Jag tror att det som gör den så fantastisk är hur stämningen mellan alla karaktärer är uppmålad, eller ja, då särskilt stämningen mellan den goda och den onda sidan :D Alla Noahs är så mänskliga på ett sätt som villains ofta inte lyckas med och sättet som de interagerar med exorcisterna på är så episkt trevligt<3 (exempel: Jasdevi & Allen X3 och Rooooaaaaaadddddddddd :DDDDDD) Det skadar ju inte att den är snyggt ritad och har en story och sådana där saker också, till skillnad från alla andra shonen på 504529137681 kapitel, *ahem*.
Och Lavi. Auuuhhhhhhh, Lavi. (Jag måste sluta med det där.) Men det går inte >_> (<-svarar sig själv) Han är bara så…AUGH!! Jag hade inte läst D.Gray-man på ett tag och känslan av att se Lavi i en story hade försvunnit lite, det var nästan så att jag skrattade åt mig själv men så bara vände jag sida till kapitel 100 och näsblödde metaforiskt (?) en aning, pinsamt nog blev jag tvungen att slita blicken, heh ♥ HERREJÖSSES HAN ÄR FÖR SNYGG >____> och han är så perfekt för kannndaaaaa D:
Det enda jag är orolig för när det gäller utvecklingen av D.Gray-man är att den går i Shonen Jump och att Hoshino kanske kan tänkas driva den vidare bortom sitt egentliga omfång, som har hänt en del andra serier, *ahem*. Hon borde avsluta DGM på 30-40 volymer och ge Earl/Black Order-konflikten en lösning (eller åtminstone en upplösning), istället för att döda sin antagonist två gånger på extremt nedvärderande sätt och ersätta dem med piercade saker som trycker på ångra så fort de har genomfört sina mästerplaner, ahem ahem AHEM.
Naruto borde ha slutat vid Orochimaru T___T
Men men, oavsett hur det går för D.Gray-man i framtiden så tänker jag nu spendera min tid med att bara titta på de sex färska volymerna som ligger och glänser lite i min bokhylla
Mata ne, nästa gång är det förhoppningsvis normala Varelsen som skriver ^__^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar