Visar inlägg med etikett umineko no naku koro ni. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett umineko no naku koro ni. Visa alla inlägg

6 februari 2011

Dag 06 - Least Favorite Anime Villian

Motsatsen till gårdagens fråga är ungefär lika lätt. Svaret är Sasuke Uchiha från den väldigt välkända animen/mangan Naruto.
Inte nog med att han tar upp all uppmärksamhet från seriens så kallade huvudperson, han har även en irriterande personlighet, är tråkig och gör diverse irriterande kvinliga karaktärer mer irriterande än de redan var när de fangirlar över honom konstant och beter sig som om han vore deras själsfrände när han behandlar dem som skit. 

Innehåller kanske spoilers från större delen av serien men med tanke på hur mycket man hör om serien har du antagligen fått det spoilat för dig ändå.



Han är ju Kishimotos favoritkaraktär, vilket är föga förvånande, och är en komplett  villian sue med sina episka krafter, så kallade charm och stjälande av uppmärksamhet och fokus, samtidigt försvinner alla bättre fiender (t.ex. Itachi, Orochimaru) från serien, oftast på grund av Sasuke på något vis. Förutom detta så är han en källa till angst för Naruto själv som envisas med att tro att Sasuke kan komma tillbaka tilll den goda sidan igen och Sakura som fortfarande har känslor för Sasuke utan någon vettig anledning och angstar över att han måste dö för att hon vet att han inte kommer att komma tillbaka till den goda sidan.

Ingen av hans handlingar numera har någon logisk anledning. Han ska hämnas en person han själv dödat (alltså inte hämnas på den utan hämnas på den han anser vara skyldig) genom att förstöra platsen han hela sitt liv beskyddat och göra precis motsatsen till vad den döde skulle ha velat. Det är ungefär lika dumt som det låter.

En annan irriterande onding är Erika Furudo från Umineko no Naku Koro ni trots att ajg paradoxalt nog inte har något problem med Fredrika Bernkastel själv. Antagligen för att Erika Furudo åter igen är en Mary Sue och stjäl allt rampljus, någonting jag har svårt för även när karaktärerna är dekonstruktioner eller parodier. Fortfarande inte en bråkdel av så illa som Sasuke då Sasuke är en helt vanlig Mary Sue/Marty Stue och ingen parodi eller dekonstruktion.

Eftersom det börjar bli jobbigt att leta upp listan till varje inlägg så kommer jag från och med nu att posta den i slutet av inlägget för att hålla reda på saker.
01. Your first manga/anime
02. Your favorite manga
03. Your favorite mangaka

04. Your favorite work by your favorite mangaka

05. Your favorite anime villian

06.Your least favorite anime villian
07. Your favorite anime hero/heroine
08. Your least favorite anime hero/heroine
09. Your favorite yandere
10. Your favorite tsundere
11. Your favorite overused manga plot device
12. Your least favorite overused manga plot device
13. Your favorite oneshot manga
14. A manga you would recommend to everyone
15. A manga you wish to see more of
16. A manga that makes you fluffy and happy when you read it
17. A manga you used to love but don’t anymore
18. A mangaka you just can’t get yourself to like
19. Two mangaka or authors you wish would do a collaboration
20. A manga you disliked enough to stop reading
21. A manga that isn’t licensed but SHOULD be
22. A manga that you feel embarrassed about liking
23. A manga that you disliked at first but came to enjoy later on
24. A manga that you started out enjoying but ended up not liking as much
25. A manga that has art you don’t like but you still enjoyed it
26. A manga that has great art but you didn’t like it
27. A manga that is just plain wierd
28. A manga that you wish did not exist
29. A manga that deserves more recognition
30. The most epic scene ever

1 februari 2011

Dag 2 - Favorite Manga

Ojoj, Where to start?

Att välja ut EN manga bland alla de som jag läst är i det närmaste omöjligt, speciellt som varje manga för något nytt till bordet (är det där ens ett uttryck?). Vissa är mer komiska och utan sammanhängande story medan andra är väldigt seriösa utan ett uns humor. Jag tvivlar på att ens hälften av alla mina favoriter kommer att komma med här och vissa lämnas med flit utanför eftersom de kommer att nämnas i andra artiklar.

Den första mangan som jag kommer att tänka på när det gäller favoriter är en ganska okänd manga kallad Nightmare Inspector. Den utspelar sig i Japan för något sekel sedan där en drömätande Baku vid namn Hiroku hjälper människor att bli av med sina mardrömmar. Mardrömmarna är oftast knutna till verkligheten på ett eller annat vis, är nästan aldrig vad de verkar vara och slutar mycket sällan riktigt som planerat.

Den här mangan är antagligen den mest omlästa i hela min bokhylla och anledningarna till detta är många. För det första är den en av de få mangaserier jag äger som faktiskt har ett slut, ett bra slut. Ett komplicerat, inte riktigt lyckligt men inte heller helt olyckligt slut som faktiskt kräver ett par omläsningar för att man helt ska kunna förstå det. För det andra så lyckas den blanda oneshots och sammanhängande story på ett näst intill perfekt sätt och lyckas dessutom hålla oneshotsen varierade utan att förlora den röda tråden. För det tredje lyckas den kombinera många av mina favoritsaker utan att för den delen bli High Octane Nightmare Fuel eller få något högre än trettonårsgräns. Allt finns här: Oneshots, drömmar, Psykologiska analyser, galna kunder och intressanta huvudpersoner tillsammans med den mörka stämningen och historer som inte alltid slutar väl.

Higurashi
På tal om historier som inte alltid slutar väl så är även mangan Higurashi No Naku Koro Ni en av mina favoriter. Betydligt mer välkänd än Nightmare Inspector och även betydligt blodigare. Historien är uppdelad i flera delar med två böcker och varje del verkar vara ett alternativt universum eller en retell. De karaktärer som blev mördade i arcen innan lever igen, samma festival upplevs igen och igen. Efter varje del får vi mer och mer information om vad som verkligen händer i staden. Mitt tips är att läsa mangan eller se animen utan några spoilers och av den anledningen tänker jag inte säga mycket mer om vad den handlar om. Se/läs den själv istället!

Jag tänker dock förklara varför jag gillar den så mycket, eller åtminstone försöka. Den första scenen vi ser i animen är när huvudpersonen slår ihjäl två av sina vänner, så det är aldrig någon hemlighet att seriens natur inte är vidare fluffig och ljus, men trots detta tjänar de första delarna av varje arc en mycket effektiv roll för att göra karaktärerna sympatiska, någonting väldigt många thrillers misslyckas stort med, och gör att när saker väl börjar gå fel blir de mer effektiva. Animens första säsong är fult animerad och mangan har sina gubbsjuka stunder men det hindrar inte Higurashi No Naku Koro Ni från att vara bland de bästa serierna jag har läst/sett.

Säsong två av animen ändrar i stort sett allt och är inte alls uppbyggd på samma sätt men lyckas vara minst lika bra trots att den inte innehåller i närheten av lika mycket blod, men desto mera story! Man skulle ha förväntat sig att alla de människor som blev indragna på grund av blodet och morden och hemskheterna skulle ha klagat men icke, jag kan inte minnas att jag har hört ett enda klagomål på andra delen av serien, faktum är att många till och med anser den vara bättre än den första. Jag vill verkligen spoila nu och berätta mer men jag ska inte, det vore onskefullt.

Higurashi No Naku Koro Ni har också en släktingserie som heter Umineko No Naku Koro Ni. Det är fortfarande människor som blir mördade och en verklighet som repeatar efter en viss tid men nu är det inte någon hemlighet varför allting händer. Allting förklaras av en karaktär i slutet av den första arcen och fokuset är istället på att förklara hur det kan ha hänt och huvudpersonens mål är att bevisa att karaktären som påstår sig veta hur allting ligger till har fel.

Jag har tyvärr bara sett animen och läst mangan av Umineko No Naku Koro Ni och från vad jag har hört är de mycket sämre än visual novelsarna. I mina ögon är de fortfarande läsvärda, om så bara på grund av samhörigheten med Higurashi. Serien är aningen svårare att greppa och lutar aningen mindre realistisk än higurashi. Karaktärerna är väldigt sällan vad de verkar vara och nästan alla har en hemlig sida och känns inte platta eller ensidiga. Kanske inte lika bra som higurashi men defintivt en favorit.

Godchild
Efter att på ett fint sätt övergått från Nightmare Inspector till Higurashi till Umineko kommer nu en mindre fin övergång för att komma in på Godchild.  En greve vid namn Cain Hargreaves som löser mysterier tillsammans med sin butler Riff i det viktorianska England samtidigt som en onskefull organisation är ute efter honom.  Även här är det gott om mord och blod men utan den glädjande vardag och hoppfulla stunder de tre ovan ändå har.

Stämningen är genomgående mörk och väldigt allvarlig, storyn är engagerande, utvecklas och finns i bakgrunden även när oneshoten är i fokus, bilderna är extremt detaljerade och passar seriens stämning ganska perfekt. Medan Nightmare Inspector är den mest omlästa serien är Godchild antagligen den som jag bläddrat mest i då den verkligen har jättefina bilder, nästan överdrivet eleganta och den har förståss också blivit omläst ett par gånger, trots att jag har svårt för att läsa saker på svenska.

En serie som i alla fall på papperet liknar Godchild är Kuroshitsuji, eller på engelska Black Butler, som även den handlar om en Greve som löser mord i det viktorianska england, men den här gången heter greven Ciel Phantomhive och är bara 12 år och butlern heter Sebastian och är en demon som serien blivit uppkallad efter. Medan Kuroshitsuji fortfarande är ganska mörk och inkluderar mord och liknande så varvas det med vardagslivet och diverse komik, ibland i samma scen. Man tycker att detta borde ge någon slags Mood Whiplash och göra att man antingen har svårt att skratta åt det roliga eller inte kan ta det seriösa seriöst men så blir det aldrig, istället smälter allting samman på ett väldigt fantastiskt sätt och mangan kan vara allvarlig men aldrig depprimerande eller för mörk eftersom humorn alltid finns där.

Animeadaptionen hyser jag blandade känslor till, å ena sidan smälter humorn och stämningen inte samman på samma sätt men å andra sidan hade de inte mycket till val eftersom de råkade gå om mangan och var tvugna att hitta på något eget. När man tar det till hänsyn lyckades säsong ett ändå ganska bra med att avsluta.

Det visade sig dock att säsong ett inte var slutet, det skulle komma en säsong två. Till en början trodde publiken att Ciel och Sebastian inte skulle vara med i den säsongen men de hade fel. Säsong ett började med samma stämning som säsong ett men vartefter avsnitten kom så förlorade serien det mesta av sin humor och blev mer seriös än till och med mangan. Karaktärerna verkade inte längre lika komiska och allting var allmänt mörkare. Vad man egentligen ska tycka om denna förändring är jag inte säker på, jag klagade nog väldigt mycket på allt som hände i den men med tanke på att jag aldrig följt en anime lika punktligt som kuroshitsuji II (Trots att mitt internet var trasigt under tiden då den kom ut, jag lånade en släktings dator för att se den.) så kan den inte ha varit dålig och slutet var passande.

Det där är inte ens hälften av vad jag hade tänkt skriva men nu måste jag verkligen sova så jag tänker bara lista övriga favoriter:
Zombie Loan - Durarara - Deadman Wonderland - Nabari No Ou - Full Metal Alchemist - Uzumaki - ETC
Ok, jag orkar inte ens med det. Om ni fortsätter läsa så kanske ni får veta fler favoriter, hejdå och godnatt.