25 november 2010

msn 2011 must die

Jag tror att jag talar för oss alla när jag säger att den där SAKEN som vågar kalla sig "windows live messenger" (versalerna är borttagna Med Flit) version 2011 MÅSTE DÖ. Förgöras. Dräpas. Likvideras.

Den stackars arme Charles hade av ett hemskt infall lyckats få eländet på sin dator, och undertecknad Varelse lyssnade förfärat när dennes vän berättade om alla de ohyggliga hemskheter som det som snart avslöjade sig som en fruktansvärd parodi på MSN medförde. Varelsen pustade ut av lättnad, då denne oftast bara klickar bort irriterade meddelanden om uppdateringar eftersom detta oftast gör att man ombedes starta om datorn, vilket Varelsen helt enkelt är för lat för att göra. Tack vare denna lättja hade Varelsen klarat sig undan ett antal saker.

Bland annat tilläts Varelsen fortfarande kalla sig för "Varelsen", istället för att bli brutalt fråntagen möjligheten att vara anonym på internet: msn 2011 vill att man ska sluta använda den 5liga funktionen att ändra sitt visningsnamn (och då på så sätt kunna lägga till anmärkningar som "kommer strax, äter" eller "ser på anime, svarar segt", sådant där som kan vara bra för andra i ett chattrum att veta och som inte kan sammanfattas i de hela fyra statuslägen som MSN – kapitäler eftersom även MSN 2009 använder sig av detta – erbjuder). Alltså måste man använda sig av det man angett som sitt Riktiga Namn, så att alla man chattar med kan se det. Det kanske finns någon funktion som gör att det går att ändra men vad heter man då för dem??

Varelsen brukar på sin MacBook använda sig utav Messengers något sämre browserversion Webmessenger som även den tar bort funktionen med anpassat visningsnamn. På denna smått muppade miniversion så kan man ju anta att en del saker skulle vara försämrade, men det msn 2011 har gjort är att ta allt det sämsta från browserversionen och gjort det till den "riktiga" versionen. Bland dessa finns de hiskliga smileysarna. Det finns egentligen inget ord som kan beskriva dem, "gräslig" räcker inte till. Varelsen och Charles som förr skrockat utan skrupler åt de fjantiga ansiktena på MSN:s defaultsmileys blev nu villiga att tillbe dem vid ett altare på knä. De nya smileysarna är knalligt gula med malplacerade, missfärgade ögonbryn och smileyn :P går inte ens att beskriva med annat ord än Mongo. De är helt enkelt hemska.

But The Worst Is Yet To Come.

Ni må bli förfärade, svimma eller börja stänka heligt vatten (eller farmvillegrödor) på oss när ni hör detta: men varken Varelsen eller Charles existerar på Facebook. Faktiskt så är både Varelsen och Charles motståndare till Facebook, då vi anser att det har överskridit gränsen för ett trevligt socialt nätverk och istället har blivit en integritetskränkande och beroendeframkallande företagsverksamhet som är intet annat än en maliciös konspiration. Varelsen kan inte annat än tro att Facebook samarbetar med en ondsint myndighet, eller rentav har svalt denna ondsinta myndighet då det är så desperat att ha all information om så globalt sett obetydliga personer. Charles som förr gjort misstaget (jag tar mig friheten att bestämma vad Charles åsikt är nu) att bli medlem där påträffade enorma svårigheter att totalt stänga ner sitt konto. Vad vill Facebook oss? Det är klart att alla hemsidor vill ha kvar sina medlemmar men de flesta brukar acceptera om man vill stänga sina konton, ha dem öppna för återaktivering i ca ett halvår och sedan radera informationen, Facebook lagrar allt om alla och vill att vi ständigt ska berätta för världen om allt vi gör hela tiden, då det enda vi egentligen gör är att vara inne på Facebook.

Nåja, Varelsen kan ranta om Facebooks ondska hur länge som helst, men poängen är en annan (!). msn 2011 MARKNADSFÖR SIG genom sin koppling till Facebook! MSN som var undanflykten och trösten, kommunikationsmediet som inte krävde medlemskap på Facebook, som drivs av den endast smått och i vilket fall diskret onda korporationen Microsoft. Men nu har de slutit sig samman och msns mening har blivit att skapa ytterligare uppkoppling till Facebook. För oss var detta endast = äckligt.

Menmen, än så länge var allt väl. Varelsen använde sig fortfarande av Messenger 2009 och allt var frid och fröjd.

Ända tills Varelsens far fick för sig att faktiskt uppmärksamma skylten om uppdatering som på något sätt visat sig.

Varelsen tänkte logga in på MSN och såg, att fönstret såg inte ut som vanligt! Med darrande fingrar skrev Varelsen in lösenord och alla Varelsens värsta farhågor bekräftades med ens när denne såg den annorlunda layouten och faktumet att Varelsen inte längre hette "Varelsen *rolig smiley som nu, bara för att reta mig, vägrar komma upp genom den vanliga googlelänken*" utan istället kallades vid det namn som står på Varelsens pass!

Varelsen var förtvivlad, på riktigt, och tvekade inte att skälla ut sin far och sedan försöka hitta en lösning för att få det gamla, trogna MSN tillbaka. Alla tappra försök misslyckades dock då all gammal teknik/teknik som inte har en koppling till Facebook försvinner från interwebz snabbt, och Varelsen, fylld av hätsk ilska, bestämde sig för att blankt vägra att använda sig av den där koavföringsfödan som vågar kalla sig msn.

Efter att ha sett till att ha gett sin far ordentligt dåligt samvete genom att dra upp användarbetygsättningar och alla nackdelar med MSNs nya fucktardpenisersättare tog Varelsen det tappra beslutet att från och med nu endast använda sig av Webmessenger. Grafiska smileys och ritfunktion är något Varelsen kunde offra, eftersom smileys ändå bara är jobbiga och alla som gjort misstaget att installera den lusskitslickare som kallar sig msn numera inte ens kan använda ritfunktionen. Varelsen ändrade sitt "riktiga" namn till Varelsen Pwnsson och heter numera något acceptabelt inför alla denne chattar med. Och Varelsen sitter nu och ruvar på sin blodiga, eldkanonsfyllda hämnd mot "msn" 2011.

22 november 2010

Fler av Livets Stora Mysterier

Uppföljare till denna. Inte delen om Kanada då utan gåtorna längre ned.
Svar samt kommentarer (AKA kritik) i senare inlägg.

2.1: Vem gråter när han ser solen?
2.2: Är varken kung eller drottning men bär ändå krona.
2.3: Vad är det för likhet mellan en spindel och en fiskare?
2.4: Vilken punkt är osynlig?
2.5: Vad kan man säga om en man med vitt hår?
2.6: Säg en sak som är lika tjock antingen den är fylld eller tom.
2.7: Vilket djur är starkast?
2.8: Vad är grönt både vinter och midsommar?
2.9: Vilken sportgren måste det vinnande laget alltid gå baklänges för att vinna?
2.10: Vad håller sig i längden alltid mitt i mängden?

(gåtorna är fortfarande från samma dåliga bok, jag är oskyldig)

Vilket är bäst, The Sims 2 eller The Sims 3?

OBS! Detta är åsikter! De är inte entydiga fakta och ingenting hindrar att eventuella läsare tycker annorlunda!!

Något enkelt svar på frågan finns inte, för Charles finns det ytterst små frågor med enkla svar. I detta fall har Charles valt att dela in jämförelsen i olika kategorier och säga vilken denne anser är bäst inom respektive kategori. På grund av att jag är trött och detta inlägg blev mycket längre än väntat är jämförelsen uppdelad i flera delar, för det första karaktärsdesign:

Eget innehåll:

Detta är inte riktigt en del av spelet men det är viktigt att klara upp detta eftersom det kommer att nämnas flera gånger i texten. Eget innehåll är, som namnet antyder, eget innehåll man gör själv eller laddar ned från nätet för att få fler kläder eller möbler i spelet. På denna punkt vinner The Sims 2 med hästlängder, det finns ingenting man inte kan hitta till The Sims 2, vare sig det är en sommarklänning, skin till Zombies eller en liten fe som sitter på ens axel. The Sims 3 å andra sidan har nästan ingenting, detta har antagligen att göra med att The Sims 3 är nytt men det hindrar inte det faktum att The Sims 2 vinner på denna punkt med hästlängder.

Vinnare: The Sims 2

 
Karaktärsskapande/Utseende:

Detta är nog  bland de svåraste frågorna att besvara. De har båda sina bra och dåliga sidor och det är till hundra procent en fråga om smak. Charles anser till exempel att ögonen i The Sims 2 ser jättekonstiga ut och att huvudena (Varelse, du får gärna ändra detta till korrekt pluralform av huvud Varelse säger: men det heter ju huvuden! vad skulle det annars heta, huvudar? ._.) är gigantiska i The Sims 3. The Sims 3 innehåller ett oändligt antal sätt att ändra om simmarnas ansikte och till viss grad även deras kropp, till skillnad från i The Sims 2 som bara hade två kroppsformer, och det är därför lätt att skapa unika simmar. Problemet sitter dock i att The Sims 3s karaktärer ser väldigt, i brist på bättre ord, gummiaktiga ut, med runda hakor, platta läppar och näsor med allt för mjuka konturer.

I The Sims 2 å andra sidan är möjligheterna att skapa unika karaktärer väldigt begränsade, speciellt om man inte använder Body Shop för ansikten utan gör dem i spelet med någon av spelets grundansikten som utgångspunkt. Simmarnas skin ser aningen för jämt ut och ögonen är inte precis vackra men det är till detta man har det underbara installerade innehållet. Ett par knapptrick och simmarna har bättre skuggade skin och ögon som The Sims originalinnehåll bara kan drömma om.

The Sims 3 har väldigt få kläder och hår och tror att den kan makea up (svenskt ord? för detta genom att ge spelaren en möjlighet att välja färg och mönster men detta leder bara till att varenda karaktär i spelet går omkring i samma linne i diverse underliga mönster och färger och inte ett enda klädesplagg är speciellt på något sätt. Fördelen med The Sims 3 är dock att den till skillnad från The Sims 2 tillåter spelaren att välja skor och strumpor separat från kläderna vilket i alla fall är rätt så roligt, speciellt strumporna, jag gillar strumpor.

The Sims 2 har egentligen inte heller så mycket intressant på klädfronten men detta är, precis som med ögonen och skinnet, lätt att åtgärda genom ett par knapptryckningar. Personligen har jag laddat ned, vilket jag nämnde i förra inlägget, över 4000 egna saker och bland dessa bör åtminstone 1000 vara kläder. Detta gör att The Sims 2  lätt besegrar The Sims 3 på den fronten, samma sak gäller hår även om slingfunktionen i The Sims 3 är väldigt 5lig.

Vinnare: The Sims 2, tack vare eget innehåll


Karaktärsskapande/Personlighet:

Kort Version: The Sims 3 vinner

Lång Version: The Sims 2 har ett antal (jag tror att det är 5) olika attribut och ett antal poäng man får fördela mellan dessa (till exempel sätta några på "Neat" så att simmen städar upp efter sig eller på "playful" och inte få några fördelar över huvud taget) och alla simmar betedde sig i stort sett likadant oavsett vad man valde förutom ett par knappt märkbara saker.

I The Sims 3 har vi å andra sidan oändligt många karaktärsdrag, varav ett par av de mest underhållande är galen, ond (speciellt kombinationen ond och vänlig), neurotisk och barnslig. Simmarna får på något sätt eget liv med dessa karaktärsdrag och man ser hur de påverkar deras relationer till övriga simmar och deras vardagsliv. Till exempel kan galna simmar berätta om konspirationsteorier (känn dig träffad, Varelse!), barnsliga simmar kan fiska i pooler, neurotiska kan gå upp mitt i natten för att kontrollera kran och onda kan ta onda bad. De olika interaktionerna är ofta skrattretande och det känns faktiskt om att man kan göra en någotsånär exakt version av vilken  person som helst med karaktärsdragen och faktiskt få fram en person som beter sig därefter. Man kan kombinera personlighetsdragen på underhållande sätt och till exempel göra en sim som både är ond och vänlig eller andra till synes motsägelsefulla kombinationer och se dem spela ut på datorskärmen. (ifall någon undrar så gör spelet skillnad på god/ond och vänlig/elak. Det första är vad man tänker, det andra vad man gör). Till på köpet har simmarna nu flera olika mål i livet baserat på karaktärsdragen och man har möjlighet att själv påverka dem! På denna punkt är The Sims3 helt enkelt perfekt.

Vinnare: The Sims 3, som jag nämnde under den korta versionen

4144

Inte över niotusen tyvärr men det är en början.
Vad säger då denna fina siffra? Är det hur många mangaserier jag har läst? Hur många bokstäver detta inlägg kommer att ha?
Nejdå, ingenting så väsentligt (ja, jag finner antalet bokstäver i ett inlägg viktigt), det är helt enkelt hur många saker till The Sims 2 jag har laddat ned under helgen. Filerna är fördelade i 17 olika mappar namngivna efter sidan jag tagit dem från och 113 av dem är tavlor med animemotiv som jag antagligen aldrig kommer att använda. Trots att 113 kan tyckas vara en mycket hög summa är det inte i närheten av hur många tavlor jag hade från början, det var nämligen 392 tavlor i paketeten jag laddade ned men jag rensade ut dem jag inte ansåg värdiga mitt spel.
Vart vill jag då komma med detta? Jag antar att jag försöker ge en bild av vad jag har spenderat helgen (min vanliga tid för upplägg) till. Senare ikväll kommer också mitt svar på frågan vilket är bäst? The Sims 2 eller The Sims 3?

15 november 2010

Spel + Varelsen = AGGHSFfPGHGHh RÖR INTE MIN TV

Tjenare, Varelsen här, och jag anländer med en update om (just det, wait for it, waaiit foorrr itttt) mitt liv!! Ta-daaan!

Jag är uppfödd på böcker och dåliga flashdressups, och på grund av brist på kunskap och konsoler blev det inga spel för mig förrän ca andra klass då jag vid varje tillfälle försökte sno min kompis Donkey Kong Country 2 (GBA). Jag har aldrig varit en spelnörd och det har aldrig stört mig, förrän Uppcon och konventare och allt detta eviga tjat om Kingdom Hearts. Jag kände mig helt enkelt extremt efter! Vem är Sora och varför har han en nyckel, LOL Långben! 8D

Henceforth: I goez retro, får tag på spelet och börjar spela det. En bidragande anledning till varför jag inte är en spelnörd är för att när jag börjar spela så kan jag inte sluta, något som får konsekvenser för både psykisk och fysisk hälsa, end lecture. Igår till exempel så satt jag i fem timmar och åkte runt överallt, oförmögen att bry mig om varken min brist på byxor eller flottiga hår eller faktumet att både min bror och dennes kompis ställde frågan om och om igen "Men har du suttit här ända sen vi gick???" efter varje gång de gick, på vilken svaret alltid var "Mm... 8D" När man blir förmanad av P11:or så vet man att någonting är fel.

Menmen, i vilket fall, jag var faktiskt tvungen att öppna upp de nya världarna! Jag orkade inte gå tillbaka till Traverse Town eller gud förbjude, Tarzanvärlden för att levla upp, och den där jävla organismen inuti valen GICK ju inte att besegra O_O Den var dessutom extremt dryg eftersom den tvingade mig att se om samma cutscene så många gånger att jag numera kan den i stort sett utantill.

("Let Pinocchio go, Riku!"
"A puppet that's lost its heart to the Heartless ... Maybe it holds the key to helping Kairi. How about it, Sora? Let's join forces and save her! We can do it together."
"..."
"What?! You'd rather fight me?! Over a puppet that has no heart?"
"Heart or no heart, at least he still has a conscience."
"Conscience?!"
"You might not hear it, but right now it's loud and clear. And it's telling me you're on the wrong side!!"
"Then you leave me no choice."

Och någonstans där:
"Pinocchio! Pin-OC-chio >_>"
"Jiminy... I'm not gonna make it."
(typ två sekunder senare)
"Oh, I guess I'm okay 8D")

Ovanstående är det ultimata beviset på att mitt minne är über. Eller att jag är en n00b, som blev nedslagen så många gånger. Eller att organismer i valar är de farligaste fienderna i världen.

Menmen, jag som känt mig så efter angående Kingdom Hearts kände mig bara ännu mer efter när det visade sig att typ alla karaktärer som inte är från Disney är från Final Fantasy, så det blev bara att lägga ännu ett spel till på min lista. (Andra spel är till exempel Zelda och grundläggande Mario. Curse you Nintendo.)

Jag laddade ner Final Fantasy VII från PlayStation Network. Eftersom det spelet bara är något år yngre än jag så var det otroligt muppat och jag fattade inte vilka kontroller man skulle använda, menmen, det lossnade till slut >_> (Att jag inte fattade att man INTE skulle anfalla den där skorpionen och istället fick game over typ tre gånger precis i spelets början, är en annan sak. Men det är inte mitt fel att engelskan är fail! Det var faktiskt inte så lätt att begripa.) Gubbarna i Playstation 1-spel ser verkligen roliga ut, särskilt med tanke på vilka manliga miner de har i alla mer avancerade bilder. (Sephiroth xD Jag undrar hur han kommer se ut.)

Båda spel är väldigt roliga förresten, trots FFVII:s gammalmodiga hej-jag-är-13-årgrafik och retro stridssystem (som mest påminner mig om Pokémon ._. fast Final Fantasy kanske var först, med risken att uppfattas som puckad orkar jag i vilket fall inte Wikipedia-a). Särskilt FF har en mycket engagerande story som gör att man vill spela vidare och se vad som händer. Till den grad att man kan överblicka gubbarnas, ahem, underliga armar.

En awesome grej med Kingdom Hearts är Jiminy's Journal, där man kan gå in och kolla vad som har hänt (om man missade det) och hur många valpar man har hittat och läsa om alla karaktärer. Man kan även få upp en bild i 3D av karaktären! Något som är väldigt underbart när man vill försjunka i sin dolda Pedobear nördighet och sitta där och snurra runt squall någon trevlig karaktär om och om och om igen (ifall någon kommer in i vardagsrummet börjar man skratta och nynna på karnevalmusik och se allmänt galen ut, så misstänker de inget).

Men nåja, nu är jag åtminstone inte längre lika efter. Nu tänker jag gå upp, äta några kakor, möjligen inhandla lite sushi.

Sedan tänker jag spela.

Och hur fan låter Kalle Anka på japanska? o_O
Jag är stolt, det där står "Jaa, sa oretachi mo *ehmm, kolla där borta!* ni *host*tte *lala*rareruka"

De ser ju lite roliga ut. Jag fortsätter referera till armarna, och kommer fram till att muskler är överskattat.


7 november 2010

MangaListan - the ultimate version

Följande är en Utarbetad och Överskådlig Lista av de mangaböcker som ägs utav Varelsen och Charles. Observera att Charles version är en aning längre och därför placeras sist. Observera även att dessa listor även innehåller den manga som är felköp/urväxt. Och observera slutligen att totalsumman räknades ut via slarvig huvudräkning och därför kan vara en bok eller tio fel. Men okej.


Varelsens lista
Titel, antal (författare)
BARON: The Cat Returns, oneshot (Aoi Hiiragi)
Black Butler volym 1-3 (Yana Toboso)
Clover, Omnibus (CLAMP)
D.Gray-man volym 1-16 (Katsura Hoshino)
Death Note volym 1-12 (Tsugumi Ohba, Takeshi Obata)
Death Note How to Read 13, specialvolym (Tsugumi Ohba Takeshi Obata)
Fruits Basket volym 1-7 (Natsuki Takaya)
FullMetal Alchemist volym 1-17 (Hiromu Arakawa)
Gakuen Alice volym 1 (Tachibana Higuchi)
Godchild volym 1-8 (Kaori Yuki)
Hell Girl volym 1 (Miyuki Eto)
Kamikaze Kaito Jeanne volym 1-3 (Arina Tanemura)
Keroro volym 1-10 (Mine Yoshizaki)
Legal Drug volym 1-3 (CLAMP)
Nabari no Ou volym 1-3 (Yuhki Kamatani)
Nana volym 1-9 (Ai Yazawa)
Oh! My Goddess volym 1-3 (Kousuke Fujishima)
Pandora Hearts volym 1-2 (Jun Mochizuki)
Skip Beat! volym 1-11 (Yoshiki Nakamura)
Sugar Sugar Rune volym 1-8 (Moyoco Anno)
The Cain Saga volymer 1, 2, 3, 4:1, 4:2 (Kaori Yuki)
The Tarot Café volym 1-2 (Sang-Sun Park)
Time Stranger Kyoko volym 1-3 (Arina Tanemura)
Tokyo Mew Mew volym 1-7 (Mia Ikumi & Reiko Yoshida)
Tokyo Mew Mew á la mode volym 1-2 (Mia Ikumi)
Wolf's Rain volym 1 (Keiko Nobumoto, Toshitsugu Iida)
Yumekui Kenbun Nightmare Inspector volym 1-2 (Shin Mashiba)
xxxHOLiC volym 1-14 (CLAMP)
Totalt ca 156 böcker


Charles lista
Alice in the Country of Hearts 3 volymer
Anne Freaks 2 volymer
Black Butler 3 volymer
Blank Slate 2 volymer
Chibi Vampire 14 volymer
Chobits 4 volymer
Chrono Crusade 8 volymer
Crimson Shell 1 volym
Deadman Wonderland 3 volymer
Death Note 12 volymer
D.Gray-man 18 volymer
DNAngel 11 volymer
Dragon Ball 1 volym
Doors of Chaos 2 volymer
Fairy Cube 3 volymer
Fate/stay night 2 volymer
Fruits Basket 19 volymer
Full Metal Alchemist 23 volymer
God Child 8 volymer
Hayate The Combat Butler 6 volymer
.hack//Legenden om skymningsarmbandet 3 volymer
Haruhi Suzumiya 7 volymer
Heavens Will 1 volym
Hell Girl 6 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Abducted by Demons arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Cotton Drifting arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Curse Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Time Killing arc 2 volymer
Higurashi no Naku Koro ni Beyond Midnight arc 1 volym
Inu Yasha 33 volymer
Kamikaze Kaitou Jeanne 7 volymer
Kieli 2 volymer
Legal Drug 1 volym
Love Hina 3 volymer
Lunar Legend Tsukihime 6 volymer
Magic Knight Rayearth 6 volymer
Maria Holic 3 volymer
Missing 3 volymer
Nabari no Ou 4 volymer
Naruto 10 volymer
Negima! 1 volym
Neon Genesis Evangelion 6 volymer
Nightmares for Sale 2 volymer
Nightmare Inspector 9 volymer
Oh! My Goddess 1 volym
Pandora Hearts 3 volymer
Pichi Pichi Pitch Mermaid Melody 2 volymer
Power! 6 volymer
Princess AI 3 volymer
Psycho Busters 5 volymer
Ranma ½ 4 volymer
Reading Club 1 volym
Rozen Maiden 8 volymer
S.A. 2 volymer
Sayonara Zetsubou Sensei 7 volymer
Shakugan no Shana 4 volymer
Shugo Chara 6 volymer
Sola 1 volym
Soul Eater 4 volymer
Spiral: The Bonds of Reasoning 9 volymer
Sugar Sugar Rune 8 volymer
The Tarot Café 3 volymer
Time Stranger Kyoko 3 volymer
Tokyo mew mew 7 volymer
Tokyo mew mew á la mode 2 volymer
Tsubasa RESERVoir CHRoNiCLE 2 volymer
Vampire Knight 10 böcker
xxxHolic 15 böcker
Zombie Loan 10 böcker
Totalt ca 393 böcker

Och vinnaren är Charles!

Det här inlägget finns mest för att vi ska skryta.

5 november 2010

3 mangaserier till som behöver mera kärlek

Uppföljare till denna

Ibitsu - Ryou Haruka
Ännu en skräckmanga. Denna handlar om en ung man träffar en kvinna i en lolitaklänning som sitter bland soporna. Hon frågar om han har en syster och han svarar, det skulle han inte ha gjort.
En väldigt bra skräckmanga av den mera klassiska stilen, till skillnad från de extremt underliga Junji Ito-mangorna. Den är lagom obehaglig, tillräckligt för att kännas seriös men inte så mycket att man blir paranoid av den och den lyckas vara originell utan att vara konstig (inte för att jag har något problem med konstiga serier). Lolitakvinnan är en väldigt intressant karaktär och storyn rör sig i en bra takt och det verkar som att någon har börjat uppdatera den igen. Rekommenderas till alla skräckälskare.

Sumire 16 sai - Nagayoshi Takeru
En komedimanga, för omväxlings skull. Den handlar om en docka, kontrollerad av en medelålders man, som går i skolan. Bättre än det låter och väldigt mycket roligare. Mangan är visserligen väldigt linjär och inte vidare bra ritad men den är verkligen läsvärd och lätt att ta sig igenom oavsett hur lat man är. Trots att den egentligen följer samma story som vilken normal slice of life som helst blir det så enormt roligt att se en docka (och mannen som sitter bakom henne och pratar med henne) göra alla de sakerna och man sitter nästan och skrattar bara av att se på dem. Rekommenderas till alla som är trötta på komplicerade intriger och bara vill ha någonting roligt som inte kräver vidare mycket engagemang.

Reset - Tsutsui Tetsuya
Annorlunda manga vars genre jag inte riktigt kan placera. Dataspel orsakar självmord. En hackare försöker lösa mysteriet. Har ännu bara läst ett par kapitel men verkar hitills lovande. Utforskar det männskliga psyket, spelvärlden etc. och är väldigt tankefödande (är det ens ett ord? Jag tvivlar på det) samt lätt att fastna i. Kontrasten mellan  vardagen och de mera bisarra sakerna fungerar bra då de är lika chockande för karaktären som den skulle ha varit för en vanlig människa. Rekommenderas till de som vill ha någon mera komplicerad manga och orkar engagera sig.

Kanda har fått ännu en klon.

För er som kommer ihåg det som stod här, gläds: Kanda Yuu har fått sig ännu en sak att vara extremt identisk med.


^den där saken. Visst är det likt?

ot3:n skulle bli väldigt fail

Diverse om CLAMP och lite nya inköp

Goddag, och välkomna till novembers första inlägg! Jag tycker att jag och Charles har skött oss exemplariskt, tänka sig, hela 43 inlägg på bara 2 månader! Vi borde vara riktigt stolta över oss själva nu ^^ Vilket vi säkerligen också är, eller i alla fall jag.

Idag har jag (<--detta låter oroande likt ett normalt blogginlägg) varit och nördat runt på Stockholms diverse seriebutiker (<--okej det var inget). Mitt uppdrag var att lägga beslag på Fujoshi Rumi för att kunna ha mysig BL-innuendo ständigt i närheten utan att behöva sätta på en dator och därmed fastna vid diverse annan BL vilket misslyckades eftersom ingen hade den ¨'__¨' menmen, istället inhandlade jag FullMetal Alchemist bok nummer 17 (FMA bör tillägnas ett inlägg snarast), samt en omnibus av CLAMP som verkligen inte får plats i min hylla och därför får ligga ovanpå. Omnibusen är av CLAMPs serie "Clover" och det är just min tur att jag lyckas inhandla ännu en av de tre serier som CLAMP har bestämt sig för att dissa, varav de andra två är X/1999 och Legal Drug.

Sorg.

Allvarligt talat tycker jag att det är väldigt respektlöst av CLAMP att bara ... överge sina serier sådär! >__< De ritar bara xxxHolic och någonting vid namn Kobato nu, kan de inte återuppta någon av sina andra serier som har varit avstannade i mer än ett decennium? (Särskilt Legal Drug >_> att överge Kazahaya är som att överge en våt liten kattunge...och det är bara så fel.)

Clover-omnibusen innehöll de fyra färdigställda volymerna. Enligt Wikipedia:
The manga was conceived as a four part story. The first two volumes comprise part I and trace the main story in the present. The following two volumes are parts II and III, and are flashbacks which explain the history behind certain incidents. According to series head writerNanase Ohkawa, two further books are needed to complete the story.[1]

SÅ VARFÖR RITAR MAN DEM INTE DÅÅÅÅ?!?!?!?!?! D:
Clover upphörde år 1999. Alltså har den varit i dödläge ännu längre än Legal Drug (som varit död sedan 2003). Inte snällt tycker man här.

För de som undrar vad Clover faktiskt handlar om kan jag göra ännu en sådan där tråkig bokrecensions-sak här (dvs. en översättning av förlagets baksidestext och sen lite klagomål från mig ^-^):

Kazuhiko är en ung, men redan djupt sårad, black-ops-agent (vad det heter på svenska vet jag inte ._. men en sån där militär som sysslar med saker som inte är helt lagliga, såna som konspirationsteoretiker tycker är intressanta :D) i en barock, retroteknologisk värld—sliten från sin pensionerade tillvaro för att eskortera den mystiska flickan Sue till ett resmål som bara hon känner till. Sue och Kazuhiko har aldrig träffats … men trots det känner hon honom. Sedan fyra års ålder växte hon upp med två avlägsna röster som enda mänskliga kontakt: hennes gamla "mormoders"—Kazuhikos överordnade, General Ko (pfft, det lät lite kul) och Kazuhikos döda flickväns, den vackra sångerskan Ora. Och Sue har varit fången i buren i alla dessa år på grund av vad hon är, och vad Clover Leaf-projektet upptäckte att hon var: en militär topphemlighet … och den farligaste personen i världen.

Berättarstilen i Clover är väldigt intressant. Bilderna är otroligt glesa och extremt estetiska, syftet är inte att klämma in så mycket story som möjligt på en sida utan det kan vara två små rutor och sedan bara tomhet för att uttrycka stämningen. Den började väldigt lovade med en intressant science fiction-värld, dock tyckte jag att den blev lite tråkig senare när fokuset blev på alla storrrrrmande kännnnnnslor eller ja, ni vet, shojo, vilket gör att dess medelbetyg sänks lite i mina ögon. ("Slutet" var däremot lite mer intressant när man fick veta mer om en annan karaktär.)

Omnibusformatet gör fint ifrån sig då man får masssssvis med fina färgsidor och exklusiva extrabilder i slutet! Clover rekommenderas mest till alla som tycker om bilder, artbooks och diverse, inte så mycket till hardcore fans av Naruto ^-^

För en gångs skull orkar jag inte sätta in en bild.