9 januari 2011

Pandora Hearts – bättre som spel?

I detta inlägg kommer jag att prata om mangan/animen Pandora Hearts, så nedan följer en sammanfattning av handlingen för dem som inte känner till den:

Oz Vessalius är arvtagare till ett hertigdöme med ett rikt och problemfritt liv, faderns frånvaro är det enda molnet på himlen. Han har nyligen fyllt 15 år och skall därför genomgå en ritual som symboliserar klivet in i vuxenvärlden. Men under ceremonin förändras allt. Utan någon synlig anledning kastas Oz ned i det fruktansvärda fängelset "Abyss", där han räddas av en "chain" – de varelser (lägg märke till avsaknaden av versal!) som har Abyss som sitt hem – vid namn Alice, den blodiga svarta kaninen, även känd som B-Rabbit. Historien börjar här, då Oz försöker lista ut hemligheterna om Alice, Abyss, och den märkliga organisationen Pandora.

Pandora Hearts är visserligen inte den bästa manga jag vet – jag finner saker med starka influenser av Alice i Underlandet överskattade – men den är ändå väldigt bra. Den har underhållande karaktärer (Gil och Break speciellt!) och en story som döljer mycket och därför gör att man vill läsa vidare för att få reda på hur det egentligen ligger till, och varför. Även estetiskt är den mycket tilltalande för alla som gillar teckningar inspirerade av viktoriansk tid.

Jag läste J-Fi:s recension av PH för länge sedan, och där nämndes det att hela mangan kändes som om den var baserad på ett TV-spel. Sedan dess har jag gått runt och tänkt på det där – Pandora Hearts skulle sannerligen komma mycket bra till sin rätt som spel.

De underliga miljöerna, som Abyss och de skumma dockrummen, skulle bli mycket mer spännande om man fick gå runt i dem själv och undersöka den där svävande saken man såg. Plot points och händelser som kräver dialog kan täckas med filmscener (Gilberts kattskräck och andra charmiga drag lyser nog igenom ändå!). Även små saker som armbrytningsmatchen kan vara sådana där sidouppdrag som man blir fly förbannad på när man failar att masha någon knapp tillräckligt fort.

Storyn, med sitt grad-för-gradavslöjande av viktiga händelser, passar perfekt till ett spel, då den i all ärlighet är ganska platt och inte direkt kräver så mycket reflektion (som gör sig bättre i bokform). Den är dock väldigt bra för att skapa action, bossfighter, stora avslöjanden och ett typiskt JRPG-slut. Den skojiga musiken från animen skulle också passa som bakgrundsmusik till striderna (då pratar jag om den där med typ trumpeter).

Och på tal om striderna anser jag att de skulle vara väldigt skojiga – alla chains är som skapta för att vara bossar, som till exempel den där jättelika larven, Grim tror jag den heter? Och så kan den där lilla gubben som är Contractor till den stå och skrika saker under stridens gång x) Och att slåss som Alice i kaninform skulle minst sagt vara awesome.

Då Pandora Hearts förmodligen inte kommer bli ett spel och i så fall inget spel som lanseras utanför Japan, så är nog detta lönlöst. Men man kan önska!

Här, som avslutning då jag inte kommer på något vitsigt, en bild:

Kolla, här har man sitt party redan!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar