Hanako and the Terror of Allegory

Som jag nämnde för X antal inlägg sedan så har jag läst en manga som jag tänker skriva en review på. Namnet på mangan är, som titeln på inlägget kanske antyder, Hanako and the Terror of Allegory, du har antagligen aldrig hört talas om den.

 I Japan finns det många så kallade vandringssägner om allt från den munlösa kvinnan till fisken med människoansikte och mannen under sängen. Oftast rysliga berättelser. Vad folk inte vet är att när någon tror att en sådan berättelse är sann blir den verklighet. Då är det dags för Daisuke Asou att rycka in, för han är folklore-detektiv. <---- Beskrivning stulen lånad från sfboks hemsida.

Nu undrar ni kanske, vad har Hanako, titelkaraktären, med denna beskrivning att göra?
Svar: Ingenting, titelkaraktären i fråga nämns inte ens på baksidestexten. Hanako är bara en random inneboende vars främsta roll verkar vara är att avslöja information som författaren i fråga inte orkade inkludera själv samt attrahera diverse lolicons med hjälp av framsidor med en naken hanako och inzoomningar på hennes lår.

Även de andra karaktärerna är extremt tråkiga, Daisuke Asou är så personlighetslös som det möjligtvis går och har inte någon konstant personlighet utan beter sig bara på det sättet som ger mest dramatik till berättelsen, och hans kvinnliga vän, som är så intetsägande att jag inte ens minns hennes namn, är en typisk skräckfilmshjältina av den dåliga sorten och sitter ofta och skriker och oroar sig mera över sin kärlek och sitt privatliv än spöken och låter ofta känslorna ta överhanden.



Den här saken ska vara läskig och ful. Jag tycker att den är
Både roligare och sötare än någon annan karaktär.



När det gäller story så har denna manga inte heller mycket att komma med. Två böcker bestående av fristående, icke-läskiga, patetiska "spökhistorier" och en dåligt utvecklad romans mellan tråkig kvinnokaraktär och tråkig manskaraktär samt en  väldigt tunn bakgrundsstory som aldrig lyckas engagera. Först i den sista boken börjar en sammahängande story bildas (hanakos bakgrunds-story), och trots att den fortfarande lider av en stor brist på förklaringar och dålig layout lyckas den i alla fall engagera mera än någonting annat i mangan, dock som ett drama snarare än en skräckmanga.

På den positiva sidan (ja, det finns faktiskt en, trots allt) så hade Hanako and the Terror of Allegory i alla fall ett trevligt tema, moderna myter är en av mina favoritsaker. Den var också väldigt lätt att läsa då ingenting onödigt så som stämningsuppbyggande och meningsfulla dialoger <--- räknas detta verkligen som en komplimang.?



En av de mindre misslyckade bilderna.



En sista sak (ytterligare kritik förstås) är att den är förfärligt fult ritad. Förutom att teckningsstilen inte faller mig i smaken är allting ojämnt, opropotioneligt och, ja, allmänt fult.

Kort och gott: En okänd manga som inte förtjänar någon slags populäritet, läs något annat istället (inte för att jag gjorde det).