Captain Jack Sparrow (aka. "Fnurp") envisas alltid med att skicka saker till mig som vid första anblicken är fåniga men som sedan fastnar.
Ett exempel är följande:
En underlig och väldigt catchy låt om barn som ska ställa sig på led på en buss.
En meme som finns i Naruto-, Gundam-, D.Gray-man-, South Park-, Inuyasha- och många andra versioner.
(Hatsune Miku-versionen var visst populärast, så det fick bli den .__.)
31 december 2010
Spelet Spore - Ännu ett inlägg från Charles
Spelet Spore är ett spel från skaparna av The Sims, men denna gång är det inte människors liv man styr utan andra varelser*, varelser man designar helt själv. Man börjar som en maktlös liten cell (som egentligen inte kan vara en cell på grund av vissa naturvetenskapliga anledningar som ingen är intresserad av) men ens ras utvecklas eventuellt till ett stort rymdresande imperie.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
Under spelets gång kan man välja om man vill vara en vänlig eller elak varelse och får förmågor i framtida faser därefter. När din ras kommer in i rymdfasen kommer de att ha tilldelats en viss filosofi beroende på hur de betett både som cell, djur, stam och civilisation.
Jag anser att spore är ett väldigt mysigt spel. Det faktum att spelandet ändras i de olika faserna gör att spelet inte blir långtråkigt på samma sätt som det annars skulle ha blivit, även om jag måste säga att jag anser att stam-fasen är fasligt tråkig (tur att den tar mindre än en timme att spela igenom). Att själv få bestämma sin ras öde är mycket underhållande och för någon som älskar spel som låter en leka gud (som till exempel eran käre Charles) passar det perfekt. I cellfasen har man visserligen inte vidare mycket makt då allt man kan göra är att simma runt och äta saker och sedan utvecklas, men i de framtida faserna är det spelaren själv som bestämmer ödet för alla motståndare, ska man förinta dem eller bilda allians?
Faktum är dock att det fortfarande är mycket svårare att vara helt fredlig i Spore då vissa saker spontant kommer att attackera ens ras/stam/stad/planet, i de fallen är det enklare att helt enkelt förgöra dem istället för att muta dem och sedan låtsas som att de inte försökt utrota dig och vara vänlig. Även i rymdfasen är det enklare att vara elak, då det enda sättet att förbättra relationen med en ras är att utföra uppdrag åt den, även åt de elakare raserna. Uppdragen kan vara allt från att hitta en speciell sak på en planet till att föra bort en varelse från en viss stam så att en annan rymdfarande ras kan äta upp den. Vill man inte hjälpa rasen med sina kannibalistiska nöjen har man bara två val: Ignorera den och hoppas att det finns tillräckligt med snälla raser för att den inte ska behövas eller att utrota rasen.
Med andra ord tjänar man inte mycket på att vara vänlig i Spore, men när ens motståndare är söta små djur med stora ögon och roliga färger så blir det som det blir. Jag har hitills bara tagit en ras till rymdfasen, rasen Fredlig från planeten Pax Pacis, och jag planerar att göra skäl för mitt namn och vara godheten själv, ignorera de elaka nationerna och försöka hitta ett annat sätt att bli vän med dem, och utforska den stora rymden mera.
Jag kan egentligen skriva mycket mera om Spore men jag anser att denna artikel är lång nog. Det är i vilket fall som helst roligare att spela spore än att prata om det så farväl små läsare, jag skall iväg och utforska universum.
*OBS: Inte att förväxla med Varelsen, versalen utgör en mycket viktig skillnad mellan den andra författaren av denna blogg och sakerna i Spore.
30 december 2010
The Dreaming (Visual Novel) - Någonting jag faktiskt gillar
Ja, som titeln antyder så kommer detta inlägg att handla om en mycket 5lig visual novel vid namnet "The Dreaming". Vad som gör denna visual novel ännu 5ligare är att den är gratis! Den finns här: http://lemmasoft.renai.us/forums/viewtopic.php?f=11&t=5590
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
Hur som helst handlar den om en kvinna som precis har fått arbete på ett mentalsjukhus. Hennes första patient är en man vid namn Julius som lider av diverse hallucinationer, men är det verkligen hallucinationer?
Detta är antagligen den mest underhållande gratis visual novel som jag har spelat. Den är spännande och precis lagom obehaglig och lagom längd. Spelet är dessutom utmanande och kräver att man tänker på ett visst sätt för att man ska kunna få det bästa slutet samt verkligen tänker igenom vad man gör. Det finns exakt en del av spelet som är irriterande, då många frågor i snabb följd kommer och man inte har vidare mycket ledtråd till vad man ska svara, men så fort man kommit på "temat" på svaren så klarar man även den biten.
Bilderna ger en väldigt stor kontrast till spelet i övrigt då människorna är ritade i glad animestil, men detta är inte nödvändigtvis någonting dåligt (Higurashi no Naku koro ni har redan visat det) utan förstärker bara stämningen och kontrasten mellan bilderna och vad som händer gör bara saken bättre, samt att bilderna på saker som faktiskt ska vara läskiga inte är ritade i sådan stil utan istället är ritade i en mycket mera detaljerad och allvarlig stil som passar väl in i spelet.
Spelet innehåller väldigt mycket text för sin längd (ibland fyller texten hela sidan) så om man inte gillar att läsa blir det möjligtvis jobbigt i längden, och det är verkligen ingenting man ska spela medan man halvsover och inte orkar tänka, men om man vill spela en visual novel med ett tema som för en gång skull inte är romans eller parodi men ändå lyckas hålla läsaren intresserad, och dessutom spara pengar, så rekommenderas denna anime.
(hmmm, känns lite som att det blev precis motsatsen till baka to test to shoukanju i det där sista stycket med rekommendationerna)
Etiketter:
charles,
spel,
The dreaming,
Visual Novels
En mindre bra recension av en mindre bra serie
Serien i fråga heter Baka to Test to Shoukanjuu. Animen är 12 episoder lång och baserad på en lightnovel.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget förMary-sue Himeko som är ett geni).
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
Jag orkar inte berätta vad det hela handlar om men hur som helst så handlar det om en skola där klasserna är indelade efter intelligens (från A till F, där F är de dummaste och A de smartaste, inte helt olikt Charles gamla och Varelsens nuvarande skola, med undantaget att de klasserna hette saker som bland annat"hjärna", för de smarta, och "tarmar", för de mindre begåvade. Mycket diskret). Animen fokuserar på Klass F som gör sitt bästa för att bli Klass A. Notera att animen också innehåller inslag av magi som jag inte orkar förklara och som egentligen är ganska onödiga.
Animen är en komedi och till en början ansåg jag att den var ganska bra. Dock försvann uppskattningen snabbt då alla skämt blir till running jokes och inga nya skämtideer introduceras. 200 skämt om en karaktär tsundere-beteende eller en annan karaktärs idioti blir inte roligt även om det var underhållande den första gången.
Seriens största problem är dock, i mina ögon, bristen på skojiga karaktärer. Himeji hatar jag med passion då hon inte har någon annan mening än att vara en stereotypisk yamato nadeshiko (självklart med en liten touch av yandere, det är ju populärt nuförtiden) med gigantiska bröst samt ett typiskt love interest till huvudpersonen. Detta tillsammans med det faktum att hon väldigt ofta blir ett ess i rockärmen i tävlingen mellan klasserna gör att hon snarare blir en plot device (svenskt ord?) än en karaktär. Sedan har vi Hideyoshi, en pojke som råkar se väldigt femenin ut (med det menar jag VÄLDIGT femenin, så pass att ingen karaktär någonsin erkänner honom som man och han blir tilldelad kvinnokläder av expediter i butiker). Hans konstanta irritation över att människor inte behandlar honom som en människa av hankön är något underhållande men det blir snabbt irriterande när allt han gör är att ge fanservice och förlora kläderna minst 2 gånger per episod (underligt att den karaktär som utnyttjas mest till fanservice är en man i en anime riktad mot män). Sedan har vi herr huvudperson vars namn jag inte kan minnas, som visserligen är komisk men också blir irriterande i längden då han verkligen är efterbliven. De övriga karaktärerna är intetsägande som bäst och annars jobbiga, med undantaget av huvudpersonens bästa vän, som är underhållande när han slipper ifrån sin Yandere-flickvän. Storyn känns snarare som någonting författaren klämt in för att ha en anledning att skriva en serie med korkade karaktärer (med undantaget för
Nu skall jag inte vara allt för hård, jag hatade inte den här animen, jag ogillar den bara lite (den får en 4/10 från mig). Jag föredrar helt enkelt serier som kräver någonslags tankekraft och har en sammanhängande story, men om någon som läserr detta söker efter en väldigt enkel humoranime som är lätt att hänga med i antar jag att den personen kan ge denna anime ett försök.
26 december 2010
filler
Vi har varit jättedåliga på att uppdatera den här månaden, därför bifogar jag denna serie bara för att Shizuo ser kul ut i panelen längst ner. Jag orkar inte leta efter något med jultema
21 december 2010
Jag kommer inte på någon titel, men det handlar i alla fall om anime
Godmorgon!
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
Detta är Varelsen, som precis har sett färdigt det sjätte avsnittet av animen Darker Than Black (Kuro no Keiyakusha). Jag försöker lindra sorgen efter att den ytterst 5liga animen Durarara!! tog slut, med sitt underbara persongalleri, urbana miljö och huvudlösa motorcyklister. Darker Than Black har hittills inte gjort ett större intryck på mig (efter DRRR!! har saker i allmänhet börjat göra mindre intryck), särskilt eftersom vartannat avsnitt påbörjar ett nytt oneshot-äventyr med en del återkommande karaktärer á la Nightmare Inspector vilket jag inte tycker om. Anledningen till att jag inte tycker om det visade sig tydligt i detta avsnitt: en karaktär som jag fann extremt cool bara dog och lämnade mig snopen med resten av de mycket mer färglösa personerna. (Fast Yin är intressant, trots att hon påminner VÄLDIGT mycket om Nagato Yuki (från Suzumiya Haruhi no Yuutsu).)
Jag tänker dock se vidare på DTB och se om den blir bättre. Jag har hittills provat att se på den omtalade Spice & Wolf, som jag har ställt undan på tidsfördrivshyllan då det inte hände speciellt mycket. Wikipedia säger: "The series has been called a "unique fantasy" by Mainichi Shimbun due to the plot focusing on economics, trade, and peddling rather than the typical staples of fantasy such as swords and magic" vilket beskriver den precis, den handlar alltså om ekonomi. Trots att stridsscener tråkar ut mig så ... jag menar ... räkna pengar och komma på sätt att sälja saker?? Inte ens roliga karaktärer som Holo kan balansera ut att det är ganska ointressant ._. Varelsen hoppas på att hitta en anime som lyckas fånga intresse och har roliga, komplicerade personer som inte dör efter 2 avsnitt snarast. När detta händer kommer den att omskrivas här.
15 december 2010
Svaret på fler av livets stora mysterier
Efter ca 48 timmar av försvunnenhet har gåtboken återfunnits!
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
Gåtorna som besvaras är de som publicerades här för en tid sedan och som en extra bonus finns, förutom korrekt svar och vanliga kommentarer vad jag gissade att det skulle vara under tiden som gåtboken var borta.
2.1 Snögubben (min gissning: snögubben. Det var faktiskt ganska uppenbart, även om jag personligen skulle vilja beskriva processen som förvandlar en rund sak med ögon, näsa mun och eventuellt ett par armar till en pöl med vatten med någonting som låter allvarligare än "gråter".)
2.2 Trädet (min gissning: älgen. Nu när jag tänker efter heter nog inte älgarnas horn krona bara för att man kallar dem skogens konung, man kallar ju inte lejonens man för krona av den anledningen. Såhär i efterhand ett självklart svar men det är inte som att jag kan klaga efter att ha gissat fel.)
2.3 De båda gör nät (min gissning: de båda ANVÄNDER nät. Jag tror inte att fiskarna själva sitter och gör sina nät, jag tror att de köper dem. Min gissning var bättre, bokens får underkänt.)
2.4 Tidpunkten (min gissning: bland annat tyngdpunkten, mittpunkten, tidpunkten, nollpunkten och ståndpunkten. Faktum är att jag kommer på fler punkter som är osynliga än punkter som faktiskt syns. Denna bok må vara gammal men jag tvivlar på att någon av de där orden uppkom under de senaste 40 åren.)
2.5 Att han är ett ljushuvud. (Min gissning: att han är ett ljushuvud. Denna gåta har jag hört så många gånger att dess svar etsat sig fast i mitt huvud. En simpel ordlek som bara blir tråkigare för varje gång. Faktum är att jag trots att jag hade denna gåta i min tidigare blogg naisu fortfarande inte har något intressant att säga om den.)
2.6 En tunna (min gissning: En gympadoja, en flaska, en kastrull? Alla dessa är ju självklarare än en tunna...)
2.7 Snigeln för att den bär sitt hus på ryggen. (Min gissning: Myrorna. Jag antar att mitt naturvetenskapliga sinne försökte vara logiskt och resorterade till det min familj ingraverat i mitt tankesätt sedan jag var ett litet barn: Myror är allsmäktiga.)
2.8 Grannarna (Min gissning: Granarna (observera det faktum att min gissning bara har ett N till skillnad från bokens svar.) Okej, jag skall ignorera bokens typo och inte skämta om Aliens som jag gjorde på Naisu. Exakt hur många saker finns det som är gröna både på vinter och midsommar? Boken gåtorna står i är ju grön! Mitt hus är grönt. På BÅDE VINTER OCH MIDSOMMAR! Wow!
2.9 Dragkamp (Min gissning: Dragkamp. Detta känns mer som en fråga från ett random frågeprogram än en gåta, det är inte som att svaret kräver någon fyndighet.
2.10 Bokstaven G (Min gissning: G. Ungefär 444 av bokens 888 gåtor är av denna typ, det blir långtråkigt)
7 december 2010
Ett besök på SF-bokhandeln
Godkväll alla läsare!
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!Vilket inte gick så bra och antagligen kommer att leda till fortsatta inköp av saker jag redan läst/sett på internet. Beskåda följande lista över Varelsens Inköp på Science Fiction Bokhandeln Någon Dag I December 2010:
Hmmm, jag vet inte om vi har lyckats hålla oss till skriv-minst-en-gång-i-veckan, antagligen inte.
...aahhhhscchh, stå ut med det. I fredags var vi sociala och åkte till Science Fiction Bokhandeln! Det vill säga, vandrade runt i bokhandeln, samlade in böcker, betalade, gick till tunnelbanestationen, Charles gick på tåget, Varelsen hann inte med tåget, vilket var komiskt, och åkte sedan hem igen.
När man går in på SF får man en underbar känsla eftersom man vet att man har pengar att göra av med. När man lämnar bokhandeln blir det dock så att man våndas då pengarna inte längre finns kvar (i mitt fall, åtminstone ¨'_¨' min sparningsförmåga är = 0, jag har cirka 37 kr kvar nu). Fast annorlunda för den här gången är att jag inte bara slavlikt köpte fortsättningen på serier jag samlar på utan även gjorde några impulsköp!
- Pandora Hearts 3! Äntligen fick jag tag på den, av någon anledning har den skjutits upp. Pandora Hearts är väldigt mysig. Dock kan jag tänka mig att den skulle göra mycket bättre ifrån sig som ett TV-spel, där man tänker sig händelser i mangan som spelsekvenser eller cutscenes (ja, det som ett spel består av helt enkelt)! Jag skulle spela det spelet, om det fanns.
- FullMetal Alchemist 18. Nu har jag köpt alla svenskutgivna böcker, vilket är deprimerande då en bok av den engelska fortsättningen motsvarar 2 svenska volymer. FMA gjorde att man kom undan med att smyga ner en extra bok, just för att den var så billig. Nu finns ingen kul svensk manga kvar ):
- Ett impulsköp, i form av en shonen-ai vid namn In The End. Jag blev besviken av många anledningar, bland andra a) det var en lärar/elevromans, vilket inte nämndes på baksidan, och vilket jag i alla förutom de ovanligaste fall hatar, b) huvudpersonen var emo, vilket jag kanske borde ha kunnat lista ut utifrån baksidan men ändå, c) romansen var konstig och kändes ytlig då det verkade som att den ena saken bara bestämde sig spontant för att bli fascinerad av den andra, d) det blev återigen ett sådant fall då jag sitter och hatar semen och tycker mycket bättre om exet men eftersom exet har sina fel men ändå är förhållandevis normal ger han upphov till en möjligen normal, fast ändå gullig, relation vilket blir tråkigt för alla som är ute efter något förbjuuuuuudet och hux flux, och det var en sån där tråkig där bipersonerna inte får en sidestory åt sig själva, e) de var ritade lite skevt med aningen för stora huvuden, samt f) och fetstor spoiler i VIIIITTT: självmordet i slutet var extremt random.
- Ett köp av någonting icke förplanerat, nämligen första volymen av Tegami Bachi - Letter Bee. Den var inte riktigt min typ av serie men trevlig att ha som extrasak att följa om man har pengar över.
- Yumekui Kenbun - Nightmare Inspector 3. Trots att sättet som NI är upplagd på inte faller mig i smaken så är den trevlig! Den är särskilt bra att läsa i en fåtölj med te. Jag tycker väldigt mycket om stämningen och tidsepoken i den; helt enkelt är den tillräckligt bra för att den ska prioriteras.
- D.Gray-Man 17 vilket markerar min nästan kompletta samling DGM-böcker. Förr våndades jag över att jag hade så få, när jag köpt upp dem kommer jag att våndas över att det inte finns några kvar att köpa tills om x antal månader när förlaget släpper en ny. Det är åtminstone inte Yen Press som släpper dem, de har världens mest glesliggande datum och trots att de fjärde volymerna av PH och Kuroshitsuji numera känns närliggande så är de femte en fjärran dröm.
- DGM bok 18, och 19 när den kommer ut.
- Fler NI
- Nabari no Ou 4 och, eventuellt, 5
- Den där serien Moyasimon, jag kommer inte att kunna vila i frid förrän jag har läst den. Varför vet jag inte. Det är en självorsakad tortyr.
- Dogs bok 0. Dogs bok 1 kommer att ta lite tid att införskaffa då böckerna kostar typ 138 kr, menmen.
- Den där ensamma volymen av Fujoshi Rumi (och dessutom den sämsta, mest seinen-aktiga och minst ge-mig-BL-fanservice-aktiga volymen) som finns på SF, så att de kanske köper in fler, som de gjorde med Legal Drug efter att jag införskaffade alla
- Jag lovar, det var något mer, för det är det alltid. Men vad det är kommer jag inte på just nu, vilket kanske är lika bra.
Här är en till lista, på saker som jag planerar att köpa:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)