"Nittio procent av allt är skit", så lyder Sturgeon's Law och visst stämmer det? Så mycket tråkiga, meninglösa, ologiska och allmänt dåliga ting man finner inom varje område vare sig det är musik, film eller spel. Ett av de (inte riktigt officiella) tilläggen i Sturgeon's Law lyder "Om du någonsin finner att mindre än 90% av allting är skit, har du alldeles för låga krav."
Detta betyder att Charles inom de flesta områden (böcker, film, spel, manga) inte har för låga krav då minst 90% i dennes ögon är skit. Det finns dock ett område där det visar sig att Charles har alldeles för låga krav: musik.
Denna revolutionära upptäckt gjordes i en bil på väg mot en avlägsen stuga igår eftermiddag, då Charles satt och funderade över Sturgeon's Law samtidigt som denne lyssnade på sin musikspelare. Charles kände sig till en början stolt och tänkte att mangaböckerna denne hade med sig och filmerna den skulle se minsann inte var skit och att Charles minsann var duktig nog att skilja på skit och kvalitet. Men så slog det ned som en blixt att låten som Charles just då lyssnade på, objektivt sett, var skit. En meningslös text, onödigt högljud bakgrundsmusik och en sångare som, åter igen objektivt sett, låter rabies-smittad.
Charles var nu in chocktillstånd över detta då denne alltid ansett sig tillhöra de 10% av mänskligheten som kan skilja mellan skit och kvalitet (ett annat tillägg i Sturgeon's Law: 90% av alla människor vet inte vad som är skit). Denne skämdes plötsligt över att lyssna på ett sådant missfoster till låt och bytte snabbt till slumpad annan låt. De högljudda trummorna och elgitarrerna ersattes av en falsksjungande dam och den meningslösa texten ersattes av en text så full av grammatiska fel och syftningsfel att om de skrevs ned på papper som en vanlig text skulle man anta att personen som skrev den var allvarligt hjärnskadad och/eller tre år gammal.
Autotune, tävlingar i högljudhet, sångare som inte kan sjunga och/eller undviker att sjunga in tune för att låta känsligare eller mer annorlunda, olika sorters dåliga texter, opassande eller överröstande bakgrundsmusik. Långsamt gick det upp för Charles att nästan varenda låt på dennes MP3 var skit (objektivt sett). Detta var aningen nedslående för denne men efter att de sista tonerna av det amatörmässiga gitarrspelet och den hesa rösten i den senaste av skitlåtarna nådde nya toner unge Charles öron. Ett perfekt intro, varken överröstande, blekt eller amatörmässigt, och senare även perfekt sång med en text som faktiskt berättade en historia utan onödiga upprepningar, refränger som består av ett enda ord eller sticks som bara är skrikande.
Charles stolthet återhämtade sig lite medan låten fortsatte med samma felfrihet men av någon anledning var glad, faktum var att Charles var otroligt uttråkad. Låten må, objektivt sett, vara perfekt, men vad hjälps det om man ändå inte gillar den? Faktum var att Charles insåg att av alla låtar denne lyssnat på sedan denne började granska dem objektivt, var detta den enda som Charles inte tyckte om.
Charles gav upp, accepterade sin plats som en av de 90% som inte vet vad bra musik är, och bytte tillbaka till en låt denne faktiskt gillade: underlig bakgrundsmusik, en hes och trött sångerska och en text med mycket lite mening. För även om 90% av all musik objektivt sett är skit betyder det inte att 90% av all musik är skit i Charles ögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar