detta? Jag antar att jag försöker ge en bild av vad jag har spenderat helgen (min vanliga tid för upplägg) till. Senare ikväll kommer också mitt svar på frågan vilket är bäst? The Sims 2 eller The Sims 3?
Vad säger då denna fina siffra? Är det hur många mangaserier jag har läst? Hur många bokstäver detta inlägg kommer att ha?
Nejdå, ingenting så väsentligt (ja, jag finner antalet bokstäver i ett inlägg viktigt), det är helt enkelt hur många saker till The Sims 2 jag har laddat ned under helgen. Filerna är fördelade i 17 olika mappar namngivna efter sidan jag tagit dem från och 113 av dem är tavlor med animemotiv som jag antagligen aldrig kommer att använda. Trots att 113 kan tyckas vara en mycket hög summa är det inte i närheten av hur många tavlor jag hade från början, det var nämligen 392 tavlor i paketeten jag laddade ned men jag rensade ut dem jag inte ansåg värdiga mitt spel.
Vart vill jag då komma med detta? Jag antar att jag försöker ge en bild av vad jag har spenderat helgen (min vanliga tid för upplägg) till. Senare ikväll kommer också mitt svar på frågan vilket är bäst? The Sims 2 eller The Sims 3?
21 november 2010
15 november 2010
Spel + Varelsen = AGGHSFfPGHGHh RÖR INTE MIN TV
Tjenare, Varelsen här, och jag anländer med en update om (just det, wait for it, waaiit foorrr itttt) mitt liv!! Ta-daaan!
Jag är uppfödd på böcker och dåliga flashdressups, och på grund av brist på kunskap och konsoler blev det inga spel för mig förrän ca andra klass då jag vid varje tillfälle försökte sno min kompis Donkey Kong Country 2 (GBA). Jag har aldrig varit en spelnörd och det har aldrig stört mig, förrän Uppcon och konventare och allt detta eviga tjat om Kingdom Hearts. Jag kände mig helt enkelt extremt efter! Vem är Sora och varför har han en nyckel, LOL Långben! 8D
Henceforth: I goez retro, får tag på spelet och börjar spela det. En bidragande anledning till varför jag inte är en spelnörd är för att när jag börjar spela så kan jag inte sluta, något som får konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa, end lecture. Igår till exempel så satt jag i fem timmar och åkte runt överallt, oförmögen att bry mig om varken min brist på byxor eller flottiga hår eller faktumet att både min bror och dennes kompis ställde frågan om och om igen "Men har du suttit här ända sen vi gick???" efter varje gång de gick, på vilken svaret alltid var "Mm... 8D" När man blir förmanad av P11:or så vet man att någonting är fel.
Menmen, i vilket fall, jag var faktiskt tvungen att öppna upp de nya världarna! Jag orkade inte gå tillbaka till Traverse Town eller gud förbjude, Tarzanvärlden för att levla upp, och den där jävla organismen inuti valen GICK ju inte att besegra O_O Den var dessutom extremt dryg eftersom den tvingade mig att se om samma cutscene så många gånger att jag numera kan den i stort sett utantill.
("Let Pinocchio go, Riku!"
"A puppet that's lost its heart to the Heartless ... Maybe it holds the key to helping Kairi. How about it, Sora? Let's join forces and save her! We can do it together."
"..."
"What?! You'd rather fight me?! Over a puppet that has no heart?"
"Heart or no heart, at least he still has a conscience."
"Conscience?!"
"You might not hear it, but right now it's loud and clear. And it's telling me you're on the wrong side!!"
"Then you leave me no choice."
Och någonstans där:
"Pinocchio! Pin-OC-chio >_>"
"Jiminy... I'm not gonna make it."
(typ två sekunder senare)
"Oh, I guess I'm okay 8D")
Ovanstående är det ultimata beviset på att mitt minne är über. Eller att jag är en n00b, som blev nedslagen så många gånger. Eller att organismer i valar är de farligaste fienderna i världen.
Menmen, jag som känt mig så efter angående Kingdom Hearts kände mig bara ännu mer efter när det visade sig att typ alla karaktärer som inte är från Disney är från Final Fantasy, så det blev bara att lägga ännu ett spel till på min lista. (Andra spel är till exempel Zelda och grundläggande Mario. Curse you Nintendo.)
Jag laddade ner Final Fantasy VII från PlayStation Network. Eftersom det spelet bara är något år yngre än jag så var det otroligt muppat och jag fattade inte vilka kontroller man skulle använda, menmen, det lossnade till slut >_> (Att jag inte fattade att man INTE skulle anfalla den där skorpionen och istället fick game over typ tre gånger precis i spelets början, är en annan sak. Men det är inte mitt fel att engelskan är fail! Det var faktiskt inte så lätt att begripa.) Gubbarna i Playstation 1-spel ser verkligen roliga ut, särskilt med tanke på vilka manliga miner de har i alla mer avancerade bilder. (Sephiroth xD Jag undrar hur han kommer se ut.)
Båda spel är väldigt roliga förresten, trots FFVII:s gammalmodiga hej-jag-är-13-årgrafik och retro stridssystem (som mest påminner mig om Pokémon ._. fast Final Fantasy kanske var först, med risken att uppfattas som puckad orkar jag i vilket fall inte Wikipedia-a). Särskilt FF har en mycket engagerande story som gör att man vill spela vidare och se vad som händer. Till den grad att man kan överblicka gubbarnas, ahem, underliga armar.
En awesome grej med Kingdom Hearts är Jiminy's Journal, där man kan gå in och kolla vad som har hänt (om man missade det) och hur många valpar man har hittat och läsa om alla karaktärer. Man kan även få upp en bild i 3D av karaktären! Något som är väldigt underbart när man vill försjunka i sindolda Pedobear nördighet och sitta där och snurra runt squall någon trevlig karaktär om och om och om igen (ifall någon kommer in i vardagsrummet börjar man skratta och nynna på karnevalmusik och se allmänt galen ut, så misstänker de inget).
Men nåja, nu är jag åtminstone inte längre lika efter. Nu tänker jag gå upp, äta några kakor, möjligen inhandla lite sushi.
Sedan tänker jag spela.
Jag är uppfödd på böcker och dåliga flashdressups, och på grund av brist på kunskap och konsoler blev det inga spel för mig förrän ca andra klass då jag vid varje tillfälle försökte sno min kompis Donkey Kong Country 2 (GBA). Jag har aldrig varit en spelnörd och det har aldrig stört mig, förrän Uppcon och konventare och allt detta eviga tjat om Kingdom Hearts. Jag kände mig helt enkelt extremt efter! Vem är Sora och varför har han en nyckel, LOL Långben! 8D
Henceforth: I goez retro, får tag på spelet och börjar spela det. En bidragande anledning till varför jag inte är en spelnörd är för att när jag börjar spela så kan jag inte sluta, något som får konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa, end lecture. Igår till exempel så satt jag i fem timmar och åkte runt överallt, oförmögen att bry mig om varken min brist på byxor eller flottiga hår eller faktumet att både min bror och dennes kompis ställde frågan om och om igen "Men har du suttit här ända sen vi gick???" efter varje gång de gick, på vilken svaret alltid var "Mm... 8D" När man blir förmanad av P11:or så vet man att någonting är fel.
Menmen, i vilket fall, jag var faktiskt tvungen att öppna upp de nya världarna! Jag orkade inte gå tillbaka till Traverse Town eller gud förbjude, Tarzanvärlden för att levla upp, och den där jävla organismen inuti valen GICK ju inte att besegra O_O Den var dessutom extremt dryg eftersom den tvingade mig att se om samma cutscene så många gånger att jag numera kan den i stort sett utantill.
("Let Pinocchio go, Riku!"
"A puppet that's lost its heart to the Heartless ... Maybe it holds the key to helping Kairi. How about it, Sora? Let's join forces and save her! We can do it together."
"..."
"What?! You'd rather fight me?! Over a puppet that has no heart?"
"Heart or no heart, at least he still has a conscience."
"Conscience?!"
"You might not hear it, but right now it's loud and clear. And it's telling me you're on the wrong side!!"
"Then you leave me no choice."
Och någonstans där:
"Pinocchio! Pin-OC-chio >_>"
"Jiminy... I'm not gonna make it."
(typ två sekunder senare)
"Oh, I guess I'm okay 8D")
Ovanstående är det ultimata beviset på att mitt minne är über. Eller att jag är en n00b, som blev nedslagen så många gånger. Eller att organismer i valar är de farligaste fienderna i världen.
Menmen, jag som känt mig så efter angående Kingdom Hearts kände mig bara ännu mer efter när det visade sig att typ alla karaktärer som inte är från Disney är från Final Fantasy, så det blev bara att lägga ännu ett spel till på min lista. (Andra spel är till exempel Zelda och grundläggande Mario. Curse you Nintendo.)
Jag laddade ner Final Fantasy VII från PlayStation Network. Eftersom det spelet bara är något år yngre än jag så var det otroligt muppat och jag fattade inte vilka kontroller man skulle använda, menmen, det lossnade till slut >_> (Att jag inte fattade att man INTE skulle anfalla den där skorpionen och istället fick game over typ tre gånger precis i spelets början, är en annan sak. Men det är inte mitt fel att engelskan är fail! Det var faktiskt inte så lätt att begripa.) Gubbarna i Playstation 1-spel ser verkligen roliga ut, särskilt med tanke på vilka manliga miner de har i alla mer avancerade bilder. (Sephiroth xD Jag undrar hur han kommer se ut.)
Båda spel är väldigt roliga förresten, trots FFVII:s gammalmodiga hej-jag-är-13-årgrafik och retro stridssystem (som mest påminner mig om Pokémon ._. fast Final Fantasy kanske var först, med risken att uppfattas som puckad orkar jag i vilket fall inte Wikipedia-a). Särskilt FF har en mycket engagerande story som gör att man vill spela vidare och se vad som händer. Till den grad att man kan överblicka gubbarnas, ahem, underliga armar.
En awesome grej med Kingdom Hearts är Jiminy's Journal, där man kan gå in och kolla vad som har hänt (om man missade det) och hur många valpar man har hittat och läsa om alla karaktärer. Man kan även få upp en bild i 3D av karaktären! Något som är väldigt underbart när man vill försjunka i sin
Men nåja, nu är jag åtminstone inte längre lika efter. Nu tänker jag gå upp, äta några kakor, möjligen inhandla lite sushi.
Sedan tänker jag spela.
 |
| Och hur fan låter Kalle Anka på japanska? o_O Jag är stolt, det där står "Jaa, sa oretachi mo *ehmm, kolla där borta!* ni *host*tte *lala*rareruka" |
 |
| De ser ju lite roliga ut. Jag fortsätter referera till armarna, och kommer fram till att muskler är överskattat. |
7 november 2010
MangaListan - the ultimate version
Följande är en Utarbetad och Överskådlig Lista av de mangaböcker som ägs utav Varelsen och Charles. Observera att Charles version är en aning längre och därför placeras sist. Observera även att dessa listor även innehåller den manga som är felköp/urväxt. Och observera slutligen att totalsumman räknades ut via slarvig huvudräkning och därför kan vara en bok eller tio fel. Men okej.
Varelsens lista
Titel, antal (författare)
BARON: The Cat Returns, oneshot (Aoi Hiiragi)
Varelsens lista
Titel, antal (författare)
BARON: The Cat Returns, oneshot (Aoi Hiiragi)
Black Butler volym 1-3 (Yana Toboso)
Clover, Omnibus (CLAMP)
Clover, Omnibus (CLAMP)
D.Gray-man volym 1-16 (Katsura Hoshino)
Death Note volym 1-12 (Tsugumi Ohba, Takeshi Obata)
Death Note How to Read 13, specialvolym (Tsugumi Ohba Takeshi Obata)
Fruits Basket volym 1-7 (Natsuki Takaya)
FullMetal Alchemist volym 1-17 (Hiromu Arakawa)
Gakuen Alice volym 1 (Tachibana Higuchi)
Death Note volym 1-12 (Tsugumi Ohba, Takeshi Obata)
Death Note How to Read 13, specialvolym (Tsugumi Ohba Takeshi Obata)
Fruits Basket volym 1-7 (Natsuki Takaya)
FullMetal Alchemist volym 1-17 (Hiromu Arakawa)
Gakuen Alice volym 1 (Tachibana Higuchi)
Godchild volym 1-8 (Kaori Yuki)
Hell Girl volym 1 (Miyuki Eto)
Kamikaze Kaito Jeanne volym 1-3 (Arina Tanemura)
Keroro volym 1-10 (Mine Yoshizaki)
Nana volym 1-9 (Ai Yazawa)
Skip Beat! volym 1-11 (Yoshiki Nakamura)
Charles lista
Alice in the Country of Hearts 3 volymer
Anne Freaks 2 volymer
Black Butler 3 volymer
Blank Slate 2 volymer
Chibi Vampire 14 volymer
Chobits 4 volymer
Chrono Crusade 8 volymer
Crimson Shell 1 volym
Deadman Wonderland 3 volymer
Death Note 12 volymer
D.Gray-man 18 volymer
DNAngel 11 volymer
Dragon Ball 1 volym
Doors of Chaos 2 volymer
Fairy Cube 3 volymer
Fate/stay night 2 volymer
Fruits Basket 19 volymer
Full Metal Alchemist 23 volymer
God Child 8 volymer
Hayate The Combat Butler 6 volymer
.hack//Legenden om skymningsarmbandet 3 volymer
Haruhi Suzumiya 7 volymer
Heavens Will 1 volym
Hell Girl 6 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Abducted by Demons arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Cotton Drifting arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Curse Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Time Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Beyond Midnight arc 1 volym
Inu Yasha 33 volymer
Kamikaze Kaitou Jeanne 7 volymer
Kieli 2 volymer
Legal Drug 1 volym
Love Hina 3 volymer
Lunar Legend Tsukihime 6 volymer
Magic Knight Rayearth 6 volymer
Maria Holic 3 volymer
Missing 3 volymer
Nabari no Ou 4 volymer
Naruto 10 volymer
Negima! 1 volym
Neon Genesis Evangelion 6 volymer
Nightmares for Sale 2 volymer
Nightmare Inspector 9 volymer
Oh! My Goddess 1 volym
Pandora Hearts 3 volymer
Pichi Pichi Pitch Mermaid Melody 2 volymer
Power! 6 volymer
Princess AI 3 volymer
Psycho Busters 5 volymer
Ranma ½ 4 volymer
Reading Club 1 volym
Rozen Maiden 8 volymer
S.A. 2 volymer
Sayonara Zetsubou Sensei 7 volymer
Shakugan no Shana 4 volymer
Shugo Chara 6 volymer
Sola 1 volym
Soul Eater 4 volymer
Spiral: The Bonds of Reasoning 9 volymer
Sugar Sugar Rune 8 volymer
The Tarot Café 3 volymer
Time Stranger Kyoko 3 volymer
Tokyo mew mew 7 volymer
Tokyo mew mew á la mode 2 volymer
Tsubasa RESERVoir CHRoNiCLE 2 volymer
Vampire Knight 10 böcker
xxxHolic 15 böcker
Zombie Loan 10 böcker
Totalt ca 393 böcker
Och vinnaren är Charles!
Det här inlägget finns mest för att vi ska skryta.
Kamikaze Kaito Jeanne volym 1-3 (Arina Tanemura)
Keroro volym 1-10 (Mine Yoshizaki)
Legal Drug volym 1-3 (CLAMP)
Nabari no Ou volym 1-3 (Yuhki Kamatani)Nana volym 1-9 (Ai Yazawa)
Oh! My Goddess volym 1-3 (Kousuke Fujishima)
Pandora Hearts volym 1-2 (Jun Mochizuki)Skip Beat! volym 1-11 (Yoshiki Nakamura)
Sugar Sugar Rune volym 1-8 (Moyoco Anno)
Time Stranger Kyoko volym 1-3 (Arina Tanemura)
Tokyo Mew Mew volym 1-7 (Mia Ikumi & Reiko Yoshida)
Tokyo Mew Mew á la mode volym 1-2 (Mia Ikumi)
Wolf's Rain volym 1 (Keiko Nobumoto, Toshitsugu Iida)
Yumekui Kenbun Nightmare Inspector volym 1-2 (Shin Mashiba)The Cain Saga volymer 1, 2, 3, 4:1, 4:2 (Kaori Yuki)
The Tarot Café volym 1-2 (Sang-Sun Park)Time Stranger Kyoko volym 1-3 (Arina Tanemura)
Tokyo Mew Mew volym 1-7 (Mia Ikumi & Reiko Yoshida)
Tokyo Mew Mew á la mode volym 1-2 (Mia Ikumi)
Wolf's Rain volym 1 (Keiko Nobumoto, Toshitsugu Iida)
xxxHOLiC volym 1-14 (CLAMP)
Totalt ca 156 böcker
Charles lista
Alice in the Country of Hearts 3 volymer
Anne Freaks 2 volymer
Black Butler 3 volymer
Blank Slate 2 volymer
Chibi Vampire 14 volymer
Chobits 4 volymer
Chrono Crusade 8 volymer
Crimson Shell 1 volym
Deadman Wonderland 3 volymer
Death Note 12 volymer
D.Gray-man 18 volymer
DNAngel 11 volymer
Dragon Ball 1 volym
Doors of Chaos 2 volymer
Fairy Cube 3 volymer
Fate/stay night 2 volymer
Fruits Basket 19 volymer
Full Metal Alchemist 23 volymer
God Child 8 volymer
Hayate The Combat Butler 6 volymer
.hack//Legenden om skymningsarmbandet 3 volymer
Haruhi Suzumiya 7 volymer
Heavens Will 1 volym
Hell Girl 6 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Abducted by Demons arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Cotton Drifting arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Curse Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Time Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Beyond Midnight arc 1 volym
Inu Yasha 33 volymer
Kamikaze Kaitou Jeanne 7 volymer
Kieli 2 volymer
Legal Drug 1 volym
Love Hina 3 volymer
Lunar Legend Tsukihime 6 volymer
Magic Knight Rayearth 6 volymer
Maria Holic 3 volymer
Missing 3 volymer
Nabari no Ou 4 volymer
Naruto 10 volymer
Negima! 1 volym
Neon Genesis Evangelion 6 volymer
Nightmares for Sale 2 volymer
Nightmare Inspector 9 volymer
Oh! My Goddess 1 volym
Pandora Hearts 3 volymer
Pichi Pichi Pitch Mermaid Melody 2 volymer
Power! 6 volymer
Princess AI 3 volymer
Psycho Busters 5 volymer
Ranma ½ 4 volymer
Reading Club 1 volym
Rozen Maiden 8 volymer
S.A. 2 volymer
Sayonara Zetsubou Sensei 7 volymer
Shakugan no Shana 4 volymer
Shugo Chara 6 volymer
Sola 1 volym
Soul Eater 4 volymer
Spiral: The Bonds of Reasoning 9 volymer
Sugar Sugar Rune 8 volymer
The Tarot Café 3 volymer
Time Stranger Kyoko 3 volymer
Tokyo mew mew 7 volymer
Tokyo mew mew á la mode 2 volymer
Tsubasa RESERVoir CHRoNiCLE 2 volymer
Vampire Knight 10 böcker
xxxHolic 15 böcker
Zombie Loan 10 böcker
Totalt ca 393 böcker
Och vinnaren är Charles!
Det här inlägget finns mest för att vi ska skryta.
5 november 2010
3 mangaserier till som behöver mera kärlek
Uppföljare till denna
Ibitsu - Ryou Haruka
Ännu en skräckmanga. Denna handlar om en ung man träffar en kvinna i en lolitaklänning som sitter bland soporna. Hon frågar om han har en syster och han svarar, det skulle han inte ha gjort.
En väldigt bra skräckmanga av den mera klassiska stilen, till skillnad från de extremt underliga Junji Ito-mangorna. Den är lagom obehaglig, tillräckligt för att kännas seriös men inte så mycket att man blir paranoid av den och den lyckas vara originell utan att vara konstig (inte för att jag har något problem med konstiga serier). Lolitakvinnan är en väldigt intressant karaktär och storyn rör sig i en bra takt och det verkar som att någon har börjat uppdatera den igen. Rekommenderas till alla skräckälskare.
Sumire 16 sai - Nagayoshi Takeru
En komedimanga, för omväxlings skull. Den handlar om en docka, kontrollerad av en medelålders man, som går i skolan. Bättre än det låter och väldigt mycket roligare. Mangan är visserligen väldigt linjär och inte vidare bra ritad men den är verkligen läsvärd och lätt att ta sig igenom oavsett hur lat man är. Trots att den egentligen följer samma story som vilken normal slice of life som helst blir det så enormt roligt att se en docka (och mannen som sitter bakom henne och pratar med henne) göra alla de sakerna och man sitter nästan och skrattar bara av att se på dem. Rekommenderas till alla som är trötta på komplicerade intriger och bara vill ha någonting roligt som inte kräver vidare mycket engagemang.
Reset - Tsutsui Tetsuya
Annorlunda manga vars genre jag inte riktigt kan placera. Dataspel orsakar självmord. En hackare försöker lösa mysteriet. Har ännu bara läst ett par kapitel men verkar hitills lovande. Utforskar det männskliga psyket, spelvärlden etc. och är väldigt tankefödande (är det ens ett ord? Jag tvivlar på det) samt lätt att fastna i. Kontrasten mellan vardagen och de mera bisarra sakerna fungerar bra då de är lika chockande för karaktären som den skulle ha varit för en vanlig människa. Rekommenderas till de som vill ha någon mera komplicerad manga och orkar engagera sig.
Ibitsu - Ryou Haruka
Ännu en skräckmanga. Denna handlar om en ung man träffar en kvinna i en lolitaklänning som sitter bland soporna. Hon frågar om han har en syster och han svarar, det skulle han inte ha gjort.
En väldigt bra skräckmanga av den mera klassiska stilen, till skillnad från de extremt underliga Junji Ito-mangorna. Den är lagom obehaglig, tillräckligt för att kännas seriös men inte så mycket att man blir paranoid av den och den lyckas vara originell utan att vara konstig (inte för att jag har något problem med konstiga serier). Lolitakvinnan är en väldigt intressant karaktär och storyn rör sig i en bra takt och det verkar som att någon har börjat uppdatera den igen. Rekommenderas till alla skräckälskare.
Sumire 16 sai - Nagayoshi Takeru
En komedimanga, för omväxlings skull. Den handlar om en docka, kontrollerad av en medelålders man, som går i skolan. Bättre än det låter och väldigt mycket roligare. Mangan är visserligen väldigt linjär och inte vidare bra ritad men den är verkligen läsvärd och lätt att ta sig igenom oavsett hur lat man är. Trots att den egentligen följer samma story som vilken normal slice of life som helst blir det så enormt roligt att se en docka (och mannen som sitter bakom henne och pratar med henne) göra alla de sakerna och man sitter nästan och skrattar bara av att se på dem. Rekommenderas till alla som är trötta på komplicerade intriger och bara vill ha någonting roligt som inte kräver vidare mycket engagemang.
Reset - Tsutsui Tetsuya
Annorlunda manga vars genre jag inte riktigt kan placera. Dataspel orsakar självmord. En hackare försöker lösa mysteriet. Har ännu bara läst ett par kapitel men verkar hitills lovande. Utforskar det männskliga psyket, spelvärlden etc. och är väldigt tankefödande (är det ens ett ord? Jag tvivlar på det) samt lätt att fastna i. Kontrasten mellan vardagen och de mera bisarra sakerna fungerar bra då de är lika chockande för karaktären som den skulle ha varit för en vanlig människa. Rekommenderas till de som vill ha någon mera komplicerad manga och orkar engagera sig.
Kanda har fått ännu en klon.
För er som kommer ihåg det som stod här, gläds: Kanda Yuu har fått sig ännu en sak att vara extremt identisk med.
^den där saken. Visst är det likt?
ot3:n skulle bli väldigt fail
^den där saken. Visst är det likt?
Diverse om CLAMP och lite nya inköp
Goddag, och välkomna till novembers första inlägg! Jag tycker att jag och Charles har skött oss exemplariskt, tänka sig, hela 43 inlägg på bara 2 månader! Vi borde vara riktigt stolta över oss själva nu ^^ Vilket vi säkerligen också är, eller i alla fall jag.
Idag har jag (<--detta låter oroande likt ett normalt blogginlägg) varit och nördat runt på Stockholms diverse seriebutiker (<--okej det var inget). Mitt uppdrag var att lägga beslag på Fujoshi Rumiför att kunna ha mysig BL-innuendo ständigt i närheten utan att behöva sätta på en dator och därmed fastna vid diverse annan BL vilket misslyckades eftersom ingen hade den ¨'__¨' menmen, istället inhandlade jag FullMetal Alchemist bok nummer 17 (FMA bör tillägnas ett inlägg snarast), samt en omnibus av CLAMP som verkligen inte får plats i min hylla och därför får ligga ovanpå. Omnibusen är av CLAMPs serie "Clover" och det är just min tur att jag lyckas inhandla ännu en av de tre serier som CLAMP har bestämt sig för att dissa, varav de andra två är X/1999 och Legal Drug.
Sorg.
Allvarligt talat tycker jag att det är väldigt respektlöst av CLAMP att bara ... överge sina serier sådär! >__< De ritar bara xxxHolic och någonting vid namn Kobato nu, kan de inte återuppta någon av sina andra serier som har varit avstannade i mer än ett decennium? (Särskilt Legal Drug >_> att överge Kazahaya är som att överge en våt liten kattunge...och det är bara så fel.)
Clover-omnibusen innehöll de fyra färdigställda volymerna. Enligt Wikipedia:
SÅ VARFÖR RITAR MAN DEM INTE DÅÅÅÅ?!?!?!?!?! D:
Clover upphörde år 1999. Alltså har den varit i dödläge ännu längre än Legal Drug (som varit död sedan 2003). Inte snällt tycker man här.
För de som undrar vad Clover faktiskt handlar om kan jag göra ännu en sådan där tråkig bokrecensions-sak här (dvs. en översättning av förlagets baksidestext och sen lite klagomål från mig ^-^):
Kazuhiko är en ung, men redan djupt sårad, black-ops-agent (vad det heter på svenska vet jag inte ._. men en sån där militär som sysslar med saker som inte är helt lagliga, såna som konspirationsteoretiker tycker är intressanta :D) i en barock, retroteknologisk värld—sliten från sin pensionerade tillvaro för att eskortera den mystiska flickan Sue till ett resmål som bara hon känner till. Sue och Kazuhiko har aldrig träffats … men trots det känner hon honom. Sedan fyra års ålder växte hon upp med två avlägsna röster som enda mänskliga kontakt: hennes gamla "mormoders"—Kazuhikos överordnade, General Ko (pfft, det lät lite kul) och Kazuhikos döda flickväns, den vackra sångerskan Ora. Och Sue har varit fången i buren i alla dessa år på grund av vad hon är, och vad Clover Leaf-projektet upptäckte att hon var: en militär topphemlighet … och den farligaste personen i världen.
Berättarstilen i Clover är väldigt intressant. Bilderna är otroligt glesa och extremt estetiska, syftet är inte att klämma in så mycket story som möjligt på en sida utan det kan vara två små rutor och sedan bara tomhet för att uttrycka stämningen. Den började väldigt lovade med en intressant science fiction-värld, dock tyckte jag att den blev lite tråkig senare när fokuset blev på alla storrrrrmande kännnnnnslor eller ja, ni vet, shojo, vilket gör att dess medelbetyg sänks lite i mina ögon. ("Slutet" var däremot lite mer intressant när man fick veta mer om en annan karaktär.)
Omnibusformatet gör fint ifrån sig då man får masssssvis med fina färgsidor och exklusiva extrabilder i slutet! Clover rekommenderas mest till alla som tycker om bilder, artbooks och diverse, inte så mycket till hardcore fans av Naruto ^-^
För en gångs skull orkar jag inte sätta in en bild.
Idag har jag (<--detta låter oroande likt ett normalt blogginlägg) varit och nördat runt på Stockholms diverse seriebutiker (<--okej det var inget). Mitt uppdrag var att lägga beslag på Fujoshi Rumi
Sorg.
Allvarligt talat tycker jag att det är väldigt respektlöst av CLAMP att bara ... överge sina serier sådär! >__< De ritar bara xxxHolic och någonting vid namn Kobato nu, kan de inte återuppta någon av sina andra serier som har varit avstannade i mer än ett decennium? (Särskilt Legal Drug >_> att överge Kazahaya är som att överge en våt liten kattunge...och det är bara så fel.)
Clover-omnibusen innehöll de fyra färdigställda volymerna. Enligt Wikipedia:
The manga was conceived as a four part story. The first two volumes comprise part I and trace the main story in the present. The following two volumes are parts II and III, and are flashbacks which explain the history behind certain incidents. According to series head writerNanase Ohkawa, two further books are needed to complete the story.[1]
SÅ VARFÖR RITAR MAN DEM INTE DÅÅÅÅ?!?!?!?!?! D:
Clover upphörde år 1999. Alltså har den varit i dödläge ännu längre än Legal Drug (som varit död sedan 2003). Inte snällt tycker man här.
För de som undrar vad Clover faktiskt handlar om kan jag göra ännu en sådan där tråkig bokrecensions-sak här (dvs. en översättning av förlagets baksidestext och sen lite klagomål från mig ^-^):
Kazuhiko är en ung, men redan djupt sårad, black-ops-agent (vad det heter på svenska vet jag inte ._. men en sån där militär som sysslar med saker som inte är helt lagliga, såna som konspirationsteoretiker tycker är intressanta :D) i en barock, retroteknologisk värld—sliten från sin pensionerade tillvaro för att eskortera den mystiska flickan Sue till ett resmål som bara hon känner till. Sue och Kazuhiko har aldrig träffats … men trots det känner hon honom. Sedan fyra års ålder växte hon upp med två avlägsna röster som enda mänskliga kontakt: hennes gamla "mormoders"—Kazuhikos överordnade, General Ko (pfft, det lät lite kul) och Kazuhikos döda flickväns, den vackra sångerskan Ora. Och Sue har varit fången i buren i alla dessa år på grund av vad hon är, och vad Clover Leaf-projektet upptäckte att hon var: en militär topphemlighet … och den farligaste personen i världen.
Berättarstilen i Clover är väldigt intressant. Bilderna är otroligt glesa och extremt estetiska, syftet är inte att klämma in så mycket story som möjligt på en sida utan det kan vara två små rutor och sedan bara tomhet för att uttrycka stämningen. Den började väldigt lovade med en intressant science fiction-värld, dock tyckte jag att den blev lite tråkig senare när fokuset blev på alla storrrrrmande kännnnnnslor eller ja, ni vet, shojo, vilket gör att dess medelbetyg sänks lite i mina ögon. ("Slutet" var däremot lite mer intressant när man fick veta mer om en annan karaktär.)
Omnibusformatet gör fint ifrån sig då man får masssssvis med fina färgsidor och exklusiva extrabilder i slutet! Clover rekommenderas mest till alla som tycker om bilder, artbooks och diverse, inte så mycket till hardcore fans av Naruto ^-^
För en gångs skull orkar jag inte sätta in en bild.
29 oktober 2010
Varelsen återgår till sina rötter.
Eftersom jag, den högt vördade Varelsen, har tillbringat mina senaste inlägg med att fangirla över saker som jag för endast något år sedan behandlade som leprainfekterade hamstrar, tänker jag i detta inlägg skärpa till mig. Detta innebär att detta både kommer att bli längre och mer svårläsligt. WOOHOO! Nu ska alla normala bloggläsare hurra för mig och sluka det här som en glass med kolasås. (Ersätt kolasås med något annat om du inte gillar kolasås. Exempelvis jordgubbar.)
För några dagar sedan började jag läsa om ett par serier som jag har varit hemskt förtjust i under många långa år (typ 3), för nostalgins och uppskattningen av den äkta kvalitetens skull. (När man köper blandade mangor på rekommendation kan det hända att man får med flera som inte alls faller en i smaken och därmed bedövar känslan för riktigt bra serier; därmed kan det bara vara hälsosamt att återuppleva bra-heten hos de serier som man verkligen vet är ... bra.) När Varelsen får goda minnen kring något uppnår detta något en kultstatus hos Varelsen, som sedan absolut inte kan brytas och inte är ett random "KYAA ZOMG LAVI" (<--en överdrift och brutal kränkning från Charles sida ¨'_¨' jag är väl inte sådär?bara i hemlighet?) ryck utan snarare en mer lågmäld men samtidigt mycket mer djuprotad känsla som gör att man bara börjar le i hela ansiktet. (Exempel: Filmen Catwoman, som sågs av mig vid ca 11 års ålder i en katt- och Egyptenperiod och därmed höjdes till en status i likhet med Gud. Filmrecensenterna höll däremot inte med mig. Men dem skiter jag i.)
I vilket fall som helst ¨'_¨' Nu försöker jag bara motbevisa Charles genom att skriva alldeles för långa stycken med alldeles för många stora ord. Nu så :D Poängen :D En sådan gillar jaginte alls :D
Godchild
Kaori Yukis Godchild var den första mangan som jag verkligen på allvar Tyckte Hemskt Mycket Om. Jag stötte på den när den gick i Shojo Stars och fann den blodig men samtidigt väldigt fascinerande. Det jag nog gillar mest med den är upplägget som passar mig precis; den börjar med fristående äventyr men som ändå introducerar karaktärerna på ett naturligt sätt och övergår sedan stilfullt till en djupare plotline, medan alla oneshots ändå sprängs in ibland för att behålla variationen. Dessutom är den så härligt skruvad på ett sätt som ändå inte känns totalt ologiskt (världen rymmer många underligheter), och handlar om djupt psykologiskt störda människor. Djupt psykologiskt störda människor är alltid intressantast att läsa om :D Eller djupt psykologiskt störda människoliknande saker (Anne Rice's Vampire Chronicles! <3). Dessutom är den av en utmärkt längd (7-13 böcker är den optimala längden på en serie; räknat med eller utan Cain Saga blir Godchild oavsett perfekt längd!) med en rejäl plot twist och ett rörande och tvetydigt slut som inte drar sig för att göra läsaren bedrövad. Den bästa sortens serie helt enkelt.
xxxHolic
Biblioteket i mitt område har bara första volymen av xxxHolic. Detta var innan jag kände till Science Fiction Bokhandeln, och den volymen blev omlånad HUR många gånger som helst xD Jag tröttnade aldrig på den! Jag tyckte helt enkelt att den var precis lika cool varje gång jag läste den. Det var urbant övernaturligt, det var teman värda att begrubbla, och det var baseballträn som döptes till Skära-Igenom-Metall-Svärd (vilket jag garvade åt. Länge). xxxHolic är så underlig och speciell på alla sätt, tecknarstilen är medvetet lite konstig och annorlunda från andra CLAMP-serier för att uppehålla seriens surrealism. Även den gör det här mysiga med fristående äventyr som ändå ger mer inblick i huvudpersonernas syn på saken än ett utomstående perspektiv, Watanuki är sannerligen älskvärd av sig ^-^ Det som gör xxxHolic snäppet sämre än Godchild är dels det utdragna antalet böcker innan storyn kommer igång, dels att surrealismen och crossovern med Tsubasa går överstyr när det väl händer. Men annars är den så hemskt trevlig, med sina lättlästa kapitel (förutom möjligtvis aphanden x_x den är läskig!) och neotraditionella asiatiska stämning.
Av någon anledning gör Legal Drug-crossoverbiten alltid mig glad :D Varför då? Den är typ två sidor? Men Legal Drug är också ohyggligt bra >_> Dock har den varit avstannad i produktionen i 7 år. CLAMP måste få böter.
Jag är för tillfället på bok 2 i båda serier i minextremt snabba ahem ahem omläsning. Eftersom klockan nu är 00.27 så ska jag stänga av datorn och (inte sova, vad tror du? ¨'_¨' det här är enda tiden på dygnet då det är tyst!) läsa arcen Butterfly Bones; Alexis lives on :3
Baibai ^-^
och där fick du din intellektuella sak, Charles ¨'_¨' heheh x) du är nog den enda som har läst hit.
~owari~
För några dagar sedan började jag läsa om ett par serier som jag har varit hemskt förtjust i under många långa år (typ 3), för nostalgins och uppskattningen av den äkta kvalitetens skull. (När man köper blandade mangor på rekommendation kan det hända att man får med flera som inte alls faller en i smaken och därmed bedövar känslan för riktigt bra serier; därmed kan det bara vara hälsosamt att återuppleva bra-heten hos de serier som man verkligen vet är ... bra.) När Varelsen får goda minnen kring något uppnår detta något en kultstatus hos Varelsen, som sedan absolut inte kan brytas och inte är ett random "KYAA ZOMG LAVI" (<--en överdrift och brutal kränkning från Charles sida ¨'_¨' jag är väl inte sådär?
I vilket fall som helst ¨'_¨' Nu försöker jag bara motbevisa Charles genom att skriva alldeles för långa stycken med alldeles för många stora ord. Nu så :D Poängen :D En sådan gillar jag
Godchild
Kaori Yukis Godchild var den första mangan som jag verkligen på allvar Tyckte Hemskt Mycket Om. Jag stötte på den när den gick i Shojo Stars och fann den blodig men samtidigt väldigt fascinerande. Det jag nog gillar mest med den är upplägget som passar mig precis; den börjar med fristående äventyr men som ändå introducerar karaktärerna på ett naturligt sätt och övergår sedan stilfullt till en djupare plotline, medan alla oneshots ändå sprängs in ibland för att behålla variationen. Dessutom är den så härligt skruvad på ett sätt som ändå inte känns totalt ologiskt (världen rymmer många underligheter), och handlar om djupt psykologiskt störda människor. Djupt psykologiskt störda människor är alltid intressantast att läsa om :D Eller djupt psykologiskt störda människoliknande saker (Anne Rice's Vampire Chronicles! <3). Dessutom är den av en utmärkt längd (7-13 böcker är den optimala längden på en serie; räknat med eller utan Cain Saga blir Godchild oavsett perfekt längd!) med en rejäl plot twist och ett rörande och tvetydigt slut som inte drar sig för att göra läsaren bedrövad. Den bästa sortens serie helt enkelt.
 |
| dessutom läste jag denna under min yaoi-är-djävulens- avkomma-period, så jag tänker inte ens nämna något sådant :D jag har alltid haft svårt för riff :D:D:D:D:D:D |
xxxHolic
Biblioteket i mitt område har bara första volymen av xxxHolic. Detta var innan jag kände till Science Fiction Bokhandeln, och den volymen blev omlånad HUR många gånger som helst xD Jag tröttnade aldrig på den! Jag tyckte helt enkelt att den var precis lika cool varje gång jag läste den. Det var urbant övernaturligt, det var teman värda att begrubbla, och det var baseballträn som döptes till Skära-Igenom-Metall-Svärd (vilket jag garvade åt. Länge). xxxHolic är så underlig och speciell på alla sätt, tecknarstilen är medvetet lite konstig och annorlunda från andra CLAMP-serier för att uppehålla seriens surrealism. Även den gör det här mysiga med fristående äventyr som ändå ger mer inblick i huvudpersonernas syn på saken än ett utomstående perspektiv, Watanuki är sannerligen älskvärd av sig ^-^ Det som gör xxxHolic snäppet sämre än Godchild är dels det utdragna antalet böcker innan storyn kommer igång, dels att surrealismen och crossovern med Tsubasa går överstyr när det väl händer. Men annars är den så hemskt trevlig, med sina lättlästa kapitel (förutom möjligtvis aphanden x_x den är läskig!) och neotraditionella asiatiska stämning.
Av någon anledning gör Legal Drug-crossoverbiten alltid mig glad :D Varför då? Den är typ två sidor? Men Legal Drug är också ohyggligt bra >_> Dock har den varit avstannad i produktionen i 7 år. CLAMP måste få böter.
 |
| ALLA GILLAR FJÄRILAR OCH RÖKELSE |
Jag är för tillfället på bok 2 i båda serier i min
Baibai ^-^
och där fick du din intellektuella sak, Charles ¨'_¨' heheh x) du är nog den enda som har läst hit.
~owari~
28 oktober 2010
Varelsen ville att jag skulle uppdatera
Och det gör Jag, omtänksam som jag är.
Detta inlägg kommer att ha en simpel struktur och till största delen utgöras av en punktlista. Jag kommer att lista saker som är bra eller "5liga" under titeln "5ligt" och saker som är dåliga eller "0liga" under titeln "0ligt". Om någon undrar över orden bygger de på systemet som nämndes i första inlägget: Någonting som är 5ligt är helt enkelt bättre än något som bara är 3vligt". Någonting 0ligt är därför inte Xligt alls.
5ligt
Detta inlägg kommer att ha en simpel struktur och till största delen utgöras av en punktlista. Jag kommer att lista saker som är bra eller "5liga" under titeln "5ligt" och saker som är dåliga eller "0liga" under titeln "0ligt". Om någon undrar över orden bygger de på systemet som nämndes i första inlägget: Någonting som är 5ligt är helt enkelt bättre än något som bara är 3vligt". Någonting 0ligt är därför inte Xligt alls.
5ligt
- Halloween. Skräckfilmer på TV, godis, ledigt från skolan, roliga pumpor och fladdermöss, sidor som lägger upp läskiga saker i högtidens ära, , ett tillfälle att klä ut sig till grim reaper eller ett blödande lik, behöver jag fortsätta? Halloween är helt enkelt underbart.
- Att den arcen med den bästa storyn av Haruhi Suzumiya mangan finns på engelska och i min ägo nu. Och att den har Yuki på framsidan istället för Haruhi. Yuki Nagato är en långt 5ligare karaktär än Haruhi eller någon annan karaktär i mangan (speciellt Haruhi dock, hon är lite dryg) , sidan ser faktiskt lite ut som fanart, vilket Varelsen påpekade. Menmen, Yuki som Yuki. Även om denne Yuki inte ärlika 5lig som den vanliga
- Imogen Heap. Väldigt underlig men desto 5ligare musik. Mina favoritlåtar är The Walk och Headlock. Det krävs dock en viss typ av humör för att lyssna på dem, personligen påstår jag att bara lyssna på låtarna och inte göra någonting annat så länge. De är intressanta nog att uppmärksama.
- http://www.sfbok.se/manga/recension.asp?Move=list&Page=1 . Den där artikeln, för att det är sant.
- Hunden Cindy som bor i den lilla staden Berkinge med 7 invånare. Den gillar att bära omkring på vedträn och sova på mina fötter. Jag gillar att krama den och lukta på dess päls. Hundvalpar må vara överskattade men fullvuxna schäfrar på 60 kilo är det sannerligen inte.
- Sovmorgonen jag får imorgon. Våran idrottslärare vill sova så vi får börja vid Nio istället för Åtta.
- När man sätter versalerna på fel ord. Till exempel "Jag gav kalle Ballongen" vilket implicerar att Kalle är en sak och Ballongen en person. Fast egentligen är det ju ganska komiskt om man ser det så (<--- Underlig humor).
- Negima! Hur kunde jag betala 110 kr för den där? Den har inte ens en story!! Hur vågar den marknadsföra sig som äventyrsmanga (eller vänta, det kanske bara var Yokohime som marknadsförde den så)
- Svanar. Man matar dem och vad får man för det? Jo de jagar en och biter en! De är onda! (Det där scenariet skedde för 10 år sedan. Jag är bara väldigt väldigt långsint.)
- Avsaknaden av "ångra"-knapp när man ritar för hand. Det enda man kan göra när man ritat en bit av en lång lugg fel är att sudda ut hela ögat och sedan försöka fylla i konturerna av ögat och hoppas att man tryckte hårt nog med pennan.
Lycka! :D
Denna lilla Charles läste igenom den betydligt mindre Varelsens inlägg där hon nämner en sida vid namn comics heaven. Charles bestämde sig för at gå in och se på denna och av en slump fann Charles en bok denne aldrig trodde sig få se: Reading Club Volym 2! Mitt felköp som jag skrev om i en tidigare artikel! Den ensama boken i storformat som förstör min hyla eftersom den är ensam om formatet! Den är inte längre ett felköp! Tvåan finns!
För de flesta människor innebär detta antagligen inget speciellt men för en människa som Jag så är det viktigare än att det finns apelsinjuice till frukosten (extremt viktigt det med dock), så pass att jag faktiskt klappade händerna i förtjusning efter upptäckten. Min lycka framkommer antagligen inte av det sansade och smileys-lösa språket i denna text. Detta beror delvis på att jag har någon slags spärr som förbjuder mig att skriva mindre samlade saker på officiella sidor och dels för att jag redan skrev nedåtstående åt Varelsen över MSN och därav redan avreagerat mig.
Nämen se! säger:
GAAAAAH
READING CLUB BOK NUMMER 2
DEN FINNS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WOHO
INGEN MER ENSAM STORPOCKET I MIN BOKHYLLA
WOHO
För de flesta människor innebär detta antagligen inget speciellt men för en människa som Jag så är det viktigare än att det finns apelsinjuice till frukosten (extremt viktigt det med dock), så pass att jag faktiskt klappade händerna i förtjusning efter upptäckten. Min lycka framkommer antagligen inte av det sansade och smileys-lösa språket i denna text. Detta beror delvis på att jag har någon slags spärr som förbjuder mig att skriva mindre samlade saker på officiella sidor och dels för att jag redan skrev nedåtstående åt Varelsen över MSN och därav redan avreagerat mig.
Nämen se! säger:
GAAAAAH
READING CLUB BOK NUMMER 2
DEN FINNS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WOHO
INGEN MER ENSAM STORPOCKET I MIN BOKHYLLA
WOHO
Varelsen säger:
:D
Nämen se! säger:
Varelsen säger:
så 5ligt :D
Mitt felköp är inte längre ett felköp!!!
Mitt felköp är inte längre ett felköp!!!
Fujoshi Rumi eller Varelsen får fangirldamp igen, fast inte lika allvarlig sådan.
Har ni någonsin upplevt att man på ett eller annat sätt strosar runt lite grann på internet och på något sätt lyckas hitta en ytterst 5lig manga som är så bra att man till slut överhuvudtaget glömmer vart man hittade den? I sådana fall kan man inte annat än tro att det var Hitsuzen – eller ödet, som Ichihara Yuuko föredrar att säga.
Jag fann av en slump mangan Fujoshi Rumi, a.k.a Mousou Shoujo Otakukei, på Mangafox, och jag så att säga dog lite. Handlingen, en feelgood romantisk komedi, har en utgångspunkt i Takahiro Abe, en vanlig, välanpassad och proper ung man. Under sitt första år på gymnasiet förälskar han sig i Rumi Asai – en yaoi-moe-älskande otaku som är så långt ifrån vanlig som det går att bli. Rumi är fullständigt övertygad om att Takahiro och Shunsuke Chiba, Abes bästis från mellanstadiet, älskar varandra och låter sina fujoshifantasier löpa fritt!
Kan förälskelse uppstå mellan en vanlig kille och en Fujoshi?
(fujoshi = en galen fangirl av gayromanser som ibland kan vara en aning socialt inadept. Den ordagranna översättningen blir något i stil med "rutten flicka", ohohoho.)
Fujoshi Rumi är egentligen en seinen, men det är så pass mycket fanserviceav den trevliga sorten att det i början knappt märks alls. I senare kapitel blir det dock fler bröst, trosor, shoujo-ai-tafsning och så vidare än vad jag egentligen trivs med (Mangafox kategoriserar den som ecchi, det stämmer antagligen.......), men alla bilder på pojkar som ramlar på varandra den referensfyllda humorn är såpass rolig att den fick MIG att läsa igenom en hel tråkig mangakonvents-arc som gick ut på att själva seinenmålgruppen skulle få sina fetischer uppfyllda.
Det som är underbart med mangan är den skyhöga igenkänningsfaktorn, jag började asgarva av chockblandad förtjusning varje gång den tillsynes oskyldiga men näsblödande och egentligen extremt perversa Rumi svimmar då Chiba och Abe hamnar i lustigaställningar situationer, tänker sig sig själv som kille eller går runt och dreglar på gympan eller får allmän moepanik. Samtidigt som den bidrar med Fetish Fuel åt alla så lyckas den kärleksfullt ironisera över hela otakukulturen (typ som Ouran med reverse-harem-genren) med sina massvis av referenser. Den kan inte mäta sig med referenserna i Sayonara Zetsubou Sensei som tar upp nästan halva boken, men många är det. Dessutom fanns det inga karaktärer jag störde mig på, inte ens när de trakasserar varandra för det ska man ju ha förutsett x) Alla var faktiskt väldigt lätta att tycka om i all sin pervositet (Mary Sues är de inte!), och man sitter och hoppas både på att folk av samma kön ska ramla på varandra mer och att folk av motsatt kön ska sluta vara tröga och bara erkänna.
Dock kom den ultimata nådastöten för gör-Varelsen-till-ett-jättestort-fan genom detta. Av alla mangor i HELA CYBERSPACE lyckas jag fastna för en som refererar till min OTP!!1!111!1!1!!1!!1 HITSUZEN INDEED!
Jag skall inhandla denna så snart det bara går. SF-bokhandeln har den inte, däremot har det dyra men trevliga alternativet Comics Heaven den i lager vilket gör mig lycklig. Jag menar. Referenser till LaviYuu. Nu dör jag~~!
(Charles: Nu när jag äntligen utforskar och hittar någon manga på egen hand så är det självfallet rena motsatsen till vad du gillar >_> heheh, förlåt xD fast nä x3)
Jag fann av en slump mangan Fujoshi Rumi, a.k.a Mousou Shoujo Otakukei, på Mangafox, och jag så att säga dog lite. Handlingen, en feelgood romantisk komedi, har en utgångspunkt i Takahiro Abe, en vanlig, välanpassad och proper ung man. Under sitt första år på gymnasiet förälskar han sig i Rumi Asai – en yaoi-moe-älskande otaku som är så långt ifrån vanlig som det går att bli. Rumi är fullständigt övertygad om att Takahiro och Shunsuke Chiba, Abes bästis från mellanstadiet, älskar varandra och låter sina fujoshifantasier löpa fritt!
Kan förälskelse uppstå mellan en vanlig kille och en Fujoshi?
(fujoshi = en galen fangirl av gayromanser som ibland kan vara en aning socialt inadept. Den ordagranna översättningen blir något i stil med "rutten flicka", ohohoho.)
Fujoshi Rumi är egentligen en seinen, men det är så pass mycket fanservice
Det som är underbart med mangan är den skyhöga igenkänningsfaktorn, jag började asgarva av chockblandad förtjusning varje gång den tillsynes oskyldiga men näsblödande och egentligen extremt perversa Rumi svimmar då Chiba och Abe hamnar i lustiga
Dock kom den ultimata nådastöten för gör-Varelsen-till-ett-jättestort-fan genom detta. Av alla mangor i HELA CYBERSPACE lyckas jag fastna för en som refererar till min OTP!!1!111!1!1!!1!!1 HITSUZEN INDEED!
Jag skall inhandla denna så snart det bara går. SF-bokhandeln har den inte, däremot har det dyra men trevliga alternativet Comics Heaven den i lager vilket gör mig lycklig. Jag menar. Referenser till LaviYuu. Nu dör jag~~!
(Charles: Nu när jag äntligen utforskar och hittar någon manga på egen hand så är det självfallet rena motsatsen till vad du gillar >_> heheh, förlåt xD fast nä x3)
 |
| vol. 1 |
23 oktober 2010
Tre mangaserier som behöver mera kärlek
Eller vad det svenska motsvarighet till "needs more love" är, enligt den lilla fröken Varelse är det vad som står i titeln. Titeln är självförklarande och presenteras med hjälp av en fantastisk punktlista. Alla serier som listas här är icke-licensade utanför japan och finns därför att läsa på mangareader och/eller mangafox.
- Yami no Koe - Junji ItoEn samling oneshots skrivna av författaren till mästerverket Uzumaki. Denna kollektion av Oneshots är visserligen bara hälften så bra som Uzumaki och kanske en fjärdedel så läskig men historierna är sådär lagom obehagliga och underhållande skumma på samma gång så den är definitivt läsvärd. De två första historierna är de överälgset sämsta medan de bästa är nummer tre och nummer sex som är minnesvärda och lagom underliga och skrämmande. Nummer fem är spyframkallande och äcklig och bör inte läsas av någon som planerar att äta någonting under de kommande fem veckorna. Finns att läsa på Mangafox, läs också uppföljaren Yami no Koe - Kaidan som är lika bra den.
- Doubt - Tonogai YoshikiEn 21 kapitel lång manga som påminner om SAW fast med mindre elaboraterad tortyr och mera story och psykologisk skräck. Människor blir inlåsta och mördade en efter en och deras enda chans att ta sig ut är att lista ut vem som är mördaren. Denna manga är populärare än de andra på listan och jag känner faktiskt hela 2 människor som har läst den. Den är hur som helst väldigt 5lig´, bra ritad, bra story och bra upplägg. Finns att läsa på Mangafox
- Hoozuki no Shima - orkar inte hitta författareEn väldigt trevlig bok om två barn på en isolerad ö som måste fly från den innan de blir dödade. min beskrivning suger men mangan är läsvärd på alla sätt och vis förutom att man blir störd av peddo-läraren, så pass att han fick mig att sluta läsa den första gången jag läste, då jag bara var ett oskyldigt litet barn (vars hobby var att läsa alla mangaserier som mangafox klassade som skräck). Den är lätt att läsa och förstå men lyckas ändå engagera med sin storyn
21 oktober 2010
Fangirl-moment, den riktiga varelsen återkommer strax.
AUUGUGHGHHHH. Mina böcker har anlänt från Adlibris. Jag tillbringade gårdagen samt idag med att läsa första boken av Nightmare Inspector; den är mycket trevlig och sådär lite psykologisk som Charles sade en gång men jag skulle dock ha velat se lite mer karaktärsutveckling redan i början istället för bara oneshots, var vad jag tänkte .__. (Lite mer som xxxHolic, den går ju lite i samma stil sådär :3) Nåja, sedan öppnade jag upp och läste bok 11 av D.Gray-man, och jag blev bara helt AUAUGUGUGHGHHHHHHH o______________O igen som om inget hade hänt. Trots att jag redan har sett hela Ark-arcen (:D) som anime så njuter jag precis lika mycket av att läsa den ändå, DGM är ju trots allt DGM!!1!!1!11!111!
Jag tror att det som gör den så fantastisk är hur stämningen mellan alla karaktärer är uppmålad, eller ja, då särskilt stämningen mellan den goda och den onda sidan :D Alla Noahs är så mänskliga på ett sätt som villains ofta inte lyckas med och sättet som de interagerar med exorcisterna på är så episkt trevligt<3 (exempel: Jasdevi & Allen X3 och Rooooaaaaaadddddddddd :DDDDDD) Det skadar ju inte att den är snyggt ritad och har en story och sådana där saker också, till skillnad från alla andra shonen på 504529137681 kapitel, *ahem*.
Och Lavi. Auuuhhhhhhh, Lavi. (Jag måste sluta med det där.) Men det går inte >_> (<-svarar sig själv) Han är bara så…AUGH!! Jag hade inte läst D.Gray-man på ett tag och känslan av att se Lavi i en story hade försvunnit lite, det var nästan så att jag skrattade åt mig själv men så bara vände jag sida till kapitel 100 och näsblödde metaforiskt (?) en aning, pinsamt nog blev jag tvungen att slita blicken, heh ♥ HERREJÖSSES HAN ÄR FÖR SNYGG >____> och han är så perfekt för kannndaaaaa D:
Det enda jag är orolig för när det gäller utvecklingen av D.Gray-man är att den går i Shonen Jump och att Hoshino kanske kan tänkas driva den vidare bortom sitt egentliga omfång, som har hänt en del andra serier, *ahem*. Hon borde avsluta DGM på 30-40 volymer och ge Earl/Black Order-konflikten en lösning (eller åtminstone en upplösning), istället för att döda sin antagonist två gånger på extremt nedvärderande sätt och ersätta dem med piercade saker som trycker på ångra så fort de har genomfört sina mästerplaner, ahem ahem AHEM.
Naruto borde ha slutat vid Orochimaru T___T
Men men, oavsett hur det går för D.Gray-man i framtiden så tänker jag nu spendera min tid med att bara titta på de sex färska volymerna som ligger och glänser lite i min bokhyllaoch även om serien går åt helvete finns ju få-damp-på-båten-utan-hårband-scenen att glo på några gånger.
Mata ne, nästa gång är det förhoppningsvis normala Varelsen som skriver ^__^
Jag tror att det som gör den så fantastisk är hur stämningen mellan alla karaktärer är uppmålad, eller ja, då särskilt stämningen mellan den goda och den onda sidan :D Alla Noahs är så mänskliga på ett sätt som villains ofta inte lyckas med och sättet som de interagerar med exorcisterna på är så episkt trevligt<3 (exempel: Jasdevi & Allen X3 och Rooooaaaaaadddddddddd :DDDDDD) Det skadar ju inte att den är snyggt ritad och har en story och sådana där saker också, till skillnad från alla andra shonen på 504529137681 kapitel, *ahem*.
Och Lavi. Auuuhhhhhhh, Lavi. (Jag måste sluta med det där.) Men det går inte >_> (<-svarar sig själv) Han är bara så…AUGH!! Jag hade inte läst D.Gray-man på ett tag och känslan av att se Lavi i en story hade försvunnit lite, det var nästan så att jag skrattade åt mig själv men så bara vände jag sida till kapitel 100 och näsblödde metaforiskt (?) en aning, pinsamt nog blev jag tvungen att slita blicken, heh ♥ HERREJÖSSES HAN ÄR FÖR SNYGG >____> och han är så perfekt för kannndaaaaa D:
Det enda jag är orolig för när det gäller utvecklingen av D.Gray-man är att den går i Shonen Jump och att Hoshino kanske kan tänkas driva den vidare bortom sitt egentliga omfång, som har hänt en del andra serier, *ahem*. Hon borde avsluta DGM på 30-40 volymer och ge Earl/Black Order-konflikten en lösning (eller åtminstone en upplösning), istället för att döda sin antagonist två gånger på extremt nedvärderande sätt och ersätta dem med piercade saker som trycker på ångra så fort de har genomfört sina mästerplaner, ahem ahem AHEM.
Naruto borde ha slutat vid Orochimaru T___T
Men men, oavsett hur det går för D.Gray-man i framtiden så tänker jag nu spendera min tid med att bara titta på de sex färska volymerna som ligger och glänser lite i min bokhylla
Mata ne, nästa gång är det förhoppningsvis normala Varelsen som skriver ^__^
17 oktober 2010
mysiga OT:s och ET:s (Charles version)
Denna håller jag med Varelsen om. Den är verkligen fruktansvärt 5lig! Som Varelsen nog nämnde är den från Pandora Hearts. Jag valde dock en video med annan tillhörande bild, för variationens skull.
ET från första säsongen av Vampire Knight. Animen är
Ending nummer 2 från samma anime, med samma artist. Detta gör det ganska förståeligt att denna också är på listan över mysika OT:s/ET:s. Denna är nästan trevligare än den första då den känns mera komplex på något vis, dock svårare att memorisera.
Den första Openingen till Higurashi no Naku koro ni. Den är otroligt trevlig och bringar tillbaka 5liga minnen om tiden då jag först såg den. Den passar också väldigt bra till animen tycker jag.
OT:n till säsong 2 av samma anime. Egentligen väldigt mycket tråkigare än den andra men även här passar dess stämming så pass bra ihop med animen att den blir lika bra i alla fall.
Nej förresten, den är inte alls tråkig. Den är faktiskt jättetrevlig, lika trevlig som den från säsong 1. *lyssnade på den igen och ändrade sig*
Och gissa vad detta är! Jo, det är openingen till den TREDJE säsongen! Animen i sig är visserligen inte i närheten av lika bra som de andra två och introt passar inte stämmningen i animen lika bra men sången i sig är ännu 5ligare än de två tidigare. Jag kan en stor del av texten på grund av att jag lyssnat på den minst 100 gånger.
Denna sång kan jag också texten till, någonting jag finner väldigt underligt eftersom jag bara har sett cirka 3 avsnitt av animen innan jag blev utråkad. Openingen är dock rätt så trevlig och lugnande på något vis.
Om sången verkligen är bra eller inte är jag inte så säker på, jag vet dock att Sayonara Zetsubo Senseis opening platsar här bara på grund av iden med små (rätt så tråkiga, men ändå) skämt skrivna i bakgrunden.
----------------------------------------------------------
Det får räcka ^_^ Det finns säkert flera men eftersom dessa var de jag kom på direkt så betyder det antagligen att de är de mest framstående. Ha det så bra!
mysiga OTs och ETs :D (Varelsens version)
Den här låten är ... så underbar *__* Jag hatade den till en början, men efter att ha hört den genom hela tredje säsongen av D.Gray-Man så blev den till sist ":D" och sedermera knarkad. (Gå förresten in på klippet på YouTube och lägg märke till smileyn efter den näst högst betygsatta kommentaren xD)
Doubt & Trust - Access
Åh vad den här satte sig; introt till Pandora Hearts om någon undrar, därav den tuffa bilden :3
Parallel Hearts - FictionJunction Yuuka
Augh =__= Denna däremot är ond. Jag vet inte vart den kom ifrån, jag lyssnade på någonting helt annat och så kom den som bakgrundmusik till eftertexterna. Jag har haft den i huvudet sedan dess. ET till någon säsong av Naruto.
Nakushita Kotoba - No Regret Life
Pissiga Sony Music har tagit bort originalversionen av den mysiga insert themen till Kuroshitsuji II så nu finns bara dryga fandubs kvar. Låten heter Kagayaku Sora no Shijima Ni Wa och framförs av Kalafina om någon vill surfa runt och försöka hitta den riktiga ¨'__¨'
OTn från Kuroshitsuji I tog de däremot INTE bort! Mysig och underbart nostalgisk efter CLAUDE och innan Sebastian blev konstig ¨'__¨'
Monochrome no Kiss - SID
Den här är egentligen ganska jobbig. Men den förvandlades till en uthärdlig och catchy låt efter andra genomlyssningen, á la Caramelldansen. Vad den heter har jag ingen aning om, det är väl det där som står i början av videon. Den är från To Aru Majutsu No Index, lägg märke till Fem!Kanda:n, den störda Allenkopian och Crosswannaben på bilden x)
Mysigt piano är mysigt.
Random påträffad DNAngel OT från runtsurfning på YouTube, jag har inte sett själva DNAngel-animen.
Och auughh. AUUGGGHHHHH, DEN HÄRRRRRRR. Den var så underbar att den numera är sönderlyssnad ("Musician" i slutet på videon också *-*). Första DGM-OT:n.
Innocent Sorrow - Abingdon Boys School.
Nu vet jag att jag tänkte lägga upp någonting här, en eller flera, som jag har glömt, kommer att komma på igen klockan två på natten och skrika NEEEJ HELSKOTTA OCKSÅ inuti mitt huvud, menmen x) Folket får nöja sig med ovanstående special mentions som lyckades ta sig igenom filtret :D
VARNING: Här klagar Charles på Hinagiku IGEN!
Till skillnad från andra människor som klagar på karaktärer så kan ni se att jag inte har tagit någon osmickrande eller förolämpande bild på henne. Detta är av 2 anledningar:
- Jag föredrar att argumentera med riktiga argument istället för med propaganda och förtal
- Det FINNS inga förolämpande bilder på henne för alla älskar henne
Ja, förutom jag då... Jag får lust att kasta boken i väggen så fort hon är med...Om detta var en populärare blogg med läsare som faktiskt visste vem Hinagiku var så skulle de just nu tänka: "Hur kkkaaaaaaaaan man hata Hinagiku-chaaaaan <33 Hon är ju bara så söt och smart och snäll och blablabla" och det är just detta som är anledningen till att jag inte gillar henne >___< PERFEKTA KARAKTÄRER ÄR INTE INTRESSANTA! Okej, så jag antar att ALLA karaktärer (förutom Ayumu eller vad hon hette) är "för perfekta" men Hinagiku är bara för mycket >__< Jag menar i hennes karaktärsbeskrivning längst bak i boken så STÅR det att hon är bra på i stort sett allt >___< Jag menar, det borde ju vara ett tecken på att en karaktär har gått för långt...
Hon är extremt populär, alla karaktärer älskar henne, hon är vacker(fast egentligen så tycker jag inte att hon är det... men jag är nog partisk), hon är smart, en vän av alla levande varelser, kan av någon anledning slåss med svärd och så vidare =_= Och tar sympatipoäng då den stackarn blev övergiven av sin a föräldrar också. Det enda "felet" med henne är inte ens ett riktigt fel, men hon ska visst vara rägg för höjder. Detta hindrar henne dock inte från att klättra upp i träd för att rädda fågelungar...
När jag läste karaktärsbeskrivningen så antog jag att hon skulle vara en parodi på mary-sue-typen men nej =_= Författaren tycker helt seriöst att vi ska älska henne, jag menar, hon är ju perfekt, hur ska vi kunna låta bli?!
Och det värsta är att det FUNGERAR! Hon är enligt tvtropes (Lovely hemsida föresten) den populäraste karaktären i serien! Dubbelt så populär som Maria som kom 2a >__< UUUUSCCCH! Vad hände med realistiska karaktärer med både positiva och negativa egenskaper? =_=
(Detta inlägg är det första inlägget från Naisu! Jag tyckte att detta behövde uppmärksammas åter igen.)
Länkar!
Det finns numera tre nya länkar i länkboxen till vänster på sidan. Tänkte uppmärksamma dem lite eftersom alla är 5liga!
Den första länken går till den heliga Science Fiction Bokhandeln, mer behöver nog inte sägas, förutom hur jag hade kunnat glömma lägga upp den, helt sjukt.
Den andra länken går till den SF-drivna hemsidan J-Fi som har trevliga mangarecensioner, tips, releasedatum och artiklar. En trevlig liten grej att veta är att maskoten som dyker upp överallt är ritad av min lärares lillasyster. Världen är som sagt liten.
Och den tredje och sista länken som tekniskt sett hamnade högst upp av de tre i den faktiska länkningsgrejen leder er till Ikikata, en underhållande och aktuell hemsida om allt som har med Japan att göra :D Mycket bra för insatta personer som vill ha något att läsa.
Sisådärja, nu lämnar jag det upp till er att utforska länkarna ^_^ Ha så skojigt! eller nåt!
Den första länken går till den heliga Science Fiction Bokhandeln, mer behöver nog inte sägas, förutom hur jag hade kunnat glömma lägga upp den, helt sjukt.
Den andra länken går till den SF-drivna hemsidan J-Fi som har trevliga mangarecensioner, tips, releasedatum och artiklar. En trevlig liten grej att veta är att maskoten som dyker upp överallt är ritad av min lärares lillasyster. Världen är som sagt liten.
Och den tredje och sista länken som tekniskt sett hamnade högst upp av de tre i den faktiska länkningsgrejen leder er till Ikikata, en underhållande och aktuell hemsida om allt som har med Japan att göra :D Mycket bra för insatta personer som vill ha något att läsa.
Sisådärja, nu lämnar jag det upp till er att utforska länkarna ^_^ Ha så skojigt! eller nåt!
Nejnej, det här är inte alls perverst ^_^
I lördags var jag inne i stan och flummade med konventare på BR leksaker och Plattan :D skojskoj som väntat, menmen, hela gruppen gick runt och diskuterade en quiz som majoriteten hade gjort för att se vilken slags seme/uke man är x) Imorse fann jag testet, här ser ni mitt resultat (det var ungefär precis vad jag hade väntat mig ^_____^'):
You are a Innocent Uke!
Cute and sweet, and most gentle of all uke, whips and chains are not for you - you just want someone to love you. You are often spotted in candy shops wearing furry kitty ears, where you are sure to be noticed by the Romantic Seme, whose protective instincts will kick in and will only want to take you home and love and protect you. And you, of course, will be more than happy to spend the rest of your life baking cookies for your seme.
Most compatible with: Romantic Seme
Least compatible with: Sadistic Seme, Don't Fuck With Me Seme
What seme or uke are you? Take the experience at SemeUke.com, or get seme/uke merch..
^gör testet via länken ovan 8D
Är det inte lite underligt att ett motstånd mot kedjor anses vara undantaget snarare än regeln? ¨'__¨' Nåja, yaoi är väl yaoi (och 90% av all yaoi är skit -__- det är väl ingen mening om de inte älskar varandraaa D: <--*känner sig instämmande-på-profil-aktig*)
You are a Innocent Uke!
Cute and sweet, and most gentle of all uke, whips and chains are not for you - you just want someone to love you. You are often spotted in candy shops wearing furry kitty ears, where you are sure to be noticed by the Romantic Seme, whose protective instincts will kick in and will only want to take you home and love and protect you. And you, of course, will be more than happy to spend the rest of your life baking cookies for your seme.
Most compatible with: Romantic Seme
Least compatible with: Sadistic Seme, Don't Fuck With Me Seme
What seme or uke are you? Take the experience at SemeUke.com, or get seme/uke merch..
^gör testet via länken ovan 8D
Är det inte lite underligt att ett motstånd mot kedjor anses vara undantaget snarare än regeln? ¨'__¨' Nåja, yaoi är väl yaoi (och 90% av all yaoi är skit -__- det är väl ingen mening om de inte älskar varandraaa D: <--*känner sig instämmande-på-profil-aktig*)
15 oktober 2010
Hanako and the Terror of Allegory
Som jag nämnde för X antal inlägg sedan så har jag läst en manga som jag tänker skriva en review på. Namnet på mangan är, som titeln på inlägget kanske antyder, Hanako and the Terror of Allegory, du har antagligen aldrig hört talas om den.
Nu undrar ni kanske, vad har Hanako, titelkaraktären, med denna beskrivning att göra?
Svar: Ingenting, titelkaraktären i fråga nämns inte ens på baksidestexten. Hanako är bara en random inneboende vars främsta rollverkar vara är att avslöja information som författaren i fråga inte orkade inkludera själv samt attrahera diverse lolicons med hjälp av framsidor med en naken hanako och inzoomningar på hennes lår.
Kort och gott: En okänd manga som inte förtjänar någon slags populäritet, läs något annat istället (inte för att jag gjorde det).
I Japan finns det många så kallade vandringssägner om allt från den munlösa kvinnan till fisken med människoansikte och mannen under sängen. Oftast rysliga berättelser. Vad folk inte vet är att när någon tror att en sådan berättelse är sann blir den verklighet. Då är det dags för Daisuke Asou att rycka in, för han är folklore-detektiv. <---- Beskrivning stulen lånad från sfboks hemsida.
Svar: Ingenting, titelkaraktären i fråga nämns inte ens på baksidestexten. Hanako är bara en random inneboende vars främsta roll
Även de andra karaktärerna är extremt tråkiga, Daisuke Asou är så personlighetslös som det möjligtvis går och har inte någon konstant personlighet utan beter sig bara på det sättet som ger mest dramatik till berättelsen, och hans kvinnliga vän, som är så intetsägande att jag inte ens minns hennes namn, är en typisk skräckfilmshjältina av den dåliga sorten och sitter ofta och skriker och oroar sig mera över sin kärlek och sitt privatliv än spöken och låter ofta känslorna ta överhanden.
 |
| Den här saken ska vara läskig och ful. Jag tycker att den är Både roligare och sötare än någon annan karaktär. |
När det gäller story så har denna manga inte heller mycket att komma med. Två böcker bestående av fristående, icke-läskiga, patetiska "spökhistorier" och en dåligt utvecklad romans mellan tråkig kvinnokaraktär och tråkig manskaraktär samt en väldigt tunn bakgrundsstory som aldrig lyckas engagera. Först i den sista boken börjar en sammahängande story bildas (hanakos bakgrunds-story), och trots att den fortfarande lider av en stor brist på förklaringar och dålig layout lyckas den i alla fall engagera mera än någonting annat i mangan, dock som ett drama snarare än en skräckmanga.
På den positiva sidan (ja, det finns faktiskt en, trots allt) så hade Hanako and the Terror of Allegory i alla fall ett trevligt tema, moderna myter är en av mina favoritsaker. Den var också väldigt lätt att läsa då ingenting onödigt så som stämningsuppbyggande och meningsfulla dialoger <--- räknas detta verkligen som en komplimang.?
 |
| En av de mindre misslyckade bilderna. |
En sista sak (ytterligare kritik förstås) är att den är förfärligt fult ritad. Förutom att teckningsstilen inte faller mig i smaken är allting ojämnt, opropotioneligt och, ja, allmänt fult.
Kort och gott: En okänd manga som inte förtjänar någon slags populäritet, läs något annat istället (inte för att jag gjorde det).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)